Moderaternas käftsmäll
mot låginkomsttagarna

Vi borde kanske ha vant oss vid att de rikaste ständigt ska bli rikare på den tysta majoritetens bekostnad. En sådan politik har även det rödgröna blocket drivit sedan det övertog den parlamentariska makten 1994. Och kanske just därför förlorade den till slut.

Men det här är ändå en helt brutalt annorlunda verklighet. Med kraftiga skattesänkningar för de allra rikaste, en avdemokratisering av statliga företag, och nya, stora revor i det sociala skyddsnätet, är moderatbudgeten inget annat än en käftsmäll mot Sveriges låginkomsttagare.

Skattesänkningar, för vem?

Moderaternas skattesänkningar och övriga politik skulle framför allt hjälpa folk med vanliga inkomster, hette det i valdebatten. Och vore det så, så skulle moderaterna kanske kunna göra skäl för att kalla sig ”det nya arbetarpartiet”.

Om det samtidigt skars ned på fallskärmar och topplöner inom offentlig sektor och offentliga företag, om bidragen till vapenindustrin ströps, om de statliga ingreppen patent och kopieringsskydd avskaffades, om elmarknaden återreglerades, och så vidare, för att minska det onödiga flödet av pengar från låginkomsttagarna och statskassan till höginkomsttagarna och storföretagen.

Om eventuella framtida luckor i budgeten enbart fylldes på med skatter från dem som redan har mycket mer än tillräckligt. Och om inga försämringar i de sociala skyddsnäten skulle tillåtas, utan att skyddsnäten istället stärktes för att garantera allas sociala rättigheter.

Men väl vid makten har regeringen knappt ens gjort något tafatt försök att dölja vem som blir högerpolitikens verkliga vinnare, nämligen just den inkomstgrupp som regeringschefen Fredrik Reinfeldt och hans skandalministrar själva tillhör.

För räknat i klirrande kronor kommer skattesänkningarna framför allt att tillfalla de rikaste. Den som tjänar 300 000 om året får dubbelt så mycket tillbaka på den sänkta inkomstskatten som den som tjänar 100 000.

Förändringen i förmögenhetsskatt kommenteras ganska bra av affärstidningen Dagens Industri:

"Den svensk som lär jubla mest över förmögenhetsskattens slopande är H&M-ägaren Stefan Persson. Persson rankas som världens 32:a rikaste person av affärstidskriften Forbes med en personlig förmögenhet på cirka 92 miljarder kronor. Under 2005 fick han betala in hela 34,1 Mkr [miljoner kronor] i förmögenhetsskatt och kan således tjäna cirka 17 Mkr nästa år på skattesänkningen förutsatt att hans förmögenhet inte förändras i storlek".

Avdemokratisering av företag

För att ytterligare förstärka marknadens skräckvälde över oss ska dessutom statliga företag under de närmaste tre åren säljas ut, alltså avdemokratiseras, till ett värde av 150 miljarder kronor. Siffran finns att läsa i budgetavsnittet Näringsliv.

De flesta som någonsin har vistats på offentliga arbetsplatser vet nog att där visserligen inte råder någon jämlik frihetsidyll. Men högerregeringens lösning är inte på något sätt att demokratisera dessa arbetsplatser, utan istället att slumpa bort dem till högstbjudande.

Morgondagens vinster från de sålda företagen kommer då inte att gå till statskassan, som åtminstone i viss utsträckning står inom allmänhetens kontroll och används för att jämna ut inkomstskillnader. Vinsterna leds i stället rätt ner i fickorna på privata aktieägare.

Vilka inkomstgrupper i samhället som alltid har haft de största aktieportföljerna och fondandelarna är väl knappast ens värt att kommentera.

Nya revor i skyddsnäten

Som om det inte vore nog att stora summor pengar ska överföras till de bäst bemedlade, så kommer de som har minst pengar att få betala notan.

Den rödgröna, verkningslösa principen, att straffa arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade tillräckligt hårt att de självmant ska sluta vara arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade, den principen blir kvar och förstärks många gånger om av högerregeringen.

Avgiften till facket och a-kassan blir dyrare, samtidigt som ersättningen sänks för den som blir arbetslös. Statsstödet till komvux slopas. Ersättningen till föräldralediga och sjuka försämras. Räntebidraget till hyreshus minska, vilket höjer hyran och minskar nybyggandet av hyresrätter.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga om den nya högerregeringens första riktiga maktutövande. Men det förändrar inte huvudbudskapet till de låginkomsttagare som lurades att rösta höger i det senaste riksdagsvalet: käftsmäll och lång näsa.

Enda ljuspunkten är att denna högerideologiska framryckning mycket väl kan få det att börja mullra i den röda, slumrande fackföreningsrörelsen. Lär av sydamerikanerna, de vet hur man tvingar högljudda högerregeringar på knä. Sydeuropeiska fackföreningar är inte alltid så villrådiga, de heller. Generalstrejk, någon?