Men tänk om det varit
judar

Religionsfrihet, visst, men för att bedöma graden av allvar i kränkande uttalanden kan det vara en nyttig tumregel att byta ut subjekten mot jude och nazist. Då blir det inte sällan väldigt tydligt var gränsen för hets mot folkgrupp borde gå. Vi ska därför göra ett litet experiment av sådant slag, så får läsaren själv bedöma det rimliga i HD:s friande dom. För alla är väl lika inför lagen? För som forum för kränkningen ska väl församlingen, i juridisk mening, inte skilja sig från ett nazistmöte?

Vi testar att byta ut Bibeln mot Mein Kampf, kristen övertygelse mot nazistisk dito, pastor mot nazistagitator, församling mot nazistmöte och homosexuella mot judar. Då lyder valda delar ur domstolens motivering så här:

En annan utgångspunkt för bedömningen är att ÅG - när han gjort sina uttalanden - har handlat utifrån sin nazistiska övertygelse med syftet att påverka människors situation till det bättre och i enlighet med vad han uppfattat som sin plikt som naziagitator.

Det får anses klart att uttalandena överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande gruppen judar. ÅG har uppsåtligen spritt dessa uttalanden i sitt tal inför nazistmaötet i medvetande om att de skulle komma att uppfattas som kränkande. Enligt den innebörd av 16 kap. 8 § brottsbalken som kommit till uttryck i motiven får uttalandena därför anses ha gett uttryck för missaktning av gruppen judar.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna mot bakgrund av Europadomstolens praxis - i ÅGs fall är det till en början klart att det inte är fråga om sådana hatfulla uttalanden som brukar kallas hate speech. Detta gäller även det av hans yttranden som får betraktas som mest långtgående där judendomen beskrivs som en cancersvulst eftersom uttalandet, sett i belysning av vad han sagt i samband med detta i sin predikan, inte är sådant att det kan anses uppmuntra till eller rättfärdiga hat mot judar.

Han har gjort sina uttalanden i ett tal inför ett nazistmöte över ett tema som finns i Mein Kamp.

Det sista stycket ska alltså uppfattas som en förmildrande omständighet. Huruvida det bör eller inte bör betraktas som ett sådant överlåter vi till läsarna att avgöra.