Allas blickar mot Chiapas

Även om upproret slogs ner brutalt, och följdes av ett korståg i den zapatistiska terrängen, så hade en låga tänts för att fortsätta brinna bland Chiapas förenade ursprungsfolk. Och elden spred sig längre än så, över nationsgränser och genom skilda gräsrotskulturer kickades en global motståndsrörelse igång.

En lågintensiv krigsföring med utstuderade strategier har ihärdigt sökt att kväsa motståndet i Chiapas, men genom civil organisering har zapatisterna burit facklan högt. Under frihetens (svarta) fana har zapatiströrelsen byggt upp ett autonomt samhälle, med deltagardemokratiska forum och kooperativa verksamheter. Den som sa att en annan värld inte var möjlig fick äta upp sina ord med basta.

Men likt sagans värld så var denna verklighet för bra för att vara sann. Zapatisternas autonoma värld (ett frihetligt alternativ utan historiskt motstycke enligt många) blev aldrig av med sina plågoandar (staten och det multinationella kapitalet). Förföljarna ville inte ge sig, för det fanns något värdefullt i Chiapas som de inte kunde släppa till något pris (naturresurser). Dessutom hotade detta solskensexempel på gräsrotsstyrka att sprida sig globalt (redan skett) och ifrågasätta hela världens rådande ordning (nyliberalismen).

I denna stund inleds ett nytt kapitel i zapatisternas kamp för frihet, demokrati och rättvisa.

I en aktuell komuniké (05-06-19) meddelar zapatisternas Underjordiska Revolutionära Indiankommitté (CCRI) i den Zapatistiska Folkliga Armén för Nationell Befrielse (EZLN) att de har infört HÖGSTA BEREDSKAP ("ALERTA ROJA") i det rebellkontrollerade området. Något som inte har gjorts sedan häxjakten på EZLN 1995.

I kommunikén meddelas att zapatisterna har låtit stänga alla sina politiska forum och högkvarter (caracoles), samt evakuerat rörelsens folkvalda representanter till säkerhet. Allt arbete inom rörelsen hädanefter, och inom överskådlig framtid, kommer att ske underjordiskt och i ständig rörelse. Samtidigt meddelas att reservister, personer som tidigare har arbetat socialt i zapatistbyarna, på frivillig basis har kallats in för tjänstgöring och att samtliga trupper har aktiverats med omnejd.

Dagen därpå (05-06-20) skickar zapatisterna ut en andra komuniké där de förklarar denna utlysta "ALERTA ROJA" ytterligare. De informerar att beredskapsläget är en säkerhetsåtgärd medan EZLN analyserar den aktuella situationen i Chiapas, samt rådgör internt om fortsatta åtgärder. Så fort möjligt är ska omvärlden underrättas om händelsernas förlopp, upplyser de.

Bakgrunden till den "röda alerten" förklaras vidare vara en intensifierad militär närvaro i och omkring de zapatistiska ursprungsbyarna. Trots motsatta budskap från regeringen som menar att det inte pågår något speciellt i Chiapas, allra minst ett lågintensivt krig, vilket civilsamhälleliga organisationer uppger till stöd för zapatisternas uppgifter.

Rapporter från olika lokala NGO:s styrker zapatisternas lägesbeskrivning och informerar om att nationella militärstyrkor har observerats tillta de senaste månaderna och att strategiska positioner kan pekas ut. Bevis finns att söka på bland annat människorättscentret FRAYBA, som är känt för att ha en "neutral" position i konflikten. I linje med zapatisterna menar de att den ökande militäriseringen måste tolkas utifrån en militär logik som är raka motsatsen till regeringens och myndigheternas uppgifter och förnekelse av upprustning.

Zapatistiska underrättelsetjänsten (CCRI) meddelar vidare att de har fått uppgifter om att både militära och paramilitära grupper förbereder en stor militär offensiv mot ursprungsrebellernas område i Chiapas. En operativ i Guerrero och Chiapas har mobilserats i hemlighet och 9 000 soldater räknas vara inblandade. Utöver det talar offentlig statistik om att det genomsnittliga antalet militärer är omkring 80 000 i bara Chiapas. Militära instruktörer från USA har kallats in för att bistå de mexikanska styrkorna. Bekräftat av militära befäl själva. Varför, kan man då fråga sig, om det inte finns några krigsåtgärder?

Den ökända paramilitära gruppen Paz y Justicia (Fred och Rättvisa) rapporteras nyligen ha kört iväg 15 indianfamiljer från sina hem i Municipio de Sabanilla och paramilitära sammankomster i La Zona Norte har observerats under hela våren. Samarbetet mellan den nationella armén och paramilitära fraktioner har varit ett känt faktum sedan massakern på 45 personer i ursprungsbefolkningsbyn Actéal 1997.

Vidare anklagar regeringen EZLN för att odla knark. Hundratals militärer opererar i dagsläget mot den påstådda marijuanaproduktionen i rebellområdet. I tre kommuner har odlingar upptäckts, men vad som inte har dementerats av regeringen är dess aktuella vetskap om att zapatiströrelsen inte kontrollerar dessa orter. Kommunerna med marijuanaplantagen har aldrig varit med i zapatisternas autonoma gemenskap. Detta intygas av ett flertal människorättsorganisationer som istället uppger att kommunerna är starkt kontrollerade av det politiska partiet PRI och att paramilitära grupper har rapporterats och anmälts för trakasserier mot civilbefolkningen i dessa kommuner. I åtanke kan man också ha att zapatiströrelsen aktivt arbetar mot droger och till och med har strikta förbud mot alkohol.

Men det saboteras för zapatisterna på fler plan. Till exempel så har bankkonton för grupper som stödjer ursprungsrörelsens olika projekt sagts upp och frysts. Bland annat ett stort och viktigt bankkonto för solidaritet med Chiapas på den latinamerikanska jättebanken BBVA. I Madrid och på andra ställen i Spanien, men även i Argentina, protesterar nu civila grupper mot denna oförrätt. Banken själv medger att zapatisterna inte är terrorister, men menar att det är en säkerhetsåtgärd som ligger i bankens intressen. Banken har ännu inte förklarat sig närmare eller avslöjat vad/vem som ligger bakom denna handling som dessutom är olaglig.

I San Cristóbal de Las Casas, Chiapas, duggar nu frågor om läget tätt hos människorätts-organisationer och nätverk av zapatistsympatisörer som arbetar med olika solidaritetsprojekt i ursprungsbyarna. Det sista jag hörde därifrån var att mystiska problem med komunikationerna hade uppstått, bland annat döda telefonlinjer och saboterade hemsidor ska ha förekommit.

Tills vidare, vi är många världen över som med oro och ängslan följer utveckligen i Chiapas denna stund. Zapatisterna har många på sin sida. Så länge kriget mot ursprungsbyarna fortsätter kommer också vi att fortsätta bevaka läget och solidariteten känner inga gränser. Lågan som tändes 1994 och spred sig som en löpeld runt jorden kommer inte att slockna.