Kärnkraften ingen
kärnfråga

Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) anser att det bästa möjliga är att dumpa det utbrända kärnbränslet i berggrunden, där det är tänkt att förslutas och förvaras för alltid.

Detta förslag har diskuterats i åratal då idén innehåller en rad problem som vi kanske aldrig får säkra lösningar till.

Geologiska förändringar, de radioaktiva ämnenas beteende och påverkan på omgivningen är oförutsägbara. Utan att ha löst dylika problem dyker ständigt nya svårigheter upp.

Ingenstans i världen har man ens varit i närheten av att finna en säker metod för att ta hand om avfallet. Plutonium och andra långlivade ämnen i det radioaktiva avfallet fortsätter att vara ett hot mot allt liv i hundratusentals år.

Den sista reaktorn i Sverige ska avvecklas till år 2010 enligt tidigare beslut som nu riskerar att upphävas. Vid det laget har svensk kärnkraftsindustri producerat 8000 ton radioaktivt avfall.

Den mängd som ryms i en snusdosa skulle räcka för att utrota hela Sveriges befolkning.

Det är inte bara det radioaktiva avfallet som är en kritisk aspekt, utan hela produktionskedjan av kärnbränsle består av riskfyllda moment. Vägen från gruva till kärnkraftverk är lång och komplicerad.

Varje steg kan leda till olyckor, vilket också sker alltför ofta. FN:s organ för kärnkraftsenergi (IAEA) har utvecklat ett rapportsystem av kärnkraftsincidenter. Där kan man läsa om bland annat svenska kärnkraftsolyckor. Faktum är att allvarliga tillbud inträffar årligen.

Det finns både lokalt och globalt förankrade aktörer, exempelvis fristående organisationer som Greenpeace eller parlamentariska organisationer som Miljöpartiet, vilka kämpar för att nya och förnyelsebara energikällor ska kunna utvecklas och ersätta både kärnkraft och fossila bränslen.

Alternativa energikällor är dock en fråga som inte har hög prioritet bland de gangstergubbar som kallar sig regeringsledare världen över. Inte heller bland våra egna politiker.

Idag är samtliga högerpartier utom Centern för en "utveckling" och inte avveckling av kärnkraften. Även Socialdemokraterna börjar, föga oväntat, att vackla i frågan och glida åt en mer positiv syn på kärnkraften.

Auktoriteter handlar i regel efter kortsiktiga ekonomiska intressen och gärna utan folkligt mandat i frågor som är livsavgörande för oss alla. Problemet är som vanligt ett demokratiskt underskott.

Vi har alla all anledning till att börja engagera oss i dess viktiga angelägenheter. Det är inte bara det personliga som är politiskt, även det politiska drabbar personligt.