En kvinna utan sexualitet
kan inte bli förtryckt

I många av de länder där homosexualitet är olagligt gäller detta endast sexuella relationer män emellan. Då kvinnor inte anses ha någon sexualitet alls kan denna följaktligen inte vara illegal. Tyvärr visar det sig att även svenska Migrationsverket följer samma tankebana.

Att man som lesbisk inte är fel enligt lagboken innebär inte att det är möjligt att leva som öppet homosexuell. Kvinnors homosexualitet måste döljas lika mycket som männens i de länder där homosexualitet är olagligt, även om lagparagraferna alltså bara omfattar männen. Homofobiskt våld utövas också mot kvinnor i de här länderna, våldet tar bara andra former och har andra aktörer.

För precis som i nästan alla andra sammanhang visar sig manligt och kvinnligt i detta fall i motsatsparet, offentlig och privat. Att vara förtryckt av sin stat, alltså av det offentliga, väger tungt i Migrationsverkets bedömning för asyl. Kommer förtrycket istället från den privata sfären tas det inte på lika stort allvar. Men frågan är om en omvändelsevåldtäkt från någon närstående är trevligare att vara med om än att bli torterad av statsapparaten? Båda framstår som ickeönskvärda enligt mig.

Att kvinnor inte bedöms ha någon egen sexualitet i de länder de flyr från godkänns och understödjs på detta sätt av svenska myndigheter. Om man som lesbisk vill leva öppet så vad kan man egentligen vänta sig? Vad kan man egentligen vänta sig som kvinna, våldtäkter händer ju och det får man mer eller mindre räkna med, eller hur? Men att vara förtryckt av och våldförd på av en stat det är något helt annat tydligen. Jag anser att risken att bli utsatt för upprepade våldtäkter eller annat återkommande våld oavsett statlig inblandning borde vara nog som asylskäl.

Att Migrationsverket avvisar homosexuella som söker skydd med förevändningen att man ju faktiskt inte behöver vara öppen med sin sexuella läggning, visar på hur liten förståelsen för de asylsökandes problem faktiskt är.

Men kan någon invända det finns ju faktiskt bögknackare och hatbrott i Sverige också. Man kan råka illa ut också i Sverige när man lever som öppet homosexuell. Det svenska samhällets heteronormativa och homofobiska sidor ska inte slätas över eller förminskas. Men homosexualitet är åtminstone inte olagligt här. Ibland får man vara nöjd med det lilla. Tyvärr. Och jag skulle önska att Sverige kunde erbjuda detta lilla till fler och inte till färre. Och till flatorna lika ofta som till bögarna.