När släktingarna bor i
Falluja

- Det är kaos. Deras vardag går ut på att ta skydd, ta skydd, ta skydd. Ta skydd, fixa mat och skydda barnen. Att överleva.

Förödmjukelse och död

Ingen el eller rinnande vatten finns. Ammar bin Adnan al-Joumeyli beskriver en stad utan grundläggande mänskliga rättigheter, där de tungt beväpnade ockupanterna styr som de vill. Staden är full av "hånskrattande prickskyttar" som dödar folk på måfå. Hans kusiner blev en gång på väg till skolan tagna och trakasserade av amerikanska soldater.

- De klädde av dem nakna och skrev "God bless America" på deras ryggar med spritpenna. Sen tvingade de dem att hoppa som harar.

Många av Ammar bin Adnan al-Joumeylis släktingar har dött på grund av kriget och ockupationen. Hur många är svårt att veta exakt på grund av det kaotiska läget. Men det rör sig om minst sju morbröder, tre mostrar av fem och arton sysslingar och kusiner. Farbröderna har klarat sig bättre.

- Min mamma pratade med min moster i telefon precis när de bombade. Hon var i moskén. Samtalet bröts rätt av, linjen bröts och det blev helt tyst. Sedan fick vi veta på nyheterna att moskén hade bombats och en massa människor hade dött. Min moster var en av dem som dog.

Fortsättning på en skamlig historia

Ammar bin Adnan al-Joumeyli talar om att han blev väldigt frustrerad när Irakkriget inleddes. Han säger att han blev förbannad på den vite mannen som under 4 000 år har erövrat, dödat och splittrat i Mellanöstern. Anfallet såg han som en fortsättning på en blodig och skamlig historia.

Ammar bin Adnan al-Joumeyli menar att det civila lidandet har varit oacceptabelt med tanke på att det var Saddam Hussein som amerikanerna sade att de ville åt. Han är också kritisk mot Sveriges regering, som han menar lurar svenska folket.

- Regeringen kunde ha försökt stoppa kriget genom att göra något åt det. De är fegisar. Men äckligast av alla är ändå media. De målar upp en bild av muslimer och irakier som får folk att tro att alla är terrorister och extremister.

Motstånd

Den del av motståndsrörelsen mot ockupationen som Ammar bin Adnan al-Joumeyli känner till gjorde också motstånd mot Saddams regim.

- Det är människor som du och jag. Det är folk som har sett bomber döda hela deras familj. Det finns ingen president, ingen guvernör, ingen regering som kan skydda dem. Det enda de kan göra är att leta upp folk i samma situation och göra motstånd med geväret i handen.

Från svensk media kan man få intrycket av att motståndsrörelsen mest består av självmordsbombare, som spränger civila som samarbetar med ockupationsmakten. Men en färsk rapport från Washington-baserade Center for Strategic and International Studies (1) visar att de fruktansvärda attackerna mot civila är färre än fem procent av angreppen. Anfallen mot koalitionsstyrkorna är exempelvis arton gånger fler. Men mindre dödliga.

- Det fanns inga självmordsbombare i Irak innan kriget. Det här har kommit nu med paniken, när det är ett sådant kaos i landet.

Ammar bin Adnan al-Joumeyli stödjer inte självmordsbombarna, men han förstår dem.

- De är riktigt desperata människor och det är samma sak med självmordsbombarna i Palestina. De ber om nåd, de ber om hjälp, de har bett och bett men de får ingen hjälp. FN gör inte ett skit, ingen gör ett skit. Då blir de till slut så desperata att de spränger sig i luften.

Ockupationsmakten förvärrar läget

Han är inte särskilt hoppfull när det gäller Iraks framtid. Däremot menar han att USA:s militära närvaro bara gör saken värre. Närvaron ökar risken för inbördeskrig, eftersom ockupationsmakten spelar ut grupper mot varandra enligt den gamla taktiken för att "söndra och härska".

Därför ger han inte mycket för argumentet att ockupationstrupperna skulle hålla inbördeskriget i schack.

- Det är bullshit. Det är lika bra att de taggar (2)

Fotnoter:

(1) "Iraqs Evolving Insurgency", författad av Anthony H. Cordesman, utgiven i maj 2005 (pdf-fil).

(2) "Tagga" är slang för att ge sig av.