Hässelby165 - mycket mer
än bara en förort och
ett postnummer

Jag bor i en annan förort men jag jobbar som socialarbetare i Hässelby Gård. Som socialarbetare ser man inte bara elände. Fram för allt lär man känna folk. Ungdomar och barn och deras familjer är de jag lär känna i mitt jobb.

Att se en film om dem var rätt speciellt Jag kände igen mig. Inte bara för torget och socialbyrån är med i filmen.

Utan att känna de fyra ungdomar som dokumentären handlar om så känner jag igen andra jag känner i dem. Jag ringde till regissören Mia Engberg för att få veta mer om hur hon tänkt och vad hon tycker.

Du har ju själv växt upp i närheten av Hässelby Gård. Vad är det för skillnad mellan att vara ung då mot att vara det nu, tror du?

- Att vara ung handlar ju om universella grejer oavsett var och när man växer upp. Om att det är svårt att hitta en plats. Om att skapa en identitet.

- Det är kanske inte så mycket som skiljer. Fast jag tror att det var lättare på min tid. Det var liksom snällare. Det fanns inte så många droger, som rohypnol till exempel det fanns ju inre då.

- Det är fattigare nu också. Segregationen har ökat, skillnaden mellan Hässelby Villastad och Hässelby Gård är mycket större nu än när jag växte upp.

- Jag ville skildra utanförskapet som jag fortfarande känner igen mig i. Att komma från förorten, även om jag själv tillhör kulturetablissemanget nu, så kan jag känna av utanförskapet.

- Men filmen är inte främst en film om förorten. Den hade kunnat utspela sig var som helst, i en sameby eller i slummen i Peru. Utsattheten är den samma överallt.

I filmen skildras hur ungdomarna bli motarbetade av myndigheterna till exempel när Ayesha vill arrangera Hässelbydagen, en musikfestival. Andra kommuner har ju agerat på annat sätt, till exempel Botkyrka som slår mynt av Latin Kings. Kan inte det vara ett problem också, att ungdomskultur liksom blir uppköpt av myndigheter, precis om subkulturer blir, som punken på 80-talet och hiphopen nu?

- Jo, men det finns en klassisk rasism i det där också. Förortsungdomar tilldelas en enda roll, som hiphopare. Om de är något annat också, som Ayesha, så syns inte det.

- Ayesha är ju inte främst hiphopare, hon är mer som en Olof Palme. Men det accepteras inte utan Aeysha får i alla fall bara rollen som hiphopare.

- Det finns en sådan ovilja att acceptera den energin som de här ungdomarna har. Det är talande hur rektorerna i Hässelby reagerat när de inte vill att jag ska visa filmen i skolan.

- Rektorerna vill att det ska vara en annan bild av ungdomar i Hässelby som sisas upp. Välartade välkammade ungdomar.

- Oförmågan att ta tillvara de här ungdomarnas energi är skrämmande. Kommunen kunde ju ha stöttat dem när de arrangerade Hässelbydagen.

De stödde ju inte dem som ville fixa en studio i Hässelby...

- Nej, precis. När det gäller graffiti finns det ju bra exempel också. I Orminge ordnade kommunen en laglig vägg för graffiti och det var jättelyckat.

När jag såg filmen tyckte jag att det var så tydligt att du kommit de här ungdomarna nära. Flera scener visar det. Men det var också många intressanta krockar i filmen, inte bara med myndigheter och banker utan också med kulturvänstern. Jag tyckte att det var jätteroligt och belysande på något sätt när Ayesha sa att vi ska spela på en Palestinakonsert, fast jag tror inte att det palestinska folket vet om det. Under konserten utspelas en konflikt mellan bandet och en representant från kulturvänstern.

- Jo, just det. Kulturvänstern är ju inte heller alltid så välkomnande mot de här ungdomarna. De, ungdomarna, kommer liksom inte in någonstans. De enda som välkomnar Frasse i filmen, är graffitimålarna. Där blir han accepterad.

Vad tycker du om de reaktioner du fått på filmen?

- Jag har blivit förvånad, Jag trodde att alla skulle gilla den här filmen, men det har de inte gjort.

- Jag har gjort andra filmer förut, som har varit mycket mer kontroversiella, men som inte mött samma reaktioner.

- Jag gjorde en erotisk lesbisk film för ett tag sedan. Då trodde jag att jag skulle få en massa reaktioner och kritik, men alla tyckte att den filmen var gullig.

- Men Hässelby165 har fått kritik. Rektorerna ville att jag skulle visa välartade ungdomar. Kulturskribenterna däremot tyckte att det var för lite elände, för lite ghetto.

De ungdomar i Hässelby då, som sett filmen, vad har de tyckt?

- Ja, jo, men de har gillat filmen! De har känt igen sig och tyckt att den var jättebra!