FN, USA och de politiska
utspelen om den
israeliska muren

Resolutionsförslaget förklarade i skarpa ordalag det senaste israeliska kolonialbygget illegalt - man krävde ett absolut upphörande av muren och en direkt nedmontering av de nu redan etablerade delarna. Förslaget som förutom Syrien hade framarbetats av Guinea, Malaysia och Pakistan krävde dessutom att den israeliska ockupationen i sin helhet ska upphöra. Den föreslagna resolutionen påminner även Israel om sina förpliktelser som ockupationsmakt samt säkerhetsrådsresolutionen 242 som tydligt kräver att Israel återlämnar den mark man ockuperat sedan sexdagarskriget 1967.

"Ensidigt innehåll"

USA:s FN-ambassadör John Negroponte lät klargöra att eftersom resolutionens "innehåll var alldeles för ensidigt och inte tog tillräckligt avstånd ifrån terrorism" så kunde USA i förhand garantera sitt veto mot en eventuell säkerhetsrådsomröstning. Negroponte kommenterade inte hur resolutionens "tydliga fördömande av alla former av våld, terror och förstörelse" inte tog avstånd ifrån terrorism.

Om han med "ensidig" menade att kritiken mot Israel inte ålades det palestinska styret då ingen palestinsk "säkerhetsmur" är på väg att helt isolera Israel ifrån omvärlden, då ingen palestinsk ockupationsmakt förvägrar den israeliska befolkningen dess allra mest grundläggande rättigheter, ja, då hade han nog helt rätt i sitt "ensidiga" vetoargumenterande.

Ordningen återställd

Trots den redan givna utgången hamnade resolutionsförslaget hos säkerhetsrådet där USA på sedvanlig manér lade fram sitt dödsbringande veto. Än en gång hade storebror skyddat sin utsatta försvarskamrat och ordningen var återställd. Byggherrarna med sin bulldozerarmé kunde lugnt arbeta vidare likt kirurger beväpnade med kolonialismens skalpeller.

Den israeliska apartheidmuren, eller säkerhetsstängslet som landet valt att kalla den, styckar ständigt av livsviktiga områden av det palestinska Västbanken. Redan nu har nära 15 000 kvadratkilometer palestinsk mark konfiskerats och nära 100 000 träd, mestadels olivträd, har dragits upp (för att i många fall transporteras till Israel där de säljs och omplanteras). Över 105 000 kvadratkilometer palestinsk mark har helt isolerats eller hamnat på den israeliska sidan av muren.

Ett fängelse

Bara i östra Jerusalem har en 8 kilometer lång mur byggts som utökat Israels framtida "Stor-Jerusalem" med 800 kvadratkilometer som bland annat införlivat bosättningen Maale Adumim. Nu senast den 1 oktober lät den israeliska regeringen meddela att man tänkte utöka murens rutt runt Jerusalem för att även infånga bosättningskomplexen Ariel och Kedumim. Ett beslut som skär 22 kilometer in i det ockuperade Västbanken. Värt att hålla i minnet är att Västbanken endast sträcker sig 14 mil från norr till söder och mellan 5 och 3 mil från öst till väst. Om den israeliska makten med Ariel Sharon i spetsen får som den vill så kommer Västbanken i slutändan förvandlas till ett enda stort fängelse med nära två miljoner fångar.

Men den palestinska befolkningen ska inte misströsta. Israels FN-ambassadör Dan Gillerman förklarade i samband med debatten i säkerhetsrådet "att det dagliga livet för enskilda palestinier skulle komma att förbättras i takt med att muren byggs ut då Israels närvaro på Västbanken avsevärt kommer att avta och att en rad vägspärrar och militära posteringar kan komma att nedmonteras".

Temporär blir pemanent

Det är den här muren som USA genom sin vetomakt väljer att försvara. Även om man genom sin FN-ambassadör Negroponte låtit tydliggöra att man inte önskar att muren ska ligga till grund för framtida gränsdragningar av en palestinsk stat. Vilken tur att Israel då försäkrat omvärlden om att sitt miljardprojekt endast är en temporär skapelse som när som helst kan tas bort. Det historiska mönstret visar dock tydligt att Israels "temporära" handlande ständigt förvandlas till permanenta befästningar.

Enade för fred

Efter att USA omöjliggjort omvärldens försök att söka FN-legitimitet i sin kritik av Israel valde man att föra debatten vidare till generalförsamlingen. I samma skarpa ordalag som den vetostrandade säkerhetsrådsresolutionen fördömde en nästintill enhällig generalförsamling den israeliska muren och krävde dess totala upphörande och nedmontering.

Genom att åberopa formulan "enade för fred" kunde man sammankalla generalförsamlingen till ett särskilt krismöte där man enstämmigt klargjorde vad länderna i säkerhetsrådet förvägrats göra. Genom en imponerande kraftsamling lyckades man även ge liv åt den alternativa FN-styrka som så sakta börjat utmana en föråldrad ordning präglad av hierarkiska beslutsfattningar och suveräna vetomakter.