Resolution 1511 och
ockupationen av Irak

Mediemaskineriet spann för fullt. BBC och CNN sände live från New York. I sin desperata jakt på färska inslag från säkerhetsrådet lyckades nyhetsbolagen helt glömma bort sitt faktarapporterande ansvar. Vem hade lagt fram resolutionsförslaget och vad var motivet bakom förslaget, under vilka förhållanden hade säkerhetsrådet så enhälligt lyckats enats i ljuset av den årslånga splittring som förföljt FN-samfundet. Men kanske alla viktigast, vad innehöll egentligen resolution 1511 och på vilket sätt möjliggjorde den ett samarbete över ett framtida Irak?

Kanske fick resolutionsanalysen vänta i skuggan medan medieljuset avtog i takt med att säkerhetsrådet upplöstes - och därmed även kritiken av den amerikanska ockupationen. Men när sedan kvällsnyheternas tog vid och analysen fortfarande befann sig i mörkret började man undra. Finns det ingen som tänker berätta för oss vad det är man så enhälligt lyckats enas om?

Naivt inväntade jag morgonens mer nyanserade tidningsreportage för att kanske få en klarare bild över vad gårdagen förmedlat. Djupt besviken men samtidigt föga förvånad konstaterar man att ingen nyhetskanal hade för avsikt att granska resolution 1511. Frånvaron av en granskning var lika enhällig som sammanhållningen i säkerhetsrådet. Varför fanns det ingen analys av Irakresolutionen, fanns förklaringen att hämta ur resolutionens innehåll.

Leta själv

Med en rad obesvarade frågor letade jag mig vidare till FN:s hemsida där man själv kan ta del av samtliga resolutioner som stiftats allt sedan nationen grundades 1946. Kanske än mer intressant med arkivet är att man kan betrakta de resolutionsförslag som av en eller annan anledning aldrig fick gehör i säkerhetsrådet. Om man dessutom väljer att analysera och sammanfatta alla de resolutionsomröstningar som begravts genom vetomakternas bemyndigande så ter sig dagordningen allt annat än förenlig med de FN-konventioner och förordningar som alliansens medlemmar evigt svurit sig trogna.

Om man väljer att granska resolution 1511 en smula mer ingående går det snart upp för ett att ingenting förändrats och att den amerikanska ockupationen av Irak förblir olaglig och en direkt förbrytelse mot FN-stadgan. Resolution 1511 säger ingenting om de fundamentalt karakteristiska dragen som kan härledas ur invasionen av Irak - dess orättmätighet gentemot internationell lagstiftning, dess unilaterala härstamning och de grava konsekvenser den efterlämnat åt det irakiska folket och den nu oroande våldsutvecklingen i Irak.

Resolution 1511 innehåller i stort sett endast en konkret förmedling. Det är att resolutionen uppmanar den av ockupationsmakten tillsatta interimsregeringen att besluta sig om en deadline för en författad konstitution och ett bestämt datum för kommande regeringsval i landet. Den innehåller ingen tidsram för den amerikanska ockupationen och dess återlämnande av Iraks suveränitet till landets befolkning. Resolutionen tilldelar varken en central eller ens betydande roll åt FN utan uppmanar endast de enskilda medlemsländerna att ge ekonomiska och militära bidrag "åt en fortsatt utveckling av Irak". Men därmed även ett befästande av ockupationen och ett amerikanskt styre.

USA kommer nu att hänvisa till och använda sig av resolution 1511 i ett försök att ge FN-legitimitet åt ockupationen. Historien har många gånger visat på att maktspel och politiska mutor är en integrerad del i de diplomatiska rundorna rörande resolutionsförslag och omröstningar. Tydligast kanske under Gulfkriget 1991 när Jemen gick miste om hela USA:s bistånd i samband med att man röstade nej till säkerhetsrådets legitimerande krigsresolution mot Irak.

Diplomatspråk

Att granska FN:s säkerhetsråds resolutioner förblir i många fall ett subjektivt ställningstagande då resolutionsgrammatiken är lika diffus och dold som medlemsländernas ställningstagande. Lite krasst kan man definiera och analysera olika resolutioner efter dess användande av ett antal ständigt återupprepande uttryck. Resolutionerna delger det enskilda landet eller den enskilda frågan en rad uppmaningar av varierande styrkegrad, till exempel: Reaffirm(bekräfta), Underscore (framhäva), Recognize (erkänna), Welcoming (välkomna), Affirm (försäkra), Determine (fastslå), Stress (betona), Reiterate (upprepa), Condemn (fördöma), Demand (kräva), och så vidare. De tydliggörande orden följs sedan alltid av en varierande mängd meningar som kan sägas utgöra själva resolutionens budskap medan de kursiverade orden antagligen ska förmedla budskapets allvar och betydelse.

Genom att använda sig av diffusa och subjektivt tolkningsbara ord försvagar man själva resolutionsbetydelsen samtidigt som man möjliggör ett enande trots geopolitiskt motiverade vetomakter. Det finns ett fåtal ord som i motsats till de andra är direkt bindande till resolutionens budskap och som därför alltid ger upphov till splittringar och meningsskiljaktigheter. Resolutioner som inkluderar Condemning och Demanding krockar nästan alltid med enskilda länders intressepolitik och synliggör därmed även den maktstruktur som är inbäddad i FN:s beslutsfattning. Genom att granska en rad, av USA vetobegravda, resolutionsomröstningar rörande Israels agerande i Mellanöstern kan man se betydelsen och det direkta ställningstagandet som enskilda medlemsländer (i det här fallet USA) delger genom att motsätta sig ord som Condemning och Demanding.

Resolution 1511 är och förblir ett diffust accepterande av USA:s ockupation av Irak och borde inte ha fått det enhälliga stöd den erhöll. FN:s generalförsamling och enskilda länder måste motverka den totala beslutsmakt som säkerhetsrådet utgör. Situationen i Irak måste leta sig utanför säkerhetsrådet och vetomakternas beslutskarantän. Iraks befolkning har lidit något fruktansvärt under FN:s dödliga bomb- och sanktionspolitik. Det måste till en akut förändring och ett konkret fördömande av den rådande ockupationen. Vi måste kräva ett totalt tillbakadragande av amerikanska och brittiska styrkor ur Irak och samtidigt arbeta utifrån ett uppbyggnadsperspektiv där den irakiska suveräniteten delges genom ett tidsbegränsat FN-mandat.