Malmö LS har rätt

Svt:s Aktuellt försöker sig i ett inslag (5/12) på den värsta avsiktliga smutskastningen av den utomparlamentariska vänstern sedan Göteborg 2001. SAC, och i synnerhet Malmö LS, framställs som en våldsbenägen huliganorganisation som tagits över av unga aktivister som aldrig själva arbetat och bara är ute efter att ställa till bråk. Även radions P1 försökte hänga på skandaliseringen i Studio Ett.

Bakgrunden är dels vissa Lokala Samorganisationers, däribland Malmö LS, fackliga metoder och dels en intern debatt inom SAC. Malmö LS har vid två konflikter i år genomfört uppmärksammade blockader mot arbetsköpare där polisen gått in och brutit stridsåtgärden, misshandlat passiva strejkvakter och gått hårt åt med pepparsprej. För det senare är nu två Malmöpoliser misstänkta för brott. Detta är vad Aktuellt vill få till att syndikalisterna är ”våldsamma”.

Anklagas för att vara bråkmakare

Det har i år pågått en långdragen debatt i syndikalisternas medlemstidning Syndikalisten om bland annat ”legalismen”, något förenklat; att hålla sig till lagar och regler i den fackliga kampen. Malmö LS med flera anklagas, på grund av sina aktivistiska metoder, för att inte bedriva facklig kamp utan bara vara ute efter att ställa till bråk. Björn Mohlin säger till Aktuellt (5/12) att ”detta är inte facklig kamp, det är någon form av vänsteristisk kamp”.

Denne Björn Mohlin tvingades sluta sin anställning för SAC sedan han hade hotat och betett sig aggressivt mot arbetskamrater och andra medlemmar i SAC. Han har således sina skäl att vara bitter och vilja hämnas på SAC.

Malmö LS växer

Men frågan gäller här hans syn på facklig kamp. Den delas uppenbarligen inte av det stor antal nya medlemmar och intresserade som strömmat till exempelvis Malmö LS sedan den uppmärksammade Fosieblockaden.

Människor vill inte ha fackföreningar med ombudsmän med välsmorda munläder. De vill ha en fackförening som tar strid för sina medlemmar när det uppstår konflikter på arbetsplatsen mellan arbetare och arbetsköpare. De vill ha en fackförening som sätter hårt mot hårt och aldrig viker ner sig, aldrig – för att tala med Malmö LS ord – aldrig ”går en läggmatch”.

Människor vill ha schyssta löner, anständiga arbetsvillkor och trygga anställningar. Inte i första hand avlönade lagtolkare. Aktuelltinslaget gjorde ett stort nummer av just att syndikalisterna ”bryter mot lagen”. Det enda exempel de kunde vaska fram var förtalsdomen mot en ombudsman i Malmö LS, en dom som är överklagad till hovrätten. I övrigt rör det sig om lagenligt varslade blockader och fackliga stridsåtgärder är, som bekant, skyddade av grundlagen.

Lagen är arbetsköparnas lag

På sikt är det dock viktigt att komma ihåg att arbetsköparna alltid kommer ha lagen på sin sida – ytterst lagvrängarna i domstolarna och lagstiftarna i riksdagen. En facklig kamp som syftar till radikal samhällsomvandling kan inte ha som främsta metod att lyda deras lagar. Då blir den garanterat fruktlös.

Lagarna skyddar arbetsköparna och de rika – då är det arbetarnas och deras organisationers plikt att bryta dem. Det främsta vapnet är sammanhållningen och möjligheten att störa produktionen. Att slå hårt mot ekonomin.

En fackförenings förhandlingsutrymme i en kapitalistisk ekonomi kommer alltid vara tydligt begränsat. Då får man testa andra vägar. Det är vad Malmö LS med flera gör och det ÄR facklig kamp. Oavsett vad lagen säger och oavsett vad bittra ombudsmannagubbar har för åsikt om saken.