Global Compact - ett
dåligt skämt

Det är dock inte frågan om något bindande avtal. På Global Compacts egen hemsida framhåller de åtskilliga gånger att det är ett helt och hållet frivilligt initiativ som inte är avsett att kontrollera, tvinga fram eller mäta företagens beteende och agerande.

Inte undra på att mängder av företag med entusiasm anslutit sig till detta frivilliga, okontrollerade avtal som dessutom saknar påföljder för eventuella avtalsbrott. Företagens representanter jublar och applåderar högt för det icke-reglerande instrument som Global Compact utgör så att ingen ska komma på tanken att förespråka skärpt lagstiftning eller utforma andra typer av avtal som skulle stå i vägen för deras jakt på profit.

Det finns onekligen något absurt över hela idén om ett frivilligt avtal om respekt för mänskliga rättigheter. Sedan när är respekt för mänskliga rättigheter något frivilligt?

Även Svenskt Näringsliv betonar vikten av att Global Compact och liknande överenskommelser som rör socialt anvar bygger på frivillighet. I en artikel om företagens sociala ansvar, som handlar om just denna typ av frågor, menar de att sådant ansvar inte är ett problem ”...så länge som företagen själva identifierar och implementerar detta utifrån kundens och marknadens krav. Problem uppstår när företagens sociala ansvar tas upp i ett politiskt och/eller juridiskt sammanhang. Socialt ansvar kan inte bygga på något annat än frivillighet för företagen.”

Kunden och marknaden, med andra ord företagens vinstintressen, är alltså överordnat principer om socialt ansvar och mänskliga rättigheter. Föga överraskande för de flesta av oss, men om någon tidigare tvivlade på företagarnas motiv så står det här att läsa klart och tydligt, utan omsvep: vinst först.

Med vinsten i åtanke uppenbarar sig ytterligare en orsak till att Global Compact attraherar många företag, nämligen att det utgör ett effektivt PR-verktyg. I dessa tider då respekt för mänskliga rättigheter och engagemang för vår miljö har blivit något av en trend bland västvärldens konsumenter är Global Compact ett lysande bidrag till företagens marknadsföring, särskilt för vissa företag som kan behöva en viss polering av sin skamfilade fasad.

Några exempel på företag som anslutit sig till avtalet är Nestlé, Nike och Coca-Cola Company. Dessa företag har ju inte direkt gjort sig kända för socialt ansvar och respekt för mänskliga rättigheter. Detsamma gäller de svenska företagen H&M, Ikea och Skanska. Det är allmänt känt att både H&M:s kläder och Ikeas mattor tillverkats av barn och underbetalda arbetare i minst sagt undermåliga miljöer och det sistnämnda företaget har under året uppmärksammats av Yelah i samband med grova och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter i Latinamerika.

Global Compact är ett tomt och värdelöst avtal. Att snällt be företag att efterleva internationellt erkända principer om mänskliga rättigheter och socialt ansvar är helt befängt och det vore naivt att tro att kapitalismens anhängare skulle ta någon hänsyn till dessa. Med medlemmar som Nestlé förlorar Global Compact all trovärdighet och framstår mest som ett dåligt skämt. Det får mig att tänka på döda barn snarare än mänskliga rättigheter.