Hjälp fråntar hemlösa
sin mänskliga
rättigheter

Detta är ett brott mot de mänskliga rättigheter vi skrivit under på, de rättigheter våra politiker reser jorden runt och dikterar till andra att följa. Att tvingas gå runt dag efter dag, natt efter natt, månad efter månad utan ett tryggt hem, det är inget annat än en systematisk och utdragen tortyr vi utsätter våra hemlösa medborgare för.

Istället för att hjälpa hemlösa människor till ett hem och där för de som vill och behöver det stödja med vad som krävs för att behålla bostaden. Så skapar vi en arbetsplats åt oss själva, men i den tas gärna hemlösa emot som den billiga arbetskraft de anses vara. Detta är inget annat än slaveri, men i modernare tappning.

Nu är det så för många utsatta att de måste visa sin motivation genom att jobba gratis (förlåt med soc-bidrag) i sex månader, om du då visat dig duktig kan frågan tas upp för en eventuell höjning av medlidandebidraget. Detta diskriminerande förhållningssätt till våra medborgare, där vissa av andra inte anses vara värda en lön det går att överleva på, är inget annat än förakt.

Det här är inget nytt och kommer säkert fortgå så länge våra politiker, tjänstemän och andra organisationsmänniskor kan använda sekretessen och den personliga integriteten som en ursäkt och samtidigt sitt eget ansvars advokat. En sak till som används för att tydliggöra vem som har makt är dessa myndighets och organisationsmänniskors frihet godtyckligt kan förvägra hemlösa människor ett tryggt hem, detta görs utifrån hur duktig, osynlig eller samarbetsvillig du är.

De som inte förmår att anpassa sig till det liv organisationsmänniskorna tycker och kräver du ska leva, har anpassningssvårigheter och har då valt sitt liv som hemlös. Bland annat är det sådant våra olika utbildningar och kurser lär ut men även att hemlösa har mångdubbelt fler sjukdagar än övrig befolkning, de har också en mycket sämre tandstatus, de mår även mycket sämre både psykiskt och fysiskt, de har likaså en högre alkoholkonsumtion och blandmissbruk än övrig befolkning.

Vad ger dessa fördömande ord för signaler till media, allmänheten och fastighetsägarna, inte lär det underlätta för hemlösa att någon gång få komma till ett eget hem. Detta är åter ett sätt att vidmakthålla hemlösheten och alla dessa fördomar allmänheten hör och läser om hur "gruppen" hemlösa är, då kommer förståelse över att ingen vill ha "en sådan där" till granne.

Men detta är synen på hemlösa människor och går att läsa om i så gott som varenda publikation, avhandling eller annan vetenskaplig text om hemlöshet. Det är inte så mycket vad människor utan hem kallas eller hur de ofta bemöts som upprör mest, det är att det som nu skrivits handlar om människor med makt över hemlösa individer liv och har som uppdrag att hjälpa människorna.

För att upprätthålla alla system uppbyggda runt hemlösa fördelas flera miljarder årligen mellan cirka 900 organisationer och avlönar ungefär 30 000 personer för att "hjälpa" det i runda tal 18 000 i Sverige som är i avsaknad av ett eget hem. Av de miljarder som skulle räcka till att köpa flera tusen lägenheter är det som händer i rådande ordning, att organisationerna växer och växer och antalet människor utan hem bara ökar och ökar.

Detta förkastliga slöseri av våra skattepengar i hemlöshetens namn och för redan etablerade människors fickor anser jag frågan om syftet i början som besvarad. Eftersom de som säger sig hjälpa hemlösa idag med alla dessa pengar snurrande och förvirrande, är det troligtvis hjälparna som står längst ifrån lösningen.

Men vi har ju "rätten till bostad" och andra mänskliga rättigheter att luta oss emot, eller? Europakonventionen, som sedan mitten av 1990-talet gäller som lag i Sverige står det i ett juridiskt bindande tilläggsprotokoll: "Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort". Den här konventionen ger visserligen inga löften om ett hyreskontrakt, men den uttalar i alla fall klart, vilket är mer än vad svensk lag gör, att vi har rätt att bosätta oss var vi vill i vårt land.

I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter i artikel 25 står det att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå, en regel som ger rätt till ett "drägligt boende". Den här regeln får ytterligare stöd i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som slår fast att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå. Också här ingår rätten till boende. Dessutom står det inskrivet i vår Regeringsform att det allmänna, alltså socialtjänst och diverse andra myndigheter, "skall åläggas att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning".

Frågan om allas "rätt till bostad" var tanken med artikeln men också att den ska ta upp de bedrägerier och kränkningar av mänskliga rättigheter som hemlösa människor görs till föremål för och skadas av i Sverige. Det här resonemanget har väl inte diskuterats efter Förenta Nationerna och Professor Paul Hunts rapport om situationen i Sverige, i vilken Sveriges systemfel och kränkningar av hemlösa människors rätt till hälsa kritiseras.

För har man levt i detta eller väljer att se, är det brotten mot de mänskliga rättigheterna som är orsaken till den hemlöshet som människor plågas och lider av i Sverige. Man ser också att hemlösa människor i Sverige mot sin vilja, systematiskt och i vidsträckt omfattning, görs till föremål för sociala och medicinska experiment, och så dessa vidriga ekonomiska exploateringar det handlar om, och då ses detta inte bara som "grova brott mot de mänskliga rättigheterna" utan också som "brott mot mänskligheten" enligt definitionerna i the ICC Rome Statute. Det är med uppsåt och beräkning och för sådana "syften" och av sådana "skäl" som definierar brott mot förbudet mot tortyr (ECHR Art. 3/CAT Art. 1) och mot förbudet mot slaveri (ECHR Art. 4) - som människor mot sin vilja, ofta med det som kallas "skuldslaveri" är påtvingade hemlöshet i Sverige.