Slaktfält kropp

Många av oss förändrar också våra kroppar och dagens samhälle erbjuder också oändliga möjligheter till det allt från antirynkkrämer, till bantningspiller, hårfärg oändliga varianter av make up, peruker med mera. Men vissa normer som gäller våra kroppar får inte förändras. Kön är en sådan norm.

De flesta av oss önskar säkert att vi vore lite mer föränderliga i vårt tänkande kring kroppar men ändå så får många "problem" med sig själva och i förhållande till andra när en kropp inte stämmer överens med förväntningarna som man har på den. Då det dyker upp en besvärlig kropp till exempel som en icke vit kropp eller en transkropp. Jag har en transkropp.

Eftersom jag just har denna kropp kommer jag inte undan att prata om kroppen, om och om igen. Ibland lyssnar folk på vad jag säger men oavsett reagerar människor ändå, för min kropp får dem att reflektera kring saker de tar för givet. Jag får förklara hur det ligger till med kroppens föränderlighet och var dess gränser är, för olika kroppar kan förändras olika mycket. Kroppens färg eller funktion är till skillnad från kroppens biologiska kön mer eller mindre föränderligt. Alla har vi en kropp som vi på något sätt måste presentera för allmänheten. Men det är vissa som syns och tvingar fram reaktioner, medan andra passerar utan att vara synliga som just kroppar. Det kan man nog kalla för normalitetens osynlighet – att det som håller sig innanför ramarna på de gängse normerna också inte syns. Och här ligger också en av feminismens stora utmaningar framöver.

Värdet man tillskriver olika kroppar skiljer sig enormt åt inom de olika feministiska rörelserna. Men synen på kroppen är tyvärr ofta väldigt statisk. Man tillskriver olika kroppar olika betydelse och ser inte förändringspotentialen. Vi kan se allt från en radikalfeministisk kvinnohusfeminism. Där det blir slagsmål för att en kvinna med transsexuellt förflutet sitter i publiken på en föreläsning anordnad på Kvinnohuset. Eller där en tjejjour går i taket när en grupp som kallar sig QFSF Sthlm vill anordna feministisk självförsvar för queera individer (personer som frångår heteronormen och inte nödvändigtvis vill definiera sig enligt de två gängse kategorierna kvinnor eller män). Plötsligt utmålas dessa queerfeminister till ett hot mot en feministisk medvetenhet och anklagas för att lära män var kvinnors svaga punkter finns och på så sätt bidra till mäns våld mot kvinnor. Här uppvärderas kvinnokroppen, kvinna är något man föds till och inte något man kan bli. Detta har varit och är ett förhållningssätt som är väldigt exkluderande och rätt trångsynt och sedan 70-talet har det också varit roten till ett stort antal konflikter. Ett annat sätt att förhålla sig, som jag tycker har blivit väldigt tydligt i den svenska jämställdhetsfeminismen är när man tillskriver biologiska vita män, med ett medelklassigt agerande som definierar sig som feminister, en upphöjd position.

Feministiska män premieras på grund av sina kroppar. Eller så kallade manskroppar utgör privilegierade kroppar som premieras även i feministiska samanhang. Män har ju redan en tendens att glida runt på det vi kallar positiv särbehandling i samhället i stort.

Men på senare tid har det blivit allt vanligare att män som utger sig för att vara feminister kvoteras in i rörelsen i egenskap av kropp och att de läses välvilligt i egenskap av sina kroppar och får belöningar på grund av sina kroppar. Belöningarna kan se olika ut allt i form av goodwill, väldigt mycket utrymme, massor med beröm eller att de får ligga. Det finns väldigt tydliga normer i dagens samhälle för hur våra kroppar ska se ut och vilka livsmöjligheter vi tillåts ha samt hur mycket plats vi får ta, beroende på våra kroppar. De flesta av oss måste anpassa våra liv till de kroppar vi har.

Många snubbar som anser sig vara feminister måste aldrig tänka igenom sitt beteende eller sina kroppar. Deras feministiska analys är ofta inte särskild djupgående, men bara frasen ”jag är feminist” räcker för att de skall överösas med goodwill. Det är därför män har möjligheten att passera även i feministiska samanhang utan att behöva förändra sig i grunden. De ifrågasätts i mindre utsträckning.

Att arbeta feministiskt som biologisk man skulle kunna vara att ge plats och utrymme, att förflytta sin kropp till de "privata" sfärerna och baka bullar istället för att söka just det där genusjobbet eller ta upp mötestid med just sina åsikter.

Men eftersom det inte ställs samma krav på kvinnor och män i den icke-separatistiska feminismen så kan det vara den enkla förklaringen till att detta inte är det vanligaste handlingssättet för feministiska män. Vi borde ändå komma ihåg att vi inte är våra kroppar utan vi gör dessa och vi borde alla få möjlighet att inte bara uttrycka det vi vill med våra kroppar utan också behandlas lika.

Heteronormativa sätt att se på kroppen, det vill säga att det endast finns kvinnor och män, begränsar många individers livsutrymme. Och ett belöningssystem baserad på kroppar gagnar ingen i slutändan eftersom grundproblematiken inte åtgärdas utan bara sminkas över.

Jag tänker mig att den största utmaningen kommer alltid att vara att behandla alla lika, speciellt om man måste utgå ifrån de stora orättvisorna som finns i samhället idag. Att just diskutera kroppars betydelse är en fråga som den feministiska rörelsen måste placera mycket högre på sin agenda. För som det ser ut idag så kan könsmaktsordningens grundproblematik inte åtgärdas utan den sminkas hela tiden över.

En av svårigheterna som delar av radikalfeminismen har är att man fortfarande ägnar så mycket kraft att ge plats för "kvinnan". När man gör det så konserverar man samtidigt ”kvinnan” så att hon inte blir föränderlig. Det blir inte så konstruktivt i långa loppet. Medan jämställdhetsfeminismens stora problem är att man ger manskroppar just i egenskap av dess biologi väldigt mycket goodwill vilket i sin tur också skapar väldigt klaustrofobisk syn på kroppen. Vi måste istället öppna upp vårt normativa tänkande. En feminism som vågar titta på kroppar från flera olika maktperspektiv där olika faktorer som till exempel kroppars färg, ålder, sexualitet, funktion, klass och kön är intressanta och relevanta är eftersträvansvärt. Den ger en mer verklighetsförankrad bild över hur makten i samhället fördelas och på grund av vilka faktorer vi belönas eller bestraffas.