Lördag 08 juni 2002
Schhh! är, som titeln antyder, helt tyst. Men den är bara tyst i betydelsen ordlös, för dess tio olika berättelser säger en hel del. Alla handlar om samma figur och berättelserna sätter honom i olika historier som inte har med varandra att göra.
I en får han en son vars uppväxt man får följa tills han flyger hemifrån, i en annan börjar ett skelett följa efter honom tills de blir vänner och börjar bo ihop.
Alla berättelserna har något surrealistiskt över sig och är mer eller mindre öppna för tolkningar. Om inte annat så för att huvudpersonen, liksom alla andra karaktärer, har ett helt uttryckslöst ansikte. Det är en berättarteknik som Jason hanterar bra, för han lyckas trots (eller tack vare) det göra historierna engagerande.
Min favoritserie i Schhh! är den där huvudpersonen upptäcker att hans väggklocka går fel. När han ställer om den flyttas han i tiden, så att när han vrider fram den blir han gammal och när han vrider den åt andra hållet blir han ett barn. När han vridit tillbaka den till där han var när han började går han ut och bränner upp klockan. Men så har jag också alltid tyckt om berättelser som leker med tiden.
Schhh! kom ut i Sverige första gången 2000 och nu har Optimal släppt den som pocket. Det är norrmannen Jasons tredje album och vann den svenska utmärkelsen Urhunden för bästa översatta album. Nog för att konkurrensen tragiskt nog inte är särskilt hård, men även om den varit det är jag övertygad om att Schhh! hade klarat sig bra. Jason vet helt klart vad han sysslar med.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion