Reggae på bondska när
Glesbygdn tar över
Jokkmokk

Bio Nord i Jokkmokk är i spänd förväntan. Och trots att det bara finns sittplatser i lokalen så glider Glesbygdn iväg över fjällen, från Västerbotten och upp till Jokkmokk, så att det kokar på scenen. De kommer från Arvidsjaur och Umeå och samlades en kväll på Jokkmokks marknad för att fylla scenen totalt. Arvid Andersson på sång och melodika är full av energi och det verkar inte finnas något stopp. Jag hör någon viska i publiken: vilken utstrålning!

Hans sånger är på arvidsjaursbondska, en dialekt som enligt han själv håller på att försvinna med den föregående generationen. Hos Glesbydgn är den i alla fall mer än levande. Men så beskriver de också sig själva som just levandes. Så här förklarar de sina sånger på arvidsjaurbondskan:

"En ungdomlig tolkning av den 400 år gamla traditionen av dialekt, utvecklad och talad av nybyggare, norrbottniska bönder och människor med en vana av ständig motvind."

De bjuder upp till dans, och ett fåtal tjejer ställer sig framme vid scenen för att avnjuta baktakterna dansandes. Alla är med på något besynnerligt sätt. Trots motvindar. Och det lyfter marknaden ytterligare ett steg. Som det heter: He gå som ini grenskacklen, det vill säga Det gick bra!

Efter spelningen på Bio Nord går den mesta av publiken över till Café Gasskas, och vad väntar där om inte en aukustisk spelning och en omfattande jam-session av Glesbygdn och de som kände att de kunde bidra. Alla får vara med. Jag tyckte det är fantastiskt hur man kunde få ihop så många människor på en så liten yta utan att det ser obekvämt ut. Blåset sitter uppfluget på en högtalare, trumsetet är reducerat till det allra nödvändigaste, Och det känns som om vi dansar i knät på Arvid och Alexandra som sitter längst fram och kramas med sina micar. Ingen kan stå stilla.

Plötsligt lyfter hela caféet denna natt i februari och svävar över Jokkmokk och marknadsgatan där röster från förr viskar om en tid som varit. Skuggor från ditresta handelsmän och samer som gjorde affärer för flera livstider sedan tittar upp mot oss. Vi flyger till tonerna av Elfridas trumpet som ekar över den svarta himlen och den hjärtpuls av baktakt som får blodet en grad varmare. Högt däruppe flyger vi och önskar att natten aldrig ska ta slut.