Klimatdebatten måste
förbli på agendan

En del medier har kunnat rymma en förhållandevis nyanserad diskussion. Andra har snarare förlöjligat klimatproblematiken, till exempel Aftonbladet, som i sin kampanj uppmanat sina läsare att nöja sig med att exempelvis byta till energisparlampor.

Det är lätt att hålla sig för skratt.

Jorden har kursen satt mot en global ekologisk kollaps. Köttindustrin frodas: stora arealer regnskog skövlas för att bereda plats för sojaodlingar. Sojan fraktas tvärs över kontinenter och används för att utfodra instängda djur, som i sin tur äts av människor. I denna process förbrukas svindlande mängder energi. Nya oljefält borras upp, bilar ringlar sakta längs milsvis med köer under rusningstid, morgon och kväll, i världens alla städer. Miljoner låglönearbetare i tredje världen producerar kolossala mängder av billiga konsumtionsvaror under motbjudande arbetsvillkor. Varorna fraktas mellan kontinenter och blir föremål för svenska familjers favoritsysselsättning på lördagar: shopping. Konsumtionsögonblicket ger omedelbar tillfredsställelse i en vardag som präglas av produktion måndag till fredag. Varorna stuvas in i en garderob och slängs efter en tid. Detta är bara några av systemets karaktäristika.

Julen – ett konsumtionsklimax

Under juletid accelereras detta mönster, som mynnar ut i det klimax som består av ett frenetiskt öppnande av paket med innehåll i plast. Baksmällan när julklapparna redan känns gamla och tråkiga, botas med ny shopping på mellandagsrean.

Den överdrivna produktionen och konsumtionen medför negativa konsekvenser för miljön, och därmed framtida generationers livsbetingelser. Tyvärr är dagens globala ekonomiska system oförmöget att ta hänsyn till det. Kapitalismen – såväl i USA, Sverige som i Kina – drivs av ett så kallat rationellt beräknande: det enda övergripande målet för företagen är vinst. Inga andra hänsyn tas. Inga andra hänsyn kan tas; sådana är spelets regler. Företag som tar andra hänsyn riskerar att duka under.

De medel som står till buds för att uppnå vinstmålet, är en maximering av produktion och konsumtion. Produktionen ökas genom lägre löner, sämre arbetsvillkor, och högre arbetstempo. Konsumtionen ökas genom ett skapande av åtrå för varor vi inte behöver. Ju högre produktion och konsumtion, desto längre ut till höger läses intäkts- och utgiftskurvor av. Ju längre från break-even, desto högre vinst.

Systemet är ett systemfel i sig

Ett globalt system som för sin operativa verksamhet är beroende av allmän ödeläggelse kan inte kallas annat än systemfel. Visserligen kan statlig reglering i form av skatter och lagar lindra kapitalismens skadliga verkningar. Men regleringen av kapitalet har länge varit otillräcklig, och under den nya regeringen är läget än mer graverande. Kärnan i den borgerliga ideologin är just att så långt som möjligt låta kapitalismen sköta sig själv utan statlig inblandning. Ett praktiskt utslag är den nya regeringens beslut att riva upp förslaget om flygskatten.

Kapitalismen riskerar därför att inom loppet av enstaka generation kollapsa under sin egen kortsiktighet, och vi riskerar alla att dras med på vägen ner. Men alla drabbas inte i lika stor utsträckning: fattiga och mörkhyade i avlägsna länder får i vanlig ordning gå först. Den här processen är redan igång.

Behåll miljöfrågan på agendan

Flera röster talar om behovet att lägga om vår livsstil, men det rådande ekonomiska systemet förutsätter en hög konsumtion; den accelererande konsumtionsnivån är det som i ekonomiska termer kallas ”tillväxt”. En förändring inom ramen för kapitalismen tycks alltså vara omöjlig; vad som krävs är ett systemskifte. Medias ”drev” om klimatförändringarna är på väg att ebba ut. Som alla medieämnen lär det återkomma, men vad händer under den närmast annalkande perioden av tystnad? Vårt kollektiva medvetande tenderar att glömma lika snabbt som medierna skiftar fokus. Det är därför viktigt att vi behåller miljöfrågan på agendan.