Ett dopp i seriernas
ekonomiska värld

Men de beskriver nog också sakernas tillstånd på ett hyffsat sätt. Kalle bor på botten. Det spelar ingen roll om han bor i Los Angeles medelklasskvarter (som han oftast inte har råd med, dock vet han hur man smiter undan kronofogden och blir på så vis aldrig vräkt) och har vit hud. På något sätt är han dömd till loser. Han sliter ihjäl sig (ibland i alla fall) på diverse olika jobb och får skulden för det mesta. Han får oftast betalt 30 öre i timmen (när han jobbar på margarinfabriken är lönen något högre) av sin giriga farbror och får göra de mest jobbiga sysslorna. Oftast tabbar han sig och lönen uteblir. När han väl kommit hem har han tre klagande brorsöner och en gnällig flickvän att ta itu med. Ibland skymtar även Alexander Lukas förbi, som utan att kämpa får allt han ber om.

Men låt oss också studera Joakim von Anka. Förrförra julen fick jag Don Rosas bok "Farbror Joakims liv". En otroligt bra tecknare som kryddar sina serier med folkbildning, sjuk humor och roliga detaljer. I den boken får man följa hela Farbror Joakims liv. Grunden för samtliga serier i boken är Joakims "pappa" Carl Barks och alla hans serier om Joakims liv. En rolig detalj är den snart 100-årige Carl Barks (jag är faktiskt ovetande om han fortfarande lever eller inte) inte gillar Don Rosas serier.

Farbror Joakims namn är egentligen inte Joakim von Anka, utan McAnka. Han var född under fattiga skotska förhållanden. "Det enda" de ägde var släktborgen (hans släkttavla består av riddare med mera) som de inte hade någons större användning av. Han får hjälpa sin far med att jobba, han får ta hand om sina två systrar. Hans far vill förstås att Joakim tar sig ur fattigträsket och låter hans kompis betala skoputs med ett utländskt (ej användbart) mynt. Detta blir det första mynt Joakim tjänar, mer känt som den berömda turkronan. När han sedan upptäcker att han har blivit lurad bestämmer han sig för att bli "tuffare än de tuffa och smartare än de smarta.... och tjäna pengar på hederligt sätt". Här kommer nämligen den eviga paradoxen. Carl Barks sa nämligen en gång att "Joakim inte var som de andra miljonärerna. Han hade inte blivit miljonär genom att utnyttja andra utan tjänat pengarna själv". Don Rosa försöker komma på hur det skulle ha gått till. Enligt mig har vi fortfarande inte fått svaret. Mer om det längre fram.

Joakim von Anka bestämmer sig till att resa till Amerika. Där träffar han sin fabror Blötsopp, en halvalkoholiserad flodbåtsägare. Tyvärr hinner Björnligans förfäder sänka skeppet och Joakim står utan jobb igen. Fabror Blötsopp försörjer sig på att skriva värdelösa Mississippi-romaner. Han drar vidare genom hela Amerika. Han tar jobb som cowboy och har en ganska spännande tid.

Han börjar sedan hacka koppar och klarar sig ganska bra och får många vänner. Värre blir det när elektriciteten kommer till staden och kopparn blir värd en förmögenhet. För att försvara sitt kopparfält tvingas den klene skotten att slå sönder de flesta i byn. Tyvärr måste han sälja sitt område eftersom släktborgens skulder måste betalas illa kvickt. Joakim tänker fortfarande på sin familj. Men sedan ger han sig ut på äventyr runt världen och blir allt mindre mänsklig. Det måste påpekas att Joakim von Anka också formas av den hårda guldgrävarvärlden där alla vill åt hans surt förvärvade slantar. Extra svårt får han det när ärkeskurken Kufe Knyck tar 100 procent ränta istället för 10 procent. Men till slut närmar han sig målet. Han hittar en hemlig dal och får tag på en mycket stor och tung lerklump, ovanligt tung. Han tvättar den, blundar och tänker: "Blir luften renare när man blir rik? Skiner solen ljusare? Behåller de stjärnklara nätterna sin underbara magi... eller förlorar jag allt det? Vill jag verkligen bli rik?" Plötsligt blir hans blick helt tom. Sen fylls den av kallt guld. Han tittar på klimpen och utbrister "Jag är rik!"

Han fortsatte att gräva guld ända tills han fick reda på att han ägde en miljon. Men slutar historien där? Har han bara en miljon i pengabingen? Nej, historien slutar inte där. Joakim blir bankir. Eller som Joakim själv uttryckte det: "Jag använde mina pengar till att tjäna mer pengar" Plötsligt börjar han öppna JvA-kontor och fabriker runt hela jordklotet. Spenderar han dem? Nej, knappast. Han börjar bygga på sin pengabinge. I den kan han tumla runt som en delfin och dyka som en mullvad, eller var det tvärtom? Han har bestämt sig för att äga halva världen. Endast han är kunnig nog att ta hand om världen. Han vill vara tuffare än de tuffa. Han startar upp mycket skum verksamhet. Bland annat eldar han upp infödingarnas by och jagar iväg dem.

Efter 27 år på resande fot kommer han hem till Ankeborg igen, där han haft hus sen ett antal år tillbaks. Nu äger han hela staden.

Men något släktkalas för honom vill han inte vara med om. Istället vill han veta hur rik han är. Det blir droppen för släkten som lovar att inte träffa honom igen. Plötsligt slutar han att läsa i sina rapporter och tänker på sina barndomsstunder i det fattiga Glasgow och ser bestört ut. Han rusar ut för att hämta sina släktingar igen, men får förhinder. En stor inslagen tabell hänger på väggen. Han läser i brevet som hänger bredvid. Han har nyss blivit den rikaste ankan i världen.

Det bör väl påpekas att Joakim senare blev lite gladare längre fram men det är samma regler som gäller. Hela Ankeborg arbetar för en olycklig anka som inte gör något mer än att dyka i pengabingen, öka profiten och utbygga sitt imperium. Nej, rik blir man inte genom att arbeta. Bara genom att låta andra arbeta. Ingen har bevisat motsatsen så vitt jag vet.

Ovanstående artikel är en förklaring till varför jag inte hatar överklassen. Jag accepterar bara inte att denna klick människor ska förtrycka oss, suga ut oss och ha makten över våra liv.

Någonstans i Bibeln står det "Försök förstå de fängslade genom att föreställa dig att du själv var fängslad". Jag skulle vilja parafrasera det hela: "Försök förstå miljonärerna/miljardärerna genom att föreställa dig att du själv var miljardär"