Mänskliga rättigheter
före vinstintressen

Ett område som behöver lyftas och diskuteras är EU:s förhandlingar om handelsavtal med länder i tredje världen. Dessa handelsavtal har inte bara stor inverkan på livet för de människor som bor dessa länder. De berör även oss medborgare i Europa genom att de endast gynnar en liten del av EU:s befolkning.

EU måste därför ta mer ansvar och verka för en hållbar utveckling och en kraftig reducering av fattigdomen. I samband med att Sverige den första juli tog över ordförandeskapet i EU hade vi i Sverige en chans att mer kraftfullt framföra åsikter och påverka EU:s politik. En chans vi inte tog.

EU förhandlar nu bilateralt om ett handelsavtal med med Peru och Colombia efter att de andra länderna i den Andinska gemenskapen, Ecuador och Bolivia drog sig ur. Man förhandlar även med några av länderna i Centralamerika.

På ena sidan står alltså EU som ger jordbruket 43 miljarder euro i produktionsstöd till, i huvudsak, storskalig industrijordbruk. På andra sidan står en region med några av de fattigaste länderna i världen där ca 70% av den hungrande befolkningen lever på landsbygden och där många av jordbruken är små familjejordbruk.

De små jordbrukarna kan inte konkurrera med de subventionerade produkter som dumpas i landet utan slås ut och förlorar sin försörjningsgrund. Därför är dumpning av subventionerade produkter i tredje världen något som inte borde vara tillåtet och något EU borde upphöra med.

Enligt EU ska förhandlingarna vila på tre ben, politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel. Tyvärr ligger nästan allt fokus på handeln. Denna handel är inriktad på att gynna europeiska företag och inte att skapa förutsättningar för utveckling och fattigdomsbekämpning.

Till exempel har EU även denna gång – i enlighet med styrdokumentet ”Global Europe: competing in the world” – som syfte att europeiska företag lättare ska få tillgång till naturresurserna.

I juni dödades minst 60 människor när polis och militär försökte stoppa demonstrerande ursprungsfolk i Peru. Protesterna handlar om regeringens beslut att öppna dörrarna för utländska företag att exploatera de rika naturtillgångar som finns i Amazonas regnskog på ursprungsfolkens mark.

En betydande orsak till beslutet var just de handelsavtal som Peru förhandlar fram med USA och EU. Enligt den internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention 169 ska ursprungsfolk tillfrågas innan man fattar beslut om deras områden, vilket inte skett under förhandlingarna.

En studie framtagen av Kommerskollegium (2009:3) visar på tydliga välfärdsrisker för fattiga länder som ingår frihandelsavtal med EU. Tidigare erfarenheter av handelsavtal mellan central- och Nordamerika, t.ex. CAFTA och NAFTA, har visat att den inhemska latinamerikanska industrin påverkats negativt av avtalen.

Liberaliseringar har lett till höjda vatten- och elpriser. Avtalen har också banat vägen för multinationella bolag vars verksamheter inom t.ex. olja och energi lett till tvångsförflyttningar av många familjer, samt till omfattande miljöförstörelse.

Handelsavtalen behöver därför fokusera mer på utvecklingssamarbete, där de latinamerikanska länderna själva får bestämma över sina naturresurser och inte tvingas privatisera dem. Den omfattande påtvingade privatiseringen av offentliga medel som vatten, el och stora landområden, har varit ungefär detsamma som att indirekt sälja ut dem till europeiska storföretag.

Inhemska jordbrukare måste också själva få bestämma över sin produktion och inte bli beroende av utsäde och produkter från transnationella företag. Man måste lägga in bindande regelverk som förhindrar dessa företag att bryta mot mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljölagar.

Transnationella företag som äger gigantiska områden och producerar pappersmassa och djurfoder till västvärlden i monokulturer leder varken till fattigdomsbekämpning, bättre miljö eller ett hållbart samhälle. Mycket behöver alltså ändras i både avtal och förhållningssätt gentemot Latinamerika och övriga tredje världen.

Formellt krävs den svenska regeringens ja för att handelsavtalet ska gå igenom. Som ordförande för EU är det dags för statsminister Fredrik Reinfeldt att reagera.

Den 8 december överlämnade Latinamerikagrupperna mer än 10 400 namnunderskrifter till handelsministern med krav på att mänskliga rättigheter ska gå före vinstintressen för europeiska storföretag. Vi uppmanar här svenska regeringen att verka för:

• att EU upphör att dumpa subventionerade produkter i Latinamerika.

• att europeiska företag och Världshandelsorganisationen tvingas respektera de mänskliga rättigheterna och miljön.

• att EU:s handels- och jordbrukspolitik fokuserar på att utrota hungern och fattigdomen i världen och inte hotar rätten till mat, vatten, jord och territorium.

• att öppenhet, insyn och folkligt inflytande råder i EU:s handelsförhandlingar.

• att Sverige ratificerar det tilläggsprotokoll som skulle möjliggöra för individer och grupper att utkräva ansvar och kompensation när deras ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kränks.

• att EU inte påtvingar u-länderna privatiseringar av naturresurser.