Självrannsakan hos
journalistkåren
efterlyses

Det man försöker lära ut på statliga journalistutbildningar i Sverige är just ett kritiskt förhållningssätt till olika uppgiftslämnare, samtidigt som man erkänner svårigheten i detta, då media i det stora hela styrs mer av ägarfaktorer, annonsörer och en rädsla för att att göra något som konkurrerande medier inte gör, än av viljan att förmedla en sann och nyanserad bild av verkligheten.

Att korrekthet och nyansering inte är de egenskaper som premieras på alla redaktioner tror jag många håller med om: internt är det något de flesta instämmer i, men inför sina läsare/tittare/lyssnare vill många medier fortfarande ge sken av att man sysslar med en "objektiv granskning av verkligheten".

Men vad gäller sättet att skildra den svenska och europeiska asylpolitiken och dess konsekvenser, tycks partiskhet till olika myndigheters förmån, vara ett måste för att förtjäna utrymme i svensk media. Detta gäller inte bara borgerlig press som DN och SvD, utan även public service TV.

SVT 24 visade den 8 juni i sin sena nyhetssändning ett "nyhetsinslag" om den ökande andelen asylsökande som tar sig till Sverige på illegal väg, det vill säga med hjälp av falska resedokument eller flyktingsmugglare. Inslaget inleddes med att en mörk reporterstämma lät oss förstå att hotet mot Sverige ökat på senare tid: från 15 000 asylsökande förra året har vi redan fått en 40-procentig ökning. En polisman berättade sedan förfärat att man misstänker att så många som 70 procent av de asylsökande tagit sig in i landet på illegal väg. Jag vet inte om den exakta siffran är korrekt, men jag vet att om man har den minsta lilla kunskap om vad Schengensamarbetet innebär och vilka regelverk som skapats inom EU på senare tid, då vet man också varför situationen ser ut så.

Att skaffa sig aktuell information och kunskap om Schengenavtalet och andra omfattande samarbeten i samma anda inom EU, vilkas konsekvenser är skrämmande långtgående inte bara för "oönskade utlänningar" utan även för EU-medborgare som ses som "eventuella brottsoffer" eller som har fel umgänge, politisk åskådning eller etniskt ursprung (prop. 1996/97:164 om Europols analysregister), är inget som svensk media har hjälpt till med i någon större utsträckning. Detta är tyvärr inte särskilt konstigt med tanke på den bristande benägenhet att söka upp andra källor än de man alltid använder och som ramlar in på redaktionerna i form av pressmeddelanden eller går att läsa på officiella hemsidor, som verkar råda på många redaktioner.

Oproportionerligt många "nyhetsinslag" handlar om den "cyniska människosmugglingen" - citat av migrationsminister Maj-Inger Klingvall som gärna återanvänds av pseudoseriösa reportrar som vore det en allmänt vedertagen term - i förhållande till antalet inslag som beskriver den kränkande behandling många asylsökande möts av då de kommer till Sverige. Det är därför inte märkligt - men upprörande - att så få, om ens några, reportrar kommit på att ställa den självklara följdfrågan i inslag likt det som sändes i SVT 24 8 juni: "Varför ökar andelen asylsökande som tar sig hit på illegal väg?".

Svaret skulle då troligtvis bli: för att Schengensamarbetet inneburit en enorm försämring dels av asylrätten, som garanteras i FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna, och dels enorma svårigheter att överhuvudtaget kunna ta sig förbi EU:s yttre gränser. Visumtvång och transportörsansvar är några av de mekanismer man lagstiftat om för att garantera ett EU fritt från "falska asylsökanden", en annan term flitigt använd av journalister utan redogörelse för vad de menar med den.

Och även om myten om media som "den tredje statsmakten" för länge sedan är död bland många unga, både journaliststuderande och mediekonsumenter i allmänhet , borde det finnas en vilja och drivkraft att i alla fall inte enbart referera myndigheternas slutsatser i flyktingpolitiken, utan åtminstone en ansats till kritisk granskning.

Principen att låta förstahandskällor - alltså inte personer som sitter i regeringen eller arbetar på migrationsverket - träda fram och ge sin syn på saken som brukar tillämpas i många andra fall borde gälla även här. Alltså borde de flyktingar som tagit sig hit på illegal väg, liksom de olika frivilligorganisationer som arbetar för deras rättigheter, tillåtas bidra med uppgifter och därmed till saklighet i framställningen.

Artikeln är ursprungligen publicerad i tidningen Journalisten.