När svensk lag inte
gäller i Sverige

Häromåret dömde Högsta Domstolen rakt emot svensk lag när den friade pingstpastorn Åke Green från åtal om hets mot folkgrupp. Rättens motivering var att Åke Green ändå skulle frias i Europadomstolen, eftersom religionsfrihet finns inskrivet i Europakonventionen.

Den indirekta poängen här är att Sverige inte längre har någon hetslagstiftning. Den står där i lagboken, men den betyder inget, och det gäller inte bara hets mot människor för att de inte är heterosexuella. Bibeln, Toran, Koranen och alla andra religiösa skrifter är fulla av exkluderande uppställningar av vad som är en rätt och riktig människa.

Det egentliga skyddet

Justitiekansler Göran Lambertz har den 16 maj 2006 också gått ut och tyckt att hetslagen ska skrivas om. Tvärtemot alla de som efter den lagvidriga domen mot Åke Green ropade på en skärpning tycker Göran Lambertz att den ska skrivas om så att den "mer korrekt visar vilket skydd som folkgrupper egentligen åtnjuter".

Lambertz menar att det inte är möjligt att öka skyddet. Att det inte handlar om att öka skyddet, utan om att restaurera det tycks gå honom förbi. En omskrivning i harmoni med Europakonventionen, vilket är vad Justitiekanslern efterfrågar, skulle i ett slag förvandla alla nazister till ett gäng jude- och homohatande kristna.

De nya upptäckterna

Frågan är varför man har upptäckt detta nu? Lagen om hets mot folkgrupp trädde i kraft 1948. Då omfattade den ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung och trosbekännelse. Så sent som 2003 skrevs den om att gälla även sexuell läggning. Europakonventionen skrevs under 1952 av Sverige och är med andra ord 4 år yngre än hetslagstiftningen. När hetslagen skrevs om 2003 hördes inga invändningar om någon Europakonvention, och i vilket fall så har ju människor dömts på tvären med den i 51 år redan.

Tydligen har Högsta Domstolen letat bättre än någonsin i sin strävan att frikänna Åke Green, och därmed också skapa ett prejudikat som i praktiken gör att lagen de dömer efter inte gäller. När nu JK går ut och vill att en lag som fungerat utmärkt under mycket lång tid ska skrivas om på grund av ett enda rättsfall visar han med all tydlighet hur godtycklig och bräcklig lagen är när rätt människor trycker på.

De nya insikterna

Under religionsfrihetens mantel ska alltså hetslagen skrivas om, trots att religionsfrihet och hetslag levt sida vid sida i mer än ett halvsekel. Hetslagen är inget hot mot religionsfriheten, vilket också blir klart för den som tittar i RFSLs färska kommunundersökning. I stora delar av det småländska bibelbältet, där attityden mot hbt-personer är mycket negativ, är hatbrotten få. Toleransens högborg Stockholm ligger på bottenplatsen i hatbrottskategorin. Åke Green är med andra ord inget annat än en utstickande glappkäft i ett annars småputtrande homohatarlandskap.

När så Göran Lambertz talar om att vi måste skriva om hetslagstiftningen på grund av en lagvidrig dom som hänvisar till en situation som funnits i över 50 år kan man tala hur mycket man vill om religionsfrihet. Den stora skillnaden då från nu är trots allt inte att lagparagraferna har forumlerats om, utan att det är andra människor som sitter i rättsinstanserna. Och att man numera verkar villig att låta högerextremister skrika hafsiga översättningar av gamla tyska slagord på landets gator.