Staten har en aktiv roll
i ekonomins
informalisering

En småföretagare i byggbranschen berättar hur han avtalade med ett svenskt storföretag om ett jobb att sanera asbest för det fasta priset 300 000 kronor. Han sålde jobbet vidare till en kompis och gjorde en vinst. Kompisen sålde i sin tur jobbet till en annan i branschen, med vinst. På vägen i prisdumpningen av jobbet och av lönerna minskade också arbetsmiljöskyddet. Asbest sanerades utan munskydd och storföretaget smet från ansvaret i arbetsmiljölagen.

Det här kom fram i en av intervjuerna som sociologen Zoran Slavnic har gjort i sin forskning om ekonomins informalisering, dess orsak och effekter. En allmän förklaring av informell ekonomi är att den omfattar förvärvsverksamhet som inte är reglerad av samhällets institutioner i en legal och social omgivning där liknande verksamheter är reglerade.

Berättelsen om hur kontrakt säljs vidare skulle kunna vara en mikrobild av hur kapitalism fungerar på arbetsmarknaden i dag. Men det kan också vara en bild av en trygg och en otrygg arbetsmarknad och en etnisk arbetsdelning. De som inte kommer in på den formella arbetsmarknaden hittar en överlevnad på den informella arbetsmarknaden, där också migrantarbetare anställs på kontrakt.

Ekonomins informalisering

Den formella ekonomin och den informella ekonomin framställs ofta som motsatser och som helt åtskilda. Zoran Slavnic, som forskar vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping, vill visa hur sammanflätade de parallella ekonomierna och arbetsmarknaderna är. Den omtalade arbetslinjen omfattar dubbla arbetsmarknader – den reguljära och den irreguljära. Det som också kallas ”vita” och ”svarta” arbetsmarknaden, som har gråzoner, är beroende av varandra.

- När jag började forska om ekonomins informalisering i västvärlden blev jag irriterad över beskrivningen att det skulle bero på ökad invandring. Det är en kulturaliserande inställning, säger Slavnic.¹

Han beskriver ekonomisk informalisering som en konsekvens av de djupgående ekonomiska, politiska och sociala förändringar som utmärker våra samhällen.

Staten har en aktiv roll

Slavnic säger emot de globaliseringskritiker som anser att staten förlorat sin politiska roll till marknaden. Han hänvisar till den australiska statsvetaren Linda Weiss, som förklarar ekonomins informalisering som en följd av en ekonomisk politik som staten har en aktiv roll i att införa och samordna.

- Debatten om den informella arbetsmarknaden handlar om åtgärder mot ”svartbetalt” arbete, istället för att förstå politisk orsaker till en ökad informalisering av ekonomin.

I en konkurrensekonomi ökar antalet småföretag. Det har gjort det möjligt för storföretagen att höja sin flexibilitet i verksamheten, men för småföretagen har det inneburit en minskning av arbetets marknadsvärde. Det är en utveckling som är direkt kopplat till den informella ekonomin.

Lönsamt att bryta mot regler

Den nyliberala ekonomiska politiken krockar med traditionella regelverk på arbetsmarknaden och företag reagerar med att bryta mot reglerna. För många är det lönsamt att bryta mot regler, för andra är det nödvändigt för att överleva.

- De etablerade företagen på arbetsmarknaden som på olika sätt bryter de regleringsramarna använder informella ekonomiska strategier.

Staten, landstingen och kommunerna är arbetsgivare, men också marknadsaktörer genom den offentliga upphandlingen, som omfattar 400 miljarder i skattepengar. Den offentliga upphandlingen kan ha samma upphandlingskedja som inom byggbranschen. Slavnic tar exempel från taxibranschen som han gör en undersökning om.

- 55 procent av taxibranschens ekonomi kommer från den offentliga upphandlingen. Min slutsats är att den offentliga upphandlingen bidraget till fusk i den branschen, som Skatteverket nyligen utrett. Stora företag kontrollerar branschen och det finns en överetablering av små taxiföretag som måste konkurrera med lägre priser. Det utnyttjas i den offentliga upphandlingen.

Att etablera sig bland de fria åkarna i taxibranschen är lätt. Man, och taxiägaren och taxichauffören är fortfarande oftast en man, köper en bil och söker licens. Den lätta etableringen betalas med långa arbetsdagar.

Underordning möts med självanställning

Flera undersökningar om invandrares egenföretagande har gjorts. Karin Darin, doktorand vid Handelshögskolan, är en av dem som har kommit fram till att anledningen till att starta eget ofta är en reaktion på en underordnad position på arbetsmarknaden och marginalisering i samhället. ²

- Många startar företag i en sektor som är väldigt arbetsintensiva och där det finns små möjligheter att expandera. Kebabställen är ett exempel. Kebaben blir billigare och billigare, men öppettiderna längre och det är öppet alla dagar, säger Zoran Slavnic.

- Självanställning är en anställningsform som ökar. De som är självanställda har sämre villkor än anställda i samma bransch. De räknas som arbetsgivare i a-kasseförsäkringen och har begränsad tillgång till facket och välfärdssystemet.

Slavnic anser precis som den brittiske sociologen Bob Jessop att den workfarepolitik som håller på att genomföras, också i Sverige, kommer att vara problematisk att kombinera med den socialliberala välfärdsstaten. ³ I en konkurrensekonomi ligger fokus på konkurrensförmåga snarare än rättigheter till välfärd.

Statens företrädare fortsätter att prata om i traditionellt språkbruk om välfärd, samtidigt som staten mer och mer anpassar sig till ”de rena marknadskrafternas” behov.

- Individen betalar för marknadens misslyckanden istället för staten, säger Slavnic.

Välfärd återknyts till arbetets marknadsvärde

I en socialliberal välfärdsstat, med en stark reglering av förhållandena mellan stat, kapital och arbete, är medborgaren garanterad social trygghet och välfärd oavsett hur den ekonomiska marknadens behov. Den processen kallas dekommodifiering. ⁴ Workfarepolitik hör ihop med vad som kallas för rekommodifiering av arbete.

- Under de senaste två decennierna kan vi se tendenser till rekommodifiering genom att välfärd återknyts till arbetets marknadsvärde. Den enskilde individens levnadsstandard är direkt beroende av det pris som han/hon kan få för sitt arbete på de kapitalistiska arbetsmarknaderna.

I en sådan utveckling går det också att återknyta till Karl Marx analys om lönearbetaren som en utbytbar vara. De strukturella förändringarna där en prislapp sätts på ditt arbete kan innebära att arbetare måste växla mellan den formella och den informella ekonomin för att klara sin försörjning. Det gäller särskilt de som har sämst villkor på arbetsmarknaden.

I denna process har också arbetskraftsreserven sin plats. I dag har en betydande del av den inget medborgarskap och det förs inte en politik för att de ska få det. Sociologen Carl-Ulric Schierup pekar på att det skiljer politiken om arbetskraftsimport på 1950-och 1960-talet från i dag.

Tudelning av arbetskraft

Rekommodifieringsprocessen påverkar olika kategorier av befolkningen och ekonomiska aktörer på olika sätt. Slavnic förklarar att det ger en starkare uppdelning av kärnarbetare och perifera arbetare. De perifera arbetarna har flexibla anställningskontrakt, lägre lön och sämre arbetsrättsligt skydd än kärnarbetare, som både har tryggare anställning och ges möjlighet till att gå internutbildning.

Andra forskare pratar om en tudelning av arbetskraft i överordning och underordning i organisationen där rangordningen förstärks genom att arbetsprocessen splittras och manuellt och informationsintensivt arbete skiljs åt.

Effekterna för arbetare i underordnad position stannar inte vid arbetsförhållanden, utan har sidoeffekter i sociala välfärdsrättigheter. Och staten är genom politiska beslut delaktig i att sådana motsatsförhållanden stärks.

- För en majoritet, och särskilt för dem som har höga positioner i samhället, är den process av förändringar i samhället varken synliga eller kännbara. För dem som är socialt exkluderade är de väldigt kännbara. Förändringarna kommer nog att bli synliga med den nya regeringen. Förhoppningsvis väcks då också en politisk debatt, säger Slavnic.