Flöjttoner från Norge
och polskor från
Tårrajaur

Norska Östen Hansen har med sig massor av lurar och flöjter och berättar och spelar. Publiken är i spänd förväntan och det är närmast en andaktig stämning i den öppna museisalen. Det är underligt att han kan få så många olika sorters ljud ur dem. Han plockar fram flöjt efter flöjt och horn och allt vad det kallas. - Det är många som tror att världens första instrument var en trumma, säger han, och menar på att det faktiskt är benflöjten. För att hylla det spelar han en vacker melodi på sin egen benflöjt.

Och att den första formen av fagott var ett grässtrå och att det sedan byggdes vidare demonstrerade han med en enkel pipa bygd efter den principen. Varje instrument bär på en historia som sträcker sig över flera generationer och det manifesteras inte bara genom det han berättar utan mest genom den ensamma men genomträngande klang som instrumenten ger.

Efter norrmannen smyger två tjejer från Tårrajaur upp på scenen. De har med sig fagott och dragspel och sina vackra röster. Alla låtar har de skrivit själva och är till människor de mött eller platser de besökt. Det bryter av mot Hansens uppträdande men ger en behaglig känsla i kroppen. Det är Jokkmokks marknad nu, och det svänger på Ajtte.

- Även jag har bott i storstäder, Piteå till exempel, skojar Lisa-Maria och drar iväg en kokande polska tillägnat gatan hon bodde på. Eller hur är det egentligen att komma hem från en långväga resa, hem till Jokkmokk? Det får vi reda på, och mitt i alltihopa finns en stark krydda av kärlek till Norrbotten, något ingen av oss kommer ifrån, vilka äventyr vi än varit på. Och kärlek, det finns på scenen med Gazis. Marknads-kärlek.