Söndag 15 september 2002
Detta var knappast någon överraskning för medvetna antirasister - att smygrasismen är kraftigt utbredd även i det politiska etablissemanget vet redan alla som har ögon att se med.
Mer förvånande är de reaktioner som reportaget fått från en del högerdebattörer. Reportaget var enligt dessa röster "oetiskt" för att dolda mikrofoner användes. Dessutom antogs det vara politiskt motiverat för att ställa moderaterna i dålig dager.
Här upphör smygrasismen plötsligt att smyga. I stället får den öppna rasismen tydliga försvarare. För det kan inte kallas annat än ett öppet försvar av rasismen när man kräver att media ska lägga locket på uttalanden av den här typen.
Det finns inget oetiskt med att använda dolda mikrofoner för att intervjua politiker. Folk har rätt att förvänta sig att politikerna ska stå för sina partiprogram. Men om politikerna inte gör det utan har en dold rasistisk dagordning - ja, då har vi en rätt att få veta och alla hederliga journalister en förbannad skyldighet att rapportera om detta.
Inte heller finns det något att invända mot själva tidpunkten för sändningen. Hade det kanske varit mindre vilseledande att sända reportaget efter valet när folk redan lagt sina röster på de lögnaktiga politikerna?
Politiker och partimedlemmar som inte är rasister låter sig inte "luras" eller "provoceras" till människofientliga uttalanden. Så enkelt är det. För att sådana här uttalanden över huvud taget ska komma fram måste det finnas en rasistisk bakgrund. Det är den bakgrunden som är ett hot mot oss alla, och det är den bakgrunden vi borde diskutera i stället för att debattera journalistiska arbetsmetoder.