Samhällskritikern Kafka

Långt innan det att stalinrättegångarna och nazitysklands genombyråkratiserade samhälle blev verklighet, hade Kafka beskrivit dessa fenomen i sina böcker. Kafkas texter är fortfarande lika aktuella. Det är till exempel inte så svårt att dra paralleller mellan invandrarverkets inhumana behandling av flyktingar och Kafkas beskrivningar av "ändlösa korridorer" i boken Processen.

Kafkas texter innehåller naturligtvis mycket mer: Spänning, märkliga miljöer och en bisarr humor som ibland lyser igenom. Denna artikel handlar främst om människan bakom texterna, om författaren och människan Franz Kafka.

Barndomen

Den tredje juli 1883 föds en liten pojke på Maiselgatan i Prag. Han kommer att bli kallad Franz, till kejsar Franz Josefs ära, och han kommer att växa upp i en tragikomisk familj, där man kan undra om Franz moder, Julie Kafka, älskar sin man Hermann. Familjen lever ett småborgerligt liv. Hermann är ofta bortrest, så lille Franz förhållande till pappa blir fel redan från början. Fadern jobbar som grosshandlare och sätter tidigt sina barn i arbete med att hjälpa honom. Kafka får fem syskon, där dock de andra två pojkarna dör vid ung ålder (enligt Kafka på grund av läkares slarv). Fadern klagar ofta inför barnen om sin egen barndoms lidanden. "Ni vet inte hur bra ni har det" eller "när jag var ung minsann ", kan det låta. Detta påverkar dem alla och lille Franz hatar dessa uttalanden.

Skolan - en stel auktoritär byråkrati

Vid sex års ålder börjar Franz vid den tyska folk- och borgskolan. Han är mycket tyst och blyg, men begåvad, och så småningom klarar han ganska lätt inträdesprovet till det tyska läroverket, vilket är ett av de strängaste i Prag. Lärarna är fruktade och studietakten är hög. Klarar man sig inte sparkas man helt enkelt ut. En stel auktoritär byråkrati som försöker skapa likformighet styr skolan.

Trots perioder av nedstämdhet tar han sig igenom gymnasieskolan och klarar examen galant. Själv anser han det vara ett mirakel. Han skriver i sin dagbok vid den här tiden: "Nu har jag avtjänat första delen av mitt straff. Jag har lurat domarna och fångvaktarna." Som synes tycks han inte vara speciellt imponerad av skolan, men trots detta fortsätter han sina studier. Att han börjar läsa på universitetet väcker stor irritation hos fadern. Han säger åt Kafka, som han förövrigt kallar "Herr Son", att han kommer att bli för fin att arbeta i hans affär. Andra året på universitetet börjar Kafka läsa juridik, ett ämne som han bara ett år tidigare inte alls kunde tänka sig.

Att plugga sig nästan till galenskap

Franz känner sig inte lycklig. Han tycker att det känns som om han håller på att drunkna i det akademiska träsket. Tråkigheten håller på att kväva honom. Inför examen rycker han dock upp sig och genom att plugga sig nästan till galenskap klarar han av den, men tar ut sig så pass att han blir tvungen att vila upp sig på hälsohem. Följande år får han en lärare i kriminalrätt och rättslära som utövar stort inflytande på honom. Hans Gross är lärarens namn, och man kommer att kunna se spår av honom i Kafkas storverk som Processen och Slottet.

De sista terminerna är Kafka nära att kuggas på grund av av dåliga betyg, vilket bland annat beror på att han ägnar mer tid åt sitt eget skrivande än sina studier. Han blir tvungen att återuppsöka hälsohemmet. Efter att återigen ha vilat sig lyckas han ta sig igenom slutet av sin utbildning och får doktorsgrad i juridik.

Förhållandet med Felice Bauer

Kafka får tjänstgöring vid ett advokatkontor och träffar vid denna tid Felice Bauer, släkting till hans nära vän Max Brod, och han förälskar sig i henne. De förlovar sig två gånger men "träffas" huvudsakligen bara via brev. Tyvärr tar förhållandet slut, antagligen på grund av Kafkas rädsla inför ett äktenskap. Han är rädd att hans situation ska bli alltför lik sina föräldrars.

Han står nu inför en ny epok i sitt liv som han inleder med att skaffa ett jobb med vilket han till en början trivs. Men han blir mer och mer olycklig ju längre tiden lider. Han tjänar dåligt och tvingas arbeta under hårda regler. Till slut börjar han få självmordstankar. Han får en smärre nervkollaps, men lyckan vänder och han återhämtar sig snabbt och fortsätter sitt jobb på Institutionen för Arbetarnas Olycksfallförsäkring. För att kunna förstå tekniska maskiner på olika arbetsplatser bättre får han även tid till att gå en del ingenjörskurser vid Tekniska Institutet. Hans noggranna beskrivning av tortyrmaskinen i novellen "I straffkolonin" visar hans gedigna kunnande.

Ville att böckerna skulle brännas

I Kafkas verk finner man en flödande ironi. De flesta av Kafkas böcker är självbiografiska och det märks tydligt i Slottet, ett verk där anspelningar på familj, arbete, vänner och lärare syns tydligt. Kafka skrev bara tre romaner, men åtskilliga noveller, till exempel "I straffkolonin", "Beskrivning av en strid", "Domen" samt novellsamlingen "Betraktelser". Franz Kafka var under sin levnad inte någon känd författare. Endast några få noveller publicerades medan han var i livet. Han ville själv att hans verk skulle brännas men hans gode vän Max Brod, som han anförtrodde böckerna åt, insåg deras litterära värde och lät publicera dem.

Berömmelsen kom främst då hans stora romaner gavs ut. Han har haft ett stort inflytande på vår tids diktning. Processen anses vara Kafkas mest centrala verk och bildar tillsammans med Slottet och Amerika en svit kallad Ensamhetens trilogi. I Processen blir huvudpersonen Herr K en dag arresterad, men får inte reda på varför, och efter många turer i maktens korridorer blir han slutligen avrättad. Boken visar stora kunskaper om dåtidens rättssytem och byråkrati och är starkt samhällskritisk. En annan rätt annorlunda bok är "Förvandlingen" som handlar om hur Gregor Samsa en morgon vaknar upp och finner sig förvandlad till skalbagge.

Slutet

Enligt Kafka själv var livet ett straff, något som man inte kunde komma ifrån. Vart han än tycktes vända sig så fann han bara vad han kallade fiender. Livet, som han liknade vid ett fängelse, kunde man bara slippa ut från genom döden. Redan vid barndomen var Kafka klen och tanig. Då han drabbades av struptuberkulos blev kampen för livet hårdare. Ständigt återkom depressionerna. Vansinnet erbjöd dock en utväg, men Kafka hade självdisciplinen att inte välja det.

Den tredje juni 1924 dör Franz Kafka på ett sanatorium utanför Wien.

Det är ganska uppenbart att Kafka led av återkommande depressioner. Han uppvisade alla de klassiska symptomen så som självförakt, hypokondri, obeslutsamhet m.m. En trolig förklaring till dessa och hans mano-depressiva levnadssätt är hans svåra relation till fadern, speciellt under barndomsåren. Det berättas att han en natt blev tvungen att sova ute på balkongen efter att ha varit olydig. Då han även började intressera sig för politik i ungdomsåren, speciellt då de marxistiska/anarkistiska lärorna, blev fadern ursinnig och förbjöd "Herr Son" att gå ut tills han lovade att "sluta upp med de där dumheterna". Han bidrog även till Kafkas lite sjuka inställning till sex: "samlag är straffet för lyckan att vara tillsammans" skrev han en gång. Kafka kom alltid att hata sin fader och de blev aldrig vänner.

Kafka och anarkismen

Under sin ungdom bekände sig Kafka mer eller mindre till socialismen. Partipolitik var dock inte hans starka sida men det finns goda skäl att anta att han var övertygad i sina åsikter. Senare i livet gled han dock mot sionism och drömde om att flytta till Palestina.

Det finns en legend om Kafka som konspiratör i Mladych-klubben, en tjeckisk, anarkiskistisk ungdomsklubb. Denna historia har sitt upphov i en (ganska fantasirik) självbiografi av Michal Mares från 1946 där Kafka beskrivs som vän, kamrat och anarkistmötesdeltagare. Kafka ska också 1909 efter en sammanstötning med polisen ha betalat borgen för Mares och hans kamrater. Dock fanns många polisspioner som noggrant bevakade de radikala anarkisterna. Ingen av dessa har noterat någon person med Kafkas karakteristiska utseende. Mares och Kafka kände visserligen varandra - men bara helt flyktigt - de var från samma kvarter! J. Hasek som var "ledare" för den (något desillusionerade) revolutionära rörelsen träffade också Kafka ett par gånger. Det är möjligt att Kafka någon gång deltog som iakttagare i deras offentliga möten, men någon aktiv anarkist var han knappast! Under slutet av sitt liv intresserade han sig dock för ickevåldsanarkism och läste en del Herzen och Pjotr Krapotkin.