Svanbergs smällkaramell

Svanberg säger att han vill ha "fler privata alternativ" och "sänkta skatter" (naturligtvis står "bättre företagsklimat" som vanligt högt upp på önskelistan). Men socialdemokraterna har ju sett till att Sverige har ett av världens "bästa" företagsklimat (sett från Svanbergs horisont). Här finns Europas lägsta bolagsskatter, största delen av beskattningen drabbar de vanliga arbetarna. Här finns bland de bästa möjligheterna i hela i-världen att lägga ner företag och flytta utomlands. Ericsson har fått gigantiska belopp av staten i subventioner, i form av exportkrediter utan vilka Ericsson inte skulle överleva fem minuter som företag. I gengäld har Ericsson varit ett av de flitigaste företagen vad gäller att lägga ner produktion och sparka anställda. Vid förra årsskiftet hade företaget som mål att komma ner till 48 600 anställda. Inför det stundande årsskiftet har man 47 000 som mål. Minus 1600 personer på ett år. I början av 2003 hade Ericsson runt 60 000 anställda och 1998 arbetade totalt 103 667 personer vid Ericsson. De senaste årens massuppsägningar har visserligen mött protester på sina håll, men också en lam, uppgiven "förståelse" från fackpamparnas sida. Ericsson har överlag ynnesten att vara verksamma i ett land med en relativt stillsam arbetsmarknad. Nyligen visade Arbetaren att bortsett från år 2000 så har det inte under de senaste 40 åren förlorats så få arbetsdagar i konflikter som under 2005.

Sossesverige storföretagens dröm

Hur det går för Ericsson? Jasså, den lilla futiliteten i sammanhanget? Ja, under de nio första månaderna 2005 gjorde man en nätt vinst på 15,8 miljarder.

Socialdemokraterna har skapat ett samhälle där de privata tyrannierna borde hålla käft och stormtrivas. Ändå gnäller man. Vad säger det egentligen om vilken typ av samhälle de egentligen skulle vilja se? Därav misstanken att gnället mest är ett spel för gallerierna. Små- och storkapitalisterna sitter hemma på sina kammare och fantiserar om ett halvfeodalt samhälle med noll arbetsrätt, noll arbetsmiljöhänsyn, långa arbetsdagar och låga löner. Men de vet att dessa idéer svårligen får några vanliga arbetande människor att gå upp i brygga av glädje. Så man gnäller lite pliktskyldigt på sossarna, men egentligen är man ganska nöjda.

För sossarna är verkligen dragna vid näsan så många gånger att snoken börjar bli ordentligt skinnflådd. I Aftonbladet (28/12) målades en konflikt upp mellan Svanberg och sossarnas partisekreterare Marita Ulvskog (som det rimligen borde vara mellan en företrädare för ett "arbetarparti" och ett av kapitalets främsta talespersoner). Vad säger hon? Att "Sverige har en stark tillväxt" och att regeringen vidtagit en rad åtgärder för att öka den ytterligare. Ulvskog säger i princip "förlåt men kolla vi är faktiskt väldigt tillmötesgående mot er kapitalister och vi ska bli ännu bättre, ta det lugnt bara". För en och annan sosse kanske Svanbergs politiska preferens kommer som en överraskning. De som minns när han och Anna Lindh inför EMU-omröstningen 2003 skrev en gemensam debattartikel i DN där de lovordade euron och sedan kindpussades efteråt. Då klappade sig sossepamparna på kalaskulan, skrockade förnöjt och tyckte sig kunna konstatera att ännu ett kvitto skrivits ut på samförståndspolitikens förträfflighet.

Inga eviga vänner eller fiender

Det är tragiskt att de inte ser hur Svanberg och resten av den ägande klassen skrattar dem rätt upp i ansiktet när samförståndspolitik kommer på tal. Det finns inget samförstånd om någonting. Anna Lindh-historien var bara ett hugskott från Svanbergs sida för att han trodde att en övergång till euron skulle gynna Ericsson. Och han ville ha lite tyngd bakom sin argumentation så vad är då smartare än att göra ett gemensamt utspel tillsammans med Sveriges populäraste minister på Sveriges största morgontidnings debattsida?

I själva verket är det så enkelt som att det vinns inga eviga vänner och inga eviga fiender. Bara eviga intressen. Hoppas Svanbergs klargörande exploderar som en nyårsraket i ansiktet på en och annan dagdrömmande sosse.