Marknadshyror – nu som
lagförslag

Hyrorna ska enligt förslaget gradvis anpassas till vad den rikaste eller mest desperata potentiella hyresgästen kan sträcka sig till att betala i hyra. Om det är kö till lägenheten, så ska hyran upp tills kön försvinner eller blir obetydlig.

Mer pengar kommer då att överföras från hyresgäster till hyresvärdar – utan att hyresvärdarna behöver lyfta ett finger mer än tidigare.

Det nuvarande hyressystemet baserar sig på självkostnadsprincipen. Den innebär att hyror i privatägda hyresfastigheter förhandlas och jämförs med hyror i de kommunala, allmännyttiga bolagen, som ska driva sina bestånd till självkostnadspris.

Detta system, föreslår utredarna, bör alltså fasas ut.

Vinstmaximering överallt

SOU:n omfattar inte bara privata hyresvärdar. Även de kommunala, allmännyttiga bolagen ska enligt förslaget bli vinstmaximerande.

Alltså, inte drivas med nollresultat (utan vinst) och med ett visst socialt ansvar, vilket de åläggs att göra idag.

Allmännyttan ska i framtiden, precis som andra aktiebolag, "sträva efter de hyror som kan antas leda till störst vinst" (s. 271).

Ett exempel på vinstmaximeringen är att allmännyttan inte ska få "ådra sig kostnader för standardförbättringar eller verksamhet av social karaktär, om dessa inte bidrar till en minst lika bra lönsamhet". (s. 272).

Vinstgivande lekplatser?

Detta, skriver riksdagens oppositionspartier i Aftonbladet, innebär exempelvis att allmännyttan bara får lägga pengar på äldrebostäder, upprustning av miljonprogram eller lekplatser – under förutsättning att just detta ger maximal vinst.

Så var ska barnen i betongdjungeln leka då – de som inte är lönsamma? Och var ska olönsamma gamlingar bo?

De riskerar att sparkas ut från sitt nuvarande begränsade utrymme, av rikemansväldet, även kallat "marknadskrafterna".

Argumenten mot förhandlade hyror

Det är samtidigt hög tid att granska sakargumenten mot förhandlade hyror och för marknadshyror. Här är nio av dem.

1: Dagens system strider mot EG-rätten.

Om detta råder det delade meningar. Oppositionspartierna skriver:

"Men det finns inget förbud mot dagens kommunala bostadsföretag i EG-rätten. Utrymmet för svensk bostadspolitik är i högsta grad en tolkningsfråga. Avgörande är vad den svenska regeringen vill.
(...)
Men det finns ingenting i EU:s regler som framtvingar förändringar av dagens bruksvärdessystem. Det säger utredaren själv. Att utredaren ändå lägger förslag om marknadshyror är en följd av den borgerliga regeringens egna direktiv".

2: Reglering av marknadskrafter är sådant som de sysslade med i Sovjet. Om vi klarar oss utan reglerade bilpriser, så klarar vi oss utan reglerade hyror.

Jämförelsen haltar. Om efterfrågan på bilar är stor, så kan biltillverkarna producera fler bilar relativt snabbt och till ungefär samma pris.

Men om efterfrågan på lägenheter i attraktiva områden är stor, så finns det väldigt lite mark att bygga fler bostäder på, och det tar dessutom lång tid i den mån det över huvud taget finns mark.

Vad som händer är istället att hyrorna stiger kraftigt och mer pengar töms ur hyresgästernas fickor och hamnar i hyresvärdarnas fickor.

3. Hyrorna i mindre attraktiva områden kan därigenom sänkas.

Att sänka hyran där det finns lägenhetsöverskott är fullt möjligt redan i dag. Dagens system sätter ett tak för hyran, men det säger ingenting om att den inte får vara lägre.

Om det är en bättre affär, eller om det finns någon annan anledning för bostadsbolagen att sänka hyran för att fylla lägenheter i glesbygden, så behöver man inte ändra lagen för att göra detta.

Och i förorter och andra områden där det trots allt finns en kö, men där den är relativt kort, där kommer knappast hyran att sänkas med marknadshyror, om både privata och kommunala bostadsbolag ska sträva efter att maximera vinsten.

4. Med dagens system har vi en uppdelning mellan fattiga och rika bostadsområden (utredningen, s. 78).

Jotack. Det blir allt svårare att hitta billiga hyreslägenheter i attraktiva områden sedan en stor andel av dem har gjorts om till bostadsrätter, som man bara kan köpa om man är förmögen eller har möjlighet att få banklån.

Marknadshyror kommer knappast att förändra detta förhållande.

Att försöka bota segregering med marknadshyror är som att försöka bota blodbrist med åderlåtning.

5. Det är orättvist att bara vissa människor får bo i attraktiva områden.

Ja, och det skulle vara minst lika orättvist att bara de rika ska ha råd att bo i attraktiva områden om marknadshyror införs.

Ytan räcker inte till för alla. Denna orättvisa kan hanteras på andra sätt än marknadshyror, med exempelvis lottning, köer, kvotering, maxlängd på ett visst antal år på attraktiva kontrakt, eller återkommunalisering av bostadsrätter.

6. Dagens system är korrupt, med hyreskontrakt som säljs eller delas ut till bekanta.

Ja, men det finns bättre sätt att bekämpa ocker och svågerpolitik än att göra sådana saker lagliga.

7. Bostadsbolagen har svårt att klara sig utan marknadshyror

Nej, det är mycket lönsamt att driva privata bostadsbolag. Annars skulle det knappast finnas några - de skulle investera i annat.

8. Höga hyror i attraktiva områden gör att det lönar sig att bygga fler hyresbostäder

I attraktiva områden är markbristen ett mycket större problem än lönsamheten (se punkt 7). Och höjda hyror i innerstaden innebär i sig inget incitament att bygga i glesbygden eller i förorten - de privata bolagen kan lika gärna dela ut de ökade hyresintäkterna till aktieägarna.

Det är i och för sig sant att byggandet av hyresfastigheter har avstannat - sedan alliansen tog bort räntebidraget, som var ett riktat incitament för att bygga nya hyresbostäder.

9. Det är på tiden att marknadshyror äntligen införs

Majoriteten av Sveriges befolkning vill ha förhandlingsbaserade hyror och hyrestak. Bara en fjärdedel vill ha marknadshyror. Att införa marknadshyror vore därför en demokratifientlig åtgärd.

Några motförslag

Det är slutligen viktigt att komma med motförslag för att bostadssektorn ska bli bättre än i dag – för de flesta är nog överens om att dagens situation inte duger. Här är några exempel på förslag:

- Skapa fler lägenheter med självkostnadshyror och stoppa alla ombildningar till bostadsrätter.

- Öka de hyresgästernas rätt till makt över hur deras bostäder och boendemiljö utformas. Ett exempel är icke vinstdrivande, kommunägda eller användarägda stiftelser där de viktigaste besluten avgörs genom allmän omröstning bland hyresgästerna.

- Inför särskilda bostadsförmedlingar så att bostadsbolagen inte tillåts välja och vraka mellan vilka hyresgäster de vill ha efter exempelvis inkomst, ålder, yrkestitel eller etnicitet.

- Öka möjligheten till bostadsbidrag för de hushåll som har låga inkomster per person inklusive barn.

- Slopa skatten på hyresfastigheter. Om (men bara om) hyran samtidigt förblir reglerad så kan detta enligt siffror från Fastighetsägarna ge 60-procentiga hyressänkningar.