Kvinnors
deltidsarbetslöshet
osynliggörs

På den individuella nivån drabbas den arbetslösa ofta av både psykisk och fysisk ohälsa. Arbetslöshet kan till och med vara dödlig enligt Dagens Nyheters nätupplaga den 27 maj 2003. Lönearbete är mer än ekonomi på individplanet. Ett arbete ger status, välmående, identitet och så vidare. Eftersom samhället är uppbyggt kring lönearbete är det meningsfullt och meningsskapande att ha ett arbete. Arbetslösa stigmatiseras genom de värderingar samhället förmedlar: de är misslyckade, värdelösa och saknar identitet genom sin brist på arbete.

Men vilka är det som egentligen gömmer sig bakom Statistiska Centralbyråns siffror för arbetslöshet? I den officiella statistiken finns det en sorts arbetslöshet - heltidsarbetslöshet. Det är utifrån denna arbetslöshet som staten gör sina kalkyleringar och åtgärdsprogram.

Dold arbetslöshet

Anita Nyberg, professor vid Arbetslivsinstitutet, menar att det finns en dold arbetslöshet i vårt samhälle. Mäns arbetslöshet definieras som arbetslöshet medan kvinnors arbetslöshet underskattas och osynliggörs. Det hon kallar för den dolda arbetslösheten är deltidsarbetslösheten, som inte existerar i den offentliga statistiken och därför inte undersökts. Kvinnor arbetar mer deltid än männen, men "betecknas inte som arbetslösa utan som deltidsysselsatta".

Deltidsarbetslöshet finns i alla ålderskategorier där den arbetsföra befolkningen i Sverige räknas in. Andelen deltidsarbetande kvinnor och män har ökat i åldersgruppen 16-24 år, där många kombinerar deltidsarbete med studier.

Deltidsarbetslösa är i regel kvinnor

Generellt sett har tidsbegränsade anställningar kombinerat med deltidsanställning blivit vanligare under 1990-talet. 21 procent av alla sysselsatta utgörs av deltidsarbetarna. En majoritet är kvinnor, 77 procent. Det totala antalet deltidsarbetslösa uppgick år 2002 till 182 200 (jämför antalet heltidsarbetslösa som uppgick till 176 400). Bland kvinnorna var de deltidsarbetslösa 145 900 (heltidsarbetslösa: 75 700; för männens del var motsvarande antal 36 300 respektive 100 700).

Andelen deltidsarbetande kvinnor har dock minskat under perioden 1990-2002 inom samtliga näringsgrenar och i samtliga län. Om deltidstjänster och timanställningar omvandlas till heltidstjänster innebär det å ena sidan högre kostnader för landsting och kommuner, men å andra sidan lägre kostnader för staten.

Klassificeringen av sysselsättning utgår ifrån antal arbetstimmar per vecka. Definitionen av en deltidsarbetslös är en person som av arbetsmarknadsskäl tvingas arbeta deltid trots att personen vill gå upp i arbetstid. Gränsen för att betraktas som heltidsarbetande går vid 35 timmar per vecka och därför klassas de som kommer under det timantalet som deltidsarbetande. Män är i högre grad heltidsarbetslösa och betraktas därmed som arbetslösa även i statistiken, medan kvinnorna betraktas som deltidssysselsatta.

Väljer man att se till antalet arbetstimmar per vecka, det vill säga vad som räknas som mer väsentligt i ekonomiska termer, är det däremot männens heltidsarbetslöshet som väger tyngre. Det är dock viktigt att påpeka att de deltidsarbetslösa ofta är arbetslösa under en längre period än heltidsarbetslösa och de får ofta heller ingen fyllnadsersättning. Värst drabbade rent ekonomiskt är de deltidsarbetslösa som aldrig haft ett heltidsarbete.

Etnicitet och utbildningsnivå spelar roll

Utomnordiska medborgare arbetar också mer deltid och har större andel tidsbegränsad anställning än nordiska medborgare. Med tanke på den svenska arbetsmarknadens närmast rasistiska inställning till att heltidsanställa personer av utomeuropeisk bakgrund är resultatet föga överraskande.

Också utbildningsnivån hos personer med deltidssysselsättning har kartlagts och det framkommer att utbildningsnivån har en nämnvärd inverkan på arbetstiden. Ju lägre utbildningsnivå desto kortare arbetstid - vilket visade sig vara mer framträdande i fråga om deltidsarbetande kvinnor. Utbildningsnivån har således större betydelse i fråga om arbetstidens längd för kvinnor än för män. Deltidsarbete kan sägas vara beroende av utbildningsnivå, vilket i sin tur kan kopplas till den sociala bakgrunden.

Hål i statistiken

1999 gjordes en undersökning av de arbetslösas situation på uppdrag av staten, den så kallade Delta-utredningen. Anita Nyberg har gjort en uppföljning av utredningen där hon granskar de deltidsarbetslösas situation. Nyberg sammanfattar i rapporten Deltidsarbete och deltidsarbetslöshet - en uppföljning av Delta-utredningen, som publicerades år 2001:

"...vi (utgår) i allmänhet även idag ifrån att en person som är arbetslös inte är sysselsatt, att arbetslösheten är ett resultat av att den arbetslösa förlorat sin anställning, att den arbetslösa får arbetslöshetsersättning och att återgången till arbetsmarknaden underlättas av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Så behöver dock inte vara fallet om vi talar om de deltidsarbetslösa".

Varken staten eller SCB har alltså intresserat sig för situationen eller för mängden deltidsarbetslösa. I antalet personer uppgår de deltidsarbetslösa kvinnorna som sagt till fler än de heltidsarbetslösa kvinnorna eller heltidsarbetslösa männen. I antal kan de rangordnas enligt följande: deltidsarbetslösa kvinnor - heltidsarbetslösa män - heltidsarbetslösa kvinnor - deltidsarbetslösa män.

De deltidsarbetslösa finns främst inom den kommunala sektorn. Över 40 procent av de deltidsarbetslösa kvinnorna finns inom hälso- och sjukvård, barnomsorg, hemtjänst och social verksamhet. Inom till exempel vård och omsorg är de deltidsarbetslösa mer än fyra gånger fler än de heltidsarbetslösa. Deltid är också vanligt bland städare, köks- och restaurangpersonal samt inom handel och kommunikation (18 procent av de deltidsarbetande kvinnorna, cirka 23 procent av deltidsarbetande män).