Nu blir det strid om
a-kassan

Delar av högern har sedan länge insett att det inte går att vinna val på krav om försämrad arbetsrätt och försvagade fackföreningar. Medlemmarna i facken vill snarare att deras organisationer ska vara mer stridbara.

De ”nya moderaterna” blev därför fackkramare och började tala gott om arbetsrätten. Det betyder dock inte att de bytt politik. Bara strategi. Kanske en av de mest geniala politiska pr-kupperna på länge. Uppenbarligen gick ju en hel del på tricket. För moderaterna vill inte ha starka fackföreningar. Ingen vettig arbetsrätt heller.

Det enda facket ska finnas till för i högerns Sverige är som förhandlingspartner till arbetsköparna – för att ”stabiliteten” på arbetsmarknaden ska bevaras. Det finns ingenting som disciplinerar arbetare så bra som ett redigt LO-förbund.

Hur försvaga facket och försämra arbetsrätten utan att attackera någondera direkt? Gå på a-kassan.

Fördubblad fackavgift

Det förslag om ändrade a-kasseregler som Alliansen lagt fram går ut på att avgiften höjs radikalt, med som mest 300 kronor, till mellan ungefär 250-400 kronor per månad. A-kassan ska dessutom bli obligatorisk för alla som jobbar minst halvtid. Fackavgiften fördubblas alltså, och a-kassepengen blir obligatorisk. Dessutom blir det inga fler skatteavdrag för någon av avgifterna.

Hela idén med borgarnas förslag är att få människor att välja bort facket. Utan medlemmar försvagas givetvis fackföreningarnas position. Då behöver borgarna inte attackera arbetsrätten på kort sikt. För arbetsrätten är inte det stora bekymret. Det största problemet är fackföreningar som dristar sig till att använda sig av den för att försvara sina medlemmars intressen.

En anledning till att borgarna kan klämma åt facket via a-kassan är just det absurda faktum att det är fackföreningarna som administrerar arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetspolitiken är statens ansvar men det har vältrats över på facken. Försäkringsfrågan är inte fackens uppgift (det borde inte vara statens uppgift heller men det är en lite större diskussion).

Angrepp mot arbetsrätten

Borgarna vill hursomhelst inte gå för hårt fram nu, de vill nog vinna valet 2010. Då kommer de säkerligen att börja ta itu med arbetsrätten på allvar och angripa den direkt. Och då kommer motståndet vara betydligt försvagat.

Den enda fackförening som reagerat med kraft är SAC-Syndikalisterna som utlyst en politisk strejk till den 15 november, dagen innan regeringen fattar beslut om a-kassan. SAC uppmanar LO, TCO och SACO att delta i strejken, men vädjar även till ”alla krafter i samhället som vill stoppa denna attack – fackföreningar, sociala rörelser och andra organisationer”, enligt ett pressmeddelande.

SAC ”ställer alla nödvändiga medel till förfogande”. LO påstod samma sak häromdagen i ett uttalande, att de lovar att använda "alla fackliga och politiska medel" för att bekämpa förslaget. TCO har utlyst hela november till kampanjmånad med namninsamlingar, politikeruppvaktningar och massiva kampanjer. IF Metall har blixtinkallat till en extrakongress enbart för att diskutera a-kassefrågan.

Vågar facken ta striden?

Det låter ju lovande men i praktiken har vi lärt oss att SAC alltför ofta står alltför ensamma när det verkligen börjar brännas på allvar. Se på tunnelbanekonflikten, där striden gällde en av Sekos medlemmar. Eller se på postkonflikten om rasistisk propaganda. Eller för den delen, se vad alla stora ord om jämlikhet och ”rättvisa löner” var värda för Kommunals ledning när det väl vankades strejk. ”Vi tar fajten” hette det då. Resultatet blev en pinsam parodi på en facklig stridsåtgärd och ett avtal som var sämre än det de gick i strejk mot.

Men nu är det hög tid även för sosse-facken att reagera. Det är dags att ”ta fajten” på allvar. Såvida de inte vill vara med och se när Reinfeldt och hans kumpaner gräver deras gravar.