Jönköpings fria press,
nr 4

nummer 4

Det kommer en vår.

Med snödroppar och tulpanknoppar, doft av hyacint och våt mylla. Hur har du det i din trädgård?

Vegetarism - Ett stort steg mot frihet!

Av naturen är människan specialiserad att erhålla sin näring från trädens frukter och markens växter. Detta bevisas av följnade faktorer: De flesta människor tycker mycket illa om att förtära rått kött och blod, samt att själva döda de djur vars kött de äter. Människan saknar angreppsvapen, främst huggtänder, för att kunna döda bytet om hon av naturen vore ett rovdjur. Tandsystemet är ett typiskt fruktätartandsystem. Men framför allt är det tjocktarmen som utmärker människan till att leva vegetariskt. Den är av omkring en meters längd och är avsedd att speciellt bearbeta cellulosan och växtfibrerna i födan, samt hysa den mångsidigt nyttiga mjölksyrabildnade, vitaminproducerande bakteriefloran. Den växtfiberrika frukt och växtfödan motverkar effektivt förstoppningen, som den civilicerade nutidsmänniskan så mycket plågas av. Vegetarismen innebär därför i bokstavlig mening, ett stort steg mot frihet från en mängd genom livsföringsfel orsakade sjukdomar och småkrämpor! Vårt samhälle dignar under sjukvårdskostnaderna. Det ena mastodontsjukhuset efter det andra uppföres och planeras för 10-tals miljarder kronor utan att de ansvariga ägnar en tanke åt möjligheten att stoppa denna förödande utveckling, genom den föring och näringstillämpning! Hela samhället drivs nu med hjälp av en näringsberövad, giftbehandlad industrikost, som endast kan leda till bristtillstånd hos den därav levande individen, med ökat behov av skattebetald sjukvård som följd! För att bryta denna folkhälsodegenererande trernd, framväxte folkhälsorörelserna i vårt land genom att människor som klart insåg orsakerna till den negativa utvecklingen, som insåg att vegetarismen rymde möjligheterna till ett stort steg mot frihet, från svälten ute i världen, ty 30 ggr fler människor kan leva på samma yta som behövs för att livnära en köttätare! Vår nuvarande köttproduktion är baserad på import av stora kvantiteter foderprotein fån de undernärda länderna, som bättre själva skulle behöva sina livsmedel! Vår jord kan ledigt föda tio miljarder människor, om alla blev vegetarianer, om man i stället för tobak, kaffe, opiumväxter och växter för vin och alkoholproduktionen, odlade potatis och grönsaker, framför allt sojabönor för det värdefulla proteinets skull. Många undrar just om man kan täcka äggvitebehovet på en rent vegetabilisk kost? Svaret är klart ja om alla övriga faktorer är riktiga. Det är nämligen de fullvärdiga, vitamin- och mineralrika kolhydraterna som i första hand skall täcka människans energibehov. Då blir proteinbehovet extremt lågt. Det är ingen tillfällighet att modersmjölken endast har 1,3% äggvita. Denna näring erbjuder naturen människobarnet under den tid då det tillväxer snabbast i hela sitt liv! Potatisäggvitan har ett aminosyramönster (= grundbeståndsdelarna i äggvitan), som mycket nära överensstämmer med bröstmjölkens. Därför visar erfarenheten att barnet såsom övergång från enbart bröstmjölk, bäst fördrager mosad potatis med lite smör. Om nu ett barn kan fördubbla sin födelsevikt från 3,7 kg till 7,4 kg under fyra månader på endas 1,3% protein, då räcker grönsakernas och främst potatisens äggvitehalt (omkring 2%) väl till för att täcka proteinbehovet under den tid som tillväxten tar, upp till 20 år! Värmen är halva födan och därför måste vi anpassa kosten efter väderleken. Genom att grundligt studera människokroppens näringsbehov kan den lämpligaste vegetariska kosten åstadkommas. Varje detalj skall vara väl genomtänkt och avvägd för varje enskild individs behov. Vägledning i denna sak ger hälsotidsskrifterna. Vegetarismen är en mångtusenårig företeelse, men är i dag en modern på vetenskapliga fakta om människokroppen baserad inriktning, vars främsta syfta är att befria mänskligheten från dess många självförvållade plågor! Detta kan endas ske genom ett helhetstänkande och ett orubbat samarbete med naturen! Ty oavsett vad vi tror eller inte tror, så har vi en automatisk verklighet omkring oss, vars lagar är orubbliga och slår tillbaka med sjukdom och död om brott mot dem begås, men som öppnar möjligheter till mänsklighetens frigörelse ur bojorna, om vi rätt förstår att samarbeta med de livsbefrämjande krafterna. Vegetarismen är därför ett stort steg mo frihet från sjukdomarna, från världshungern, från plågandet av djuren, ty det är dit hän vi måste komma om mänskligheten ska överleva och kunna utvecklas till ev värdig ledare på denna planet. I en kommande artikel kan frånga om mänsklighetens näringssituation mera ingående belysas och bevis framläggas för riktigheten av en vegetarisk livsföring samt den viktiga frågan om jordens rätta skötsel för uppnåendet av en god fruktbarhet. Allt detta är detaljer i den världsomspännande och i alla detaljer omfattande vegetarismen, som visa vägen där människan går hand i hand med naturen!

Spanska inbördeskriget del2
Den förrådda revolutionen

Så är vi återigen tillbaka hos det Spanska inbördeskriget, eller snarare hos dess mest intressanta del, den spanska revolutionens tragiska öde. Intresset för de revolutionära händelserna i Spanien 1936-37 har väckts i och med den frihetligt socialistiska teorin och dess tilläpmnings renässans sedan mitten av 1960-talet - med majrevolten i Frankrike som hittills största framgång. Folk börjar söka sig bort från stalinismen, som alltför länge sugit upp och passiviserat alla progressiva i sin dödfödda partilära.

I dagarna har George Orwells "Homage to Catalonia (Hyllning till Katalonien)" kommit ut i svensk översättning. Att så inte skett tidigare är en litterär och politiskt skandal, emedan boken tillhör Orwells mästerverk och är obligatorisk läsning för var och en som vill förstå hans politiska utveckling ("Djurfarmen", "1984", osv.). Dessutom ger Orwell högintressanta ögonvittnseskildringar av händelser under Spanska inbördeskriget som förtigs eller beslöjas av borgerliga och stalinistiska iaktagare.

Låt oss gå till historien! Efter fascistkuppens misslyckande den 19 juli 1936 (som ledde till Spaniens uppdelning i två antagonistiska stater, den ena fascistisk, den andra borgerligt demokratisk), begynnte den sociala revolutionen i republikanska Spanien. Den blev spontan, utan egentliga ledare, vida spridd men tyvärr ofullbordad. Staten och kapitalet eliminerades och arbetarnas och böndernas sociala och ekonomiska organisationer övertog samhällsmaskineriet. Dessa organisationer tog många skilda former men följde i huvudsak de riktlinjer som drogs upp i det anarkistiska CNT:s (Confederacion Nacional del trabajo de Espana) program som antogs vid kongressen i Zaragoza i mag 1936. Den reella makten låg alltså, utan mellanhänder, direkt i proletariatets händer, inte i en organisation som påstår sig representera det, medan den republikanska centralregeringen på pappret var beslutsfattaren. (Revolutionens anarkistiska karaktär beskrivs i det förra numret av JFP.)

I oktober 1936 påbörjades emellertid kontrarevolutionnen. Dess första fas var legaliseringen och regleringen av de verkningar av revolutionen som föreföll oåterkalleliga. I ett dekret legaliserade den kommunistiske jordbruksministern Vincente Uribe vissa expropationer - nämligen av jordområden tillhörande fascister. Dessa expropationer hade givetvis redan ägt rum. Dekretet var ett steg tillbaka ur revolutionär synpunkt, emedan det undantog jordområden (inom industrin skedde också inskränkningar på arbetarmakten) tillhöriga godsägare som inte direkt var berörda i militärkuppen ("den mest vittgående revolutionära åtgärd som vidtagits efter det militära upproret" skrev emellertid den stalinistiska pressen!). Dessa godsägare och andra borgerliga element flockades snabbt under kommunistpartiets beskyddande vingar. Kommunisterna var vid den här tiden styrda från Moskva, vilket innebar att deras enda funtion var att skydda Sovjets utrikespolitiska intressen - som enbart var egoistiska och sannerligen inte hade med "proletär internationalism" att göra. Kontrarevolutionens utveckling i Spanien löper parallellt med stalinisternas ökända inflytande i centralregeringen - i Katalonien hamnade regeringsmakten under kontroll av det likaledes stalinistiska PSUC (Pratido Socialista Unificade de Cataluna) - huvudsakligen tack vare det värdefulla ryska militära biståndet.

Kontrarevolutionens andra fas inleddes med ett öppet angrepp på proletariatet och dess organisationer (de sk. "majdagarna" 1937). Händelsena skildras suveränt av Orwell, han befann sig mitt i brännpunkten - Barcelona - i majg 1937, då arbetakommiteerna slaktades av regerings - (dvs kommunist-) trupper och ersattes med statliga inrättningar. På landsbyggden krossades jordbrukskollektiven av stalinistgeneralen Listers division (dock inte fullständigt, för att rädda skörden blev regeringen tvungen att göra eftergifter åt bönderna). Efter dessa händelser var revolutionens saga i Spanien all. 1939 gick det ju som bekant åt helvete med hela republiken.

Det kan i dessa sammanhang vara intressant att se hur VIETNAM-SOLIDARITET (organ för SFIF, "Solidaritetsfronten för Indokinas folk") skildrar revolutionen och dess krossande under det spanska inbördeskriget. I en artikel om den svenska spanienrörelsen för hjälp åt republiken nämns ironskt nog följnade i förordet:

"Vi måste lära oss att lära av historien och lära oss att bekämpa de riktningar inom "vänstern", från s:are till trotskister, som ständigt söker förfalska historien efter sina syften." Detta påstående är ju helt riktigt. Men V/S drar sig inte det bittersta för att själv förfalska historien. I slutet av artikeln står följande att läsa: "Men folkfronten sviktade. Trotskister, som hade ett inflytande i vissa områden, gjorde stor skada, då de mitt under överhängande fascistiskt hot, när Francos trupper närmade sig Barcelona, bröt med republiken och påbörjade vad de kallade en socialistisk revolution. De inskränkte vakthållningen vid Barcelonafronten till en lam vakthållning och lättade trycket för fascistarmen. Det blev nödvändigt för folkfronten att möta dessa äventyrligheter och splittringsmanövrer med våld." Detta citat vimlar av lögner och förtiganden!

1) De, som av V/S utpekas som trotskister, var medlemmarna i POUM (Partido oberero unificacion Marxista). Detta parti var inte anslutet till Troskijs organisation, 4:de internationalen. Däremot var partiet anti-stalinistiskt, vilket fick till följd att en del trotskister slöt sig till det. George Orwell kämpade själv i en POUM-milis vid den fascistiska fronten och han var ingalunda trotskist. Partiet förbjöds av den stalinistdominerade republikanska regeringen efter arbetarmaktens slaktande i maj 1937 och partiets medlemmar och misstänkta sympatisörer arresterades. George Orwell tvingades av denna anledning att fly från Spanien.

POUM var ett litet, men medvetet, parti som försvarade och deltog i den proletära spanska revolutionen. Dess medlemmar var i stor utsträckning anslutna till CNT.

2) Revolutionen. V/S förtiger att revolutionen utbröt omedelbart efter fascistkuppens misslyckande. Man vill gärna påskina, att revolutionen var ett trotskistiskt spektakel som ägde rum någon gång på våren 1947 och dessutom bara i Barcelona. Man näåmner dessutom inte att revolutionen till stor del var anarkisternas verk utan försöker inbilla folk att det lilla fåtal trotskister, som ingick i POUM, ensamma skulle ha klarat av en revolution. Men tongångarna känns igen! Det lät likadant i Pravda i slutet av 30-talet, då spanska inbördeskriget var på tapeten.

3) Barcelonas vakthållning. Revolutionärerna skulle alltså enligt V/S ha inskränkt vakthållningen runt Barcelona under ett kritiskt skede av den atnifascistiska kampen. Det är alldeles riktigt att delar av vissa anarkist -och POUM-divisioner var redo att marschera mot Barcelona, men anledningen därtill var att försvara arbetarkommitteerna i staden mot stalinistregeringens våldsangrepp ("majdagarna").

Dessa våldsangrepp utvecklades emellertid till ett bräckligt vapenstillestånd, vilket föranledde anarkist -och POUM-trupperna att stanna vid fronten. Något som däremot inte svannade var den kolonn om 5000 motoriserade stormtrupper som dirigerades därifrån till Barcelona av regeringen för att bryta det "bräckliga vapenstillsetåndet", dvs krossa arbetarkommiteerna och med våld avsluta arbetet på att tillintetgöra revolutionen. Orsaken till att vakthållningen blev lam kring Barcelona var alltså inte att "trotskiterna" var släpphända, utan att stalinisterna fullbordade kontrarevolutionen och blev tvungna att ta fronttrupper till hjälp för detta.

Revolutionen kallas i V/S för "äventyrligheter och splittringsförsök" som "det blev nödvändigt för folkfronten att måta.......med våld." Med det sistnämnda åsyftar stalinisterna i V/S kontrarevolutionen. Man bör påminna om att splittrarna inom folkfronten utgjordes av stalinisterna i regeringe, inte av anarkister eller "trotskister". När arbetarna vid fronten fick reda på att deras egna organisationer eliminerades och ersattes med statlig kontroll, sjönk stridsmoralen betydligt. V/S visar ännu en gång att stalinismen är sig lik, var den än dyker upp - i Ryssland 1918-1919, i Spanien 1937 och i den svenska FNL-rörelsen 1971. Förpassa det stalinistiska kadavret - som luktat ruttet allt för länge - till det enda passande stället - historiens sophög!

Ett lämpligt sätt att avslöja borgerliga och stalinistiska lögner på, är att ta reda på hur saker och ting verkligen förhöll sig.

Carl-Johan Ulff, aktiv inom SFIF (Solidaritetsfronten för Indokinas Folk), bemöter i nästa nummer de anklagelser Anders Åborg i ovanstående artikel anförde.