Kopieringspirater vs.
profitskövlare

Med hjälp av den moderna gentekniken utvecklar företag (exempelvis USA-baserade Monsanto) genmodifierade grödor, som man sedan patenterar. Tanken är att bönderna ska betala ettårslicenser för att få odla dessa modifierade frön, och den som inte betalar blir i vanlig ordning skadeståndsskyldig för resten av livet. Man tar därmed död på den urgamla traditionen att använda frön från förra årets skörd.

För bönderna i industriländer, som oftast ändå sitter bakom skyhöga tullmurar och håvar in statliga subventioner är problemet mindre. Men för fattiga småbönder i utvecklingsländer, som varje år tvingas betala för att odla något som man förr kunde odla fritt, är problemet långt större Detta särskilt eftersom de modifierade växterna ofta har som följd att de ickemodifierade slås ut. Anledningen till att detta är möjligt är patentlagen i USA, som enkelt menar att en upptäckt är ny om den inte förekommit i ett västerländskt vetenskapsmagasin.

I fattiga länder dör varje år människor i massor på grund av sjukdomar som kan botas. De har inte råd med medicin. Medicin är oftast inte dyr för att den är svår att tillverka eller innehåller konstiga ingredienser, den är dyr för att den är patentskyddad. Men även många mediciner är, liksom de genmodifierade grödorna, bara vidareutvecklingar av allmänt mänskligt vetande om vilka örter som hjälper mot vad. Så samtidigt som läkemedelslobbyn jagar piraterna med skadeståndskraven i högsta hugg dör människorna i utvecklingsländer i sjukdomar som i de flesta fall går att bota helt.

Brasilien, Israel och Indien tillhör de länder som vägrar gå med på Världshandelsorganisationens TRIPS-avtal (avtal för handel och skydd för immateriella rättigheter), med hänvisning till den egna befolkningens hälsa. TRIPS kräver inte bara processpatent, vilket förbjuder kopiering, utan även produktpatent, vilket förbjuder att man har idéer om andras produkter, till exempel hur man kan effektivisera tillverkningen av ett läkemedel. Industrin fortsätter alltså att handla med liv, medan slipsmännen ägnar sig åt rättsligt hårklyveri.

Rättsligt hårklyveri finns det nämligen gott om i patent- och upphovsrättsbranschen. Annat vore konstigt. Liksom många andra lagar stiftades ju dessa av män från den rika världen, som på sina resor roffat åt sig allt användbart, för att endast lämna smulor åt den resterande befolkningen. Väl hemma igen sitter de nu och skrattar rått åt den korkade pöbeln, som inte hade vett nog att mörda och plundra sina medmänniskor i den heliga vinningens namn.