Den föränderliga
historieskrivningen

Den kritik som alltjämnt dryftas måste dock sättas i sitt historiska sammanhang och är ett märkbart bevis på att historieskrivning knappast är något statiskt, utan föränderligt och alltid relaterat till de aktuella maktrelationerna i samhället. Och visst är det alltid enkelt att vara en liberal kritiker 60 år senare. På samma vis kommer antagligen morgondagens liberaler uppröras över den nuvarande svenska hållningen gentemot den amerikanska världsordning som Washington försöker upprätthålla med sina nykoloniala krig i länder som Irak, Afghanistan och Colombia. När väl imperiet rasat ihop och man befinner sig på behörigt avstånd från maktens tentakler.

En del i den förändrade historieskrivningen påbörjades med Berlinmurens fall och realsocialismens nedmontering. Plötsligt avgjordes kriget på västfronten och med dem anknutna områden som Nordafrika och Atlanten. Att huvuddelen av de tyska divisionerna stred och maldes sönder på östfronten ignoreras fullständigt när filmer som Rädda menige Ryan får sätta världsbilden. Men framförallt är det bilden av kriget som förvandlats, från en kamp mellan fascism och anti-fascism till en kamp mellan diktatur och demokrati. Den gamla teorin om totalitarism dammas av och förvandlar Stalin och Hitler till lika goda kålsupare och då är det inte märkligt att den sovjetiska uppoffringen på östfronten försvinner in i historiens mörker.

Bilden av de allierade makterna USA, Storbritannien och Frankrike som demokratier är relativt grundmurad. Det antas för givet, men det säger mer om historieskrivningen och ideologiproduktionen från ovan än om verkligheten. USA vars befolkning och kongress motsatte sig inträde i kriget, var ett djupt splittrat land. Enligt historieprofessor George M. Fredrickson har det funnits tre egentliga rasistiska stater. Dessa var Apartheids Sydafrika, det nazistiska Tyskland och just de amerikanska sydstaterna under Jim Crow-lagarna. Den svarta minoriteten var i praktiken undandragna sina demokratiska rättigheter i sydstaterna, men även inom många federala institutioner som militärmakten. Storbritannien härskade över ett globalt kolonialvälde där endast en liten minoritet åtnjöt demokratiska rättigheter, trots det sändes miljoner av de koloniserade folken till slagfälten för att dö för vår frihet, men inte för sin egen. Frankrike var likt Storbritannien en kolonialmakt, men även ett land utan kvinnlig rösträtt i motsats till det demokratiska Finland som allierade sig med Nazityskland när bolsjevikerna skulle nedkämpas i öst.

Det är uppenbart att föreställningen om att det andra världskriget stod mellan demokrati och diktatur är ett falsarium som snarare handlar om att legitimera den härskande klassens ordning idag. Där den liberala, upplysta demokratin står mot den övriga världen, oavsett om det är mullornas Iran eller demagogen i Venezuela som står inför skranket. Med en svartvit och förfalskad bild av vår egen historia söker de där uppe tvinga på oss ett omöjligt val – antingen är du demokrat, eller är du anti-demokrat. Antingen är du med oss, eller är du emot oss.