Svenska Freds verkar för
fortsatt svenskt krig i
Afghanistan

Senast skedde detta i tidningen Aftonbladet 2007-03-26, och då tillsammans med Svenska Afghanistankommittén. SFSF:s ordförande Frida Blom¹ oroade sig visserligen för att Isaf, som leds av militäralliansen Nato och där svenska soldater deltar, håller på att bli alldeles för sammanblandad med det som kallas Operation Enduring Freedom (OEF).

OEF är västmakternas krigskoalition som strider mot dem som motsätter sig västmakternas militära närvaro i landet som nu har varat i drygt fem år sedan invasionen 2001. I USA-militärens logga för OEF ingår den svenska flaggan. Många av medlemsländerna i OEF deltar även militärt i Isaf. I SFSF:s debattartikel heter det:

"Under 2006 har dock allvarliga förändringar ägt rum i form av en 'amerikanisering' av Isaf. Stridande förband inom OEF har förts över till Isaf och en amerikansk general som tidigare var stridsansvarig inom OEF leder nu Isaf. De regelbundet förnyade FN-mandat som styr Isaf har i ökad utsträckning betonat samordning med OEF.

Samtidigt har också de regler som styr Isafsoldaternas våldsanvändning i fält blivit mer tillåtande gentemot offensiva militära operationer. I praktiken har detta inneburit att Isaf har tagit över alltmer av den krigföring som tidigare enbart OEF bedrivit. Risken är nu att Isafs insatser blir lika kontraproduktiva som den amerikanska krigföringen. Om det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen sätts in i Afghanistan skulle det ytterligare förstärka intrycket av en sådan utveckling".

Ingen plan B

Vad är då lösningen på detta dilemma? Jo:

"Sverige måste nu ta initiativ som gör en bättre utveckling möjlig. Regeringen måste kräva av FN, Nato och de truppbidragande länderna att Isafs roll som säkerhetsfrämjande styrka omedelbart förtydligas och att den offensiva krigföringen och 'amerikaniseringen' av styrkan upphör".

Men vad händer om Nato och de andra inte lyssnar, då? Ingenting alls, förutom fortsatt krigföring med svenskt deltagande. Ett alternativ, som enligt SFSF "saknar ... konsekvensanalys och problematisering", är förslaget att Sverige i protest mot att medverka i det västerländska våldet skulle dra tillbaka sina Nato-ledda soldater från Afghanistan.

Ett vanligt argument, från dem som förespråkar svensk militär i Afghanistan, är att FN:s supermaktsstyrda säkerhetsråd har uttalat stöd för det som militäralliansen Natos Isaf-trupper gör i det krigshärjade landet. Men säkerhetsrådet har aldrig tvingat, eller ens bett, det på pappret alliansfria Sverige att bidra med soldater i den Nato-ledda styrkan.

Det andra standardargumentet är att om Sverige vägrar fortsätta kriga så lämnar Sverige "fältet fritt för talibanerna" i landet. Mot detta finns två invändningar som SFSF sällan bemöter i sina artiklar.

Kolera eller pest

Den ena invändningen är att det inte finns några "goda" stridande parter i Afghanistan. Den sida som Sverige slåss och samarbetar med, domineras av den så kallade Norra Alliansen. Skillnaden i brottsbelastning mellan den Norra Alliansen och talibanerna är som skillnaden mellan kolera och pest.

General Rashid Dostum, som ibland kallas "de facto-guvernör" i den provins där de svenska soldaterna krigar, är en av de mest jagade afghanerna av människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch. Rashid Dostum, talibanerna och alla andra krigsförbrytare i landet har nyligen i praktiken fått full straffrihet av presidenten och parlamentet.

Vidare, så sitter talibanerna redan i parlamentet. De så kallade "reformerade talibanerna", som exempelvis förre befälhavaren Mulla Rocketi och före detta provinsguvernören Mawlavi Islamuddin Mohammadi, är numera Sveriges allierade. Att de har tagits till nåder har förmodligen att göra med att de har bett Bush-regimen om förlåtelse för sin tidigare olydnad.

Efter parlamentsvalet 2005 kommenterade bland andra nyhetsbyrån AFP att "Afghanistans nya parlament domineras av krigsherrar". Att hänvisa till dessa skurkar som landets legitima ledare är som att använda samma ord om den "folkvalda" estniska församling som under utländsk militär påtryckning röstade för att Estland skulle inlemmas i Sovjetunionen 1940.

Förvärrar katastrofen

Den andra invändningen mot att ha svenska soldater i Afghanistan är att den utländska militärinsatsen bara har ökat våldet i landet. Talibanerna stärks och gynnas av varje nytt västerländskt bombanfall. SFSF skriver själva om vad Sveriges vapenbröder har ställt till med:

"Målet - mindre terror - har i stället blivit mer. Talibanerna växer i styrka, och vi ser allt fler självmordsbombningar, dödsskjutningar och kidnappningar".

Enligt New York University-forskarna Peter Bergen och Paul Cruickshank har antalet jihad-relaterade terrorattacker sjudubblats världen över sedan Irakkrigets början. I Afghanistan har antalet attacker ökat från 0 till 64 per år och antal döda i sådana terrordåd från 0 till 233 per år. I tillägg till alla människor som dör av flygbombningar och regelrätta strider. Enbart mellan mars och maj 2006 bombade USA Afghanistan vid 2 000 tillfällen, rapporterade krigsvänliga Fox News.

Den nuvarande utvecklingen riskerar enligt SFSF att spåra ur så illa att den nuvarande "Karzairegimens dagar kommer att vara räknade". Andra bedömare, som exempelvis Michael Scheuer, före detta CIA-chef med ansvar för jakten på al Qaida-ledaren Osama Bin Laden, hävdar att Nato redan nu håller på att förlora kriget på grund av de intensiva bombkampanjerna.

Men när det gäller den svenska insatsen spelar det tydligen ingen roll för SFSF om Karzairegimens dagar sedan länge har varit räknade eller om de kanske kommer att bli det någon gång i framtiden. Ingen plan B nämns, förutom att Sverige ska "ta initiativ" och "kräva" saker av sina långt mäktigare vänner.

De svenska Nato-soldaterna ska enligt SFSF stanna, punkt. Allt annat vore oansvarigt. Även om Nato, med flera, inte skulle lyssna på Sveriges eventuella protester, förutsatt att det blir några protester från högerregeringen.

Att Sverige dödar och fångar skurkar åt Bush och åt några av Afghanistans värsta förbrytare är tydligen något som enligt SFSF måste fortgå, oavsett vad som än händer.

Svenska soldater ska visst inte bara delta i en insats som ligger under en internationell militärallians, utan Sverige ska dessutom nödvändigtvis välja Nato, den mest blodtörstiga och invasionssugna militäralliansen av dem alla.

Att svenska soldater agerar springsjasar, hantlangare och medbrottslingar åt världens mäktigaste och mest brottsbelastade män, som dessutom har orsakat hundratusentals irakiers död, är uppenbarligen något som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen ser som värt att högljutt försvara gång på gång.

Dags för namnbyte för föreningen?