Kubakritik i fokus

Säg Kuba och Che Guevara och många vänstermänniskor i Sverige blir knäsvaga och får något vått i blicken. Varför kan man ju undra då landets politiska system är fjärran från att likna ett slags socialismens högborg. Här finns varken arbetarstyre eller klasslöshet och staten är inte mindre central i samhällsstrukturen idag än den var efter revolutionen 1959. Snarare mer. Kort sagt: inte ett spår av radikalism syns i i landet som av många kallas det sista socialistiska projektet. Trots detta har vänsterns inställning till Kuba antingen präglats av okritiskt stöd eller passiv tystnad.

Efterlyser stöd för oppositionen

Ramen för debatten på ABF-huset i Stockholm handlade om att ett uteblivet vänsterstöd för oppositionen mot Castros diktatur driver den i händerna på högern. I debatten deltog Carlos Estefanía, redaktör för tidningen Cuba Nuestra, Aron Etzler, redaktör för Flamman, Catrine Åkerblom och Sara Jeswani, aktiva i SAC:s Kubagrupp och nyss hemkomna från Kuba. Samtalsledare var Rebecka Bohlin från Arbetaren. Frågorna som ställdes var bland andra: På vilket sätt bör vänstern stödja det kubanska folket? Vilket är Kubas centrala problem?

Dessutom visades dokumentärfilmen ”Till det enda partiet- en enda tidning” som handlade om frånvaron av pressfrihet på Kuba. Estefanía menade att det inte finns någon socialism på Kuba och att det är viktigt att våga kritisera Fidel Castro. USA:s embargo är ett hårt slag mot landets ekonomi men det stora problemet är diktaturen. - Som vänster kan man kämpa mot embargot men framförallt ska man kämpa för folket, för deras rättigheter och deras rätt till makten över ekonomin, sade Estefanía.

Det okritiska stödet ett svek

Sara Jeswani och Catrine Åkerblom menade att Castroregimen för en nyliberal politik i socialismens namn. De berättade om de speciella frihandelzoner som regimen infört där utländska företag erbjuds investeringsmöjligheter mot skattelättnader och utan facklig inblandning. - Den svenska vänsterns okritiska stöd till Kuba är ett svek, argumentationen om gratis sjukvård och utbildning kan inte rättfärdiga att det saknas grundläggande mänskliga rättigheter, sa Jeswani.

Hon och Åkerblom talade även om hur Castroregimen använde sig av hotet från USA både när det gäller regimens brister och när det gäller den inre oppositionen. Landetsekonomiska problem och sjunkande levnadsstandard skylls på embargot och all opposition avfärdas som pro-amerikansk. Men det finns bland de 5000 aktiva dissidenterna en liten vänsteropposition. Som exempel tog de upp en socialdemokratisk grupp som arbetar med fackliga frågor. Jeswani och Åkerblom menade att vänsterns främsta uppgift är att föra in information till Kuba som motvikt till USA-propagandan som är den huvudsakliga regimkritiska informationen idag.

Hoppfull inför framtiden

Etzler, som inte kände igen sig i bilden av att vänstern skulle vara okritisk, fokuserade främst på de yttre hoten mot Kuba och landade allt som oftast i en diskussion om embargot och en hotande USA-invasion. Han var hoppfull inför framtiden och trodde att det fanns demokratiska krafter både inom och utom regimen. På frågan om vad vänstern borde göra svarade Etzler att han inte kände till den kubanska oppositionen men att man kan ”stödja vilka grupper som helst”, dock utan att precisera närmare. Etzler kunde heller inte svara på varför Vänsterpartiets representanter bara gör besök hos det styrande partiet och inte andra oppositionella grupper.

Nödvändig diskussion

Det blev aldrig någon fart på diskussionen denna kväll trots uppenbara meningsmotsättningar. Etzler slingrade sig ur varje kritisk fråga och moderator Bohlin lyckades aldrig hålla kvar de riktigt brännande frågorna på bordet. Jeswani och Åkerblom kom dock med bra analyser och var de enda som hade konkreta förslag. En eloge till SAC:s Kubagrupp för att de överhuvudtaget väcker diskussionen och kräver att vänstern tar sitt ansvar. En fortsatt kritisk diskussion om Kuba är nödvändig då hårda fakta om diktaturen fortfarande rinner av stora delar av den etablerade vänstern som vatten på en gås.