Bush och Lula konfererar
om biobränsle

Enligt den högerorienterade tidningen Folha de São Paulo har Bush i ett offentligt tal uppgett att flera stödåtgärder kommer att genomföras i Latinamerika med USA som solidarisk anförare. Han lär bland annat ha sagt att de kommer att skicka en slags sjukhusbåt som kommer att ta emot och behandla cirka 85 000 latinamerikaner på sin resa runt kontinenten. Mikrolån och utbildning för lärare i fattiga områden är andra stödåtgärder som Bush nu erbjuder för flertalet länder i regionen. Enlig Folha de São Paulo är detta, och själva resan i sig, ett sätt för Bush att försöka vinna tillbaka en popularitet som numera är en bristvara i det alltmer USA-fientliga Latinamerika.

I vänstertidningen Brasil de Fatos nätupplaga kan man läsa att även den ser Bush besök och utspel som ett sätt att ta igen förlorad mark i Latinamerika:

”I USA får Bush mer och mer kritik därför att hans regering håller på att ’förlora’ Latinamerika. Bush åker till de länder där han fortfarande tillåts ha någon form av dialog”, menar den politiska experten Luiz Alberto Moniz Bandeira i ett uttalande i Brasil de Fato.

I det tal som USAs president höll inför sin Latinamerikaresa refererar han till frihetskämpen Simon Bolivar, som annars Hugo Chavez brukar ägna sig åt. Enligt Folha de São Paulo lär Bush också ha sagt att ”tiotals miljoner på våran kontinent fortsätter att vara fängslade i fattigdomen och förnekas det nya seklets goda löften. Min hälsning till dessa arbetare och jordbrukare är: I USA har ni en vän.” Orden arbetare och jordbrukare ska också ha uttalats på spanska.

Oundvikligen har många brasilianare sett Bush uttalande om mikrolån, sjukhusbåtar och vänskap som ganska substanslösa.

Även på spanska.

São Paulos gator fylls allt mer av politiska budskap i antiimperialistisk anda och på flera håll ska man också ha målat med röd färg för att symbolisera allt blod som har spillts i de krig som USA har varit inblandade i under Bush styre.

Den 7 mars genomfördes flera protestaktioner runt om i Brasilien av nätverket Via Campesina där Movimento dos trabalhadores Sem Terra, de jordlösas rörelse (MST), ingår. Bland annat uppger man på MST:s hemsida att 900 kvinnor har ockuperat fabriken Cevasa i Riberão Preto utanför São Paulo. Fabriken, som nyss har sålt delar av sitt kapital till agrobusinessjätten Cargill, är den största i Brasilien och platsen där den ligger har en stor koncentration av sockerrörsplantager som används i produktionen av biobränsle. Med aktionen vill Via Campesina kasta ljus över ”de verkliga effekterna” av en utökad monokultur som sockerrörsproduktion innefattar; luftvägar skadas av den rök som även förgiftar miljön vid produktionen av biobränsle; jorden påverkas negativt av de törstiga grödorna. Koldioxidutsläppen är heller inte obefintliga som många vill påstå, och bidrar alltså - i produktionen - till samma växthuseffekt som biobränslet ska skydda oss emot; allt detta samtidigt som koncentrationen av jord intensifieras till förmån för större företag inom biobränslesektorn, vilket ytterligare spär på de redan ofantliga skillnaderna av jordägande i Brasilien.

I Brasil de Fato står vidare att läsa att flertalet sociala rörelser och universitetsförbund har en helt annan syn på energipolitiken och dess konsekvenser. ”Vårt motto är ’kvinnor i försvar för livet, och mot agrobusiness’. Vi kommer att ifrågasätta och uppdaga konsekvenserna av monokulturer. För oss är agrobusiness förkläda storgods, som fortsätter att utnyttja samma saker som de alltid har gjort i Brasilien, miljöförstöring och mer slavarbete” säger Soraia Soriano från MST.

Om Bush försöker sig på att få in ett och annat spanskt ord när han imorgon möter Brasiliens portugistalande president får vi nog aldrig veta, men däremot kommer diskussionen om biobränslets och dess utveckling att klargöras efter besöket. Denna industri har inte bara direkta miljö- och hälsofarliga effekter, utan det är också ett sätt för jänkarna att försöka knyta band med nationer i Latinamerika som en motvikt mot inflytandet från Venezuela och Bolivia. Det kan tyvärr också vara ett första steg för att göra delar av Latinamerika till en av världens biobränslefabriker i ”oljekrisens” dagar där ursprungsbefolkning, arbetare och småbönder återigen får betala ett högt pris i tillväxtens namn.