Fotboll är en manlig
arena

Qbik Karlstad (flickor 13 år) spelar inomhusfotboll. Bild: Ronny Stansert

Ändå är det skillnad mellan fotboll och fotboll. Samma sport får nämligen olika mycket medial uppmärksamhet beroende på könet av spelarna. Mäns fotboll får massiv uppmärksamhet, oavsett lagets uppnådda framgång och oavsett speltruppens skicklighet, medan uppmärksamheten kring kvinnornas fotboll än så länge varit klart beroende av framgångar. Något medialt intresse för själva sporten verkar inte finnas. Om det inte är män som utövar den, vill säga.

Förra året, när fotbollsherrarna visade upp sig i Japan och Sydkorea, var den mediala uppmärksamheten total. Kvällstidningarna erbjöd extra tidningar om VM, teve gav det ena "inför VM" programmet efter det andra. Det var djupintervjuer, specialreportage och analyser i en ändlös ström.

Inför årets mästerskap för damer var det betydligt lugnare. Nästan tyst. Exempelvis valde männen i SVT:s Fotbollskväll, i den sista sändningen inför VM-starten, att prata om herrarnas Allsvenskan och Superettan istället och ägnade inte världsmästerskapet många sekunder.

Qbik Karlstad spelar mot Rottneros. Bild: Ronny Stansert

Nu hade ju medierna i slutändan ändå en god bevakning av fotbolls-VM i USA. Men grundar sig bevakningen på grundval av kärleken till sporten eller för att det visade sig bli stora svenska framgångar? Den bevakning som inför mästerskapet presenterades i TV4:s tablåer bestod av Sveriges tre gruppspelsmatcher, och vid eventuell kvartsfinal, semifinal och final skulle kanalen stuva om i tablåerna och göra extrainsättningar för att vi skulle kunna se dessa matcher också. Men bara om Sverige var kvar i turneringen.

Om det blågula hoppet försvunnit redan i gruppspelet hade tevebevakningen, som det verkar planerat inför mästerskapet, alltså slocknat. Troligtvis hade radio och tidningspressen gjort likadant. Detta trots att fotbollsturneringen fortsatte.

Det var samma sak under förra mästerskapet för kvinnor 1999. Då fanns den mediala uppmärksamheten så länge Sverige fanns kvar. Och när Sverige gjort sorti gjorde även media det. När det inte längre fanns någon möjlighet att föra de svenska färgerna till framgång försvann bevakningen. I männens motsvarande mästerskap blir den mediala bevakningen visserligen försvagad om Sverige lämnar turneringen, men knappast helt strypt.

Qbik Karlstad spelar mot Rottneros. Bild: Ronny Stansert

Att kvinnors utövande av fotboll hålls på en lägre nivå än männens spelar givetvis in i bevakningen. I Sverige är kvinnor beroende av arbetsinkomst vid sidan av fotbollen, vilket självklart gör att de är mindre skickliga än heltidstränande män.

Därför uteblir publiken, och initiativen från svenska medier att faktiskt försöka öka intresset för sporten är, med lokala undantag som exempelvis Umeå, klart bristfälliga. Svenska medier överlag valde inför såväl årets turnering som VM 1999 att fokusera på herrfotboll på allsvensk och superettanivå istället för internationella möten med damfotbollens bästa lag.

Varför är det då så här? Vari ligger rädslan att släppa fram kvinnor på lika villkor, att göra sporten könlös?

Fotboll är en manlig arena. När kvinnor spelar blir det alltså avvikande, och för att bevara sportens heder måste det då signaleras att det inte är "riktig" fotboll längre.

Qbik Karlstad (flickor 13 år) spelar mot Rottneros. Bild: Ronny Stansert

Det är därför det kallas fotboll (när män spelar) och damfotboll (när kvinnor spelar). Det är därför det kallas allsvenskan och damallsvenskan, fotbolls-VM och damfotbolls-VM. Det är också därför affischer med herrarnas succélag från 1994 har titeln "Svenska landslaget i fotboll 1994" medan årets upplaga, utdelad av Aftonbladet, kunde döpas till "Svenska damlandslaget 2003". Det senare landslaget blir inte ens benämnt med den sport de utövar.

Att män spelar fotboll är inget som ifrågasätts, det har de ju gjort i generationer. Det är annorlunda för kvinnor. För dem är sporten ny och även om de har formellt inträde till den manliga fotbollsplanen är deras närvaro där fortfarande ifrågasatt. När landslaget i fotbolls-VM 1999 åkt ut fanns det i landets dagstidningar gott om insändare från privatpersoner som ifrågasatte kvinnors varande på fotbollsplanen överhuvudtaget. Däremot har jag aldrig, trots fiaskon som exempelvis VM i Italien 1990, VM-kvalet till Frankrike 1998 eller EM i Holland/Belgien 2000 läst en endaste insändare eller hört någon sportjournalist ifrågasätta männens utövande av sporten.

Genom landslagets succé i USA har intresset för fotboll verkligen ökat. Återstår att se i efterspelet av mästerskapet om bevakningen och publikintresset för fotboll får en mer könsjämn fördelning, eller om det även framöver blir kön som går före kärleken till sporten.