Det är inte gängen som
är problemen på
fängelserna- det är
Kriminalvårdsledningen!

Under sommaren 2007 publicerade Dagens Nyheter en artikel om hur de nya säkrare fängelserna kan öka våldet. Kriminalvården kommer att bygga tre nya bunkrar, eller säkerhetsavdelningar som de väljer att kalla dem, på Saltviksfängelset utanför Härnösand, på Hallfängelset utanför Södertäljde och på Kumlafängelset. De tre bunkrarna kommer vardera att ha plats för 24 fångar och kommer att stå färdiga 2009. På bunkeravdelningarna kommer de fångar att placeras som bedöms vara rymningsbenägna eller som anses påverka andra fångar negativt. De kommer att vistas på små avdelningar med högst sex fångar i varje grupp.

Den miljö som Kriminalvården beskriver, med ”säkerhet i internationell toppklass”, kommer att vara allt annat än human. Satsningen på dessa bunkrar har fått hård kritik. I DN uttalar sig till exempel kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki. Han säger bland annat att ”om man uppfattar och behandlar de här fångarna som väldigt farliga så kommer de att bli just farliga”. Jag stämmer helt och hållet in i allt som Sarnecki säger, men jag går verkligen i taket över uttalanden fällda av Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén och säkerhetschefen Christer Isaksson.

Gängen inte problemet

Enligt dem båda så har klimatet på fängelserna blivit hårdare till följd av gängrelaterat våld. Som exempel tar de en fånge på Hallfängelset som blev svårt misshandlad. De nya fängelserna, med mindre och säkrare avdelningar, ska ge ökade möjligheter att splittra gängen menar de. Det är förresten årets understatement att han blev svårt misshandlad eftersom han fick båda benen brutna, båda armarna brutna, ena örat avslitet och skallen krossad. En tragisk händelse på alla sätt och vis men det är helt fel av Kriminalvården att skylla detta på gängrelaterat våld. Personen som blev misshandlad hade inga som helst kopplingar till några kriminella gäng, och det hade mig veterligen inte heller den 29-årige fånge som blivit delgiven misstanke om grov misshandel. Vare sig jag eller mina medfångar känner igen bilden av att gängbildningar eller gängrelaterat våld skulle vara något problem i svenska fängelser idag.

Trånga avdelningar

Men vad beror då det ökade våldet på? Jo, på att Kriminalvården sedan mitten av 1990-talet har trängt ihop allt fler fångar på allt mindre ytor. Man har skapat mindre och mindre avdelningar med så få som sex fångar per avdelning. Är det då lugnast på dessa avdelningar? Nej, tvärtom! Ett slutet fängelse sticker ut i mängden som det som rapporterar minst hot och våldsincidenter, nämligen Kalmarfängelset. Där vistas närmare 60 fångar tillsammans på en stor yta utan att det leder till några som helst problem. På mindre avdelningar med sex till tolv fångar kan det vara bråk varenda vecka. Varför? Jo, för att på en större avdelning sticker inte fångar som avviker från mängden ut lika mycket som på en liten avdelning. På en stor avdelning är det lättare att hitta likasinnade att umgås med och hålla sig undan från resten. På en liten avdelning, både sett till antalet fångar och själva ytan, sticker en fånge som avviker från mängden ut på ett helt annat sätt. Dessutom har man samma sex medfångar väldigt nära inpå sig vare sig man vill eller inte. Små, säkrare avdelningar ger alltså ett hårdare klimat med mer hot och våld. Slutenheten blir så mycket mer påtaglig på en liten avdelning, ingen mår bra av att vistas i en sån miljö. Ändå är det just mindre och säkrare avdelningar som Kriminalvården vill ha.

Vård och behandling saknas

Christer Isaksson säger vidare att det finns fångar som ”skiter” i vård och behandling. Omvänt skulle man kunna säga att Kriminalvården gör detsamma. Det finns ingen fungerande vård och behandling inom Kriminalvården idag. Men om det nu finns fångar som ”skiter” i vård och behandling, ska man bara ge upp då? Ska vi göra likadant med våra barn när de skiter i skolan? Att de här personerna sitter i fängelse beror på att samhället under hela deras uppväxt har vänt dem ryggen, vad tror ni då händer om samhället vänder dem ryggen en gång till? Om denna cynism (fångarna skiter i vård och behandling så därför skiter vi i dem) finns på högsta chefsnivå inom Kriminalvården, hur tro ni då att snacket går bland personalen på golvet?

Den som ser mönstret, att hårdare tag leder till ett hårdare fängelseklimat, ser också vad de nu kommande hårda tagen kommer att leda till. Mer våld och mer hot, mot såväl fångar som personal. Om hårdare tag inte fungerar är inte lösningen att ta till ännu hårdare tag!