Medan lågorna kryper upp
över bergen

Lågorna sprider sig och skogsbränderna är ett tecken på att vi ligger illa till. Översvämningarna i Moçambique och Venezuela är andra tecken. Men tecknen leder inte till någon större insikt eller agerande.

I morgon kommer gasverket hit och installerar naturgas i hela området. Och det är kanske bättre än vanlig gas, men det är ändå inte särskilt radikalt. Det är fossilt bränsle.

De fossila bränslena tillför atmosfären energi som ligger lagrad i jord och som höjer temperaturen på planeten, medan den förnybara energin är den som redan finns ute. Vinden blåser och medan den blåser förbi låter man den jobba med vindkraftverken. Solen skiner och medan den gör det drar man nytta av ljusets energi i solceller som driver maskinerna. Folk går på muggen och gör sitt tarv och innan man släpper ut det i sjöarna så jäser man det i reningsanläggningar och får fram biogas som driver fordonen. Där har vi framtiden. Men vem bryr sig om framtiden?

I november äger en klimatkonferens rum i den Haag. Där kommer man att konstatera att allting har förvärrats sedan Kyotokonferensen. Och så konstaterar man att man måste göra något och så skriver man under papper med några procentsatser och så åker man hem och glömmer det hela till nästa klimatkonferens då man återigen tar till de stora orden och procentsatserna. Men man åker inte hem och täcker landets hustak och fasader med solceller, man tvingar inte bilindustrin att gå över till biobränslen, man bygger inte ut spårbunden trafik, man använder inte lagstiftningen som ett instrument för att stoppa miljöbrotten.

De politiskt ansvariga använder retoriken och skryter om sina mål. Sedan åker de hem och bygger Öresundsbroar, söderleder och norrleder. Och så kommer de till nästa klimatkonferens och stirrar förvånat ut i luften när de konstaterar att utsläppen har ökat i stället för att minska.

De som försöker påkalla uppmärksamhet, väcka opinion, och till och med stoppa stora trafikprojekt, de sätter man dit och betraktar som bovar och banditer.

De senaste dagarna har Greenpeace bordat flera fartyg utanför Galicien och Portugal, fartyg fullastade med tropisk regnskog. Regnskogarna är en förutsättning för överlevnad och ett skydd mot växthuseffekten. Men om skogarna i Europa brinner upp, så mejas de ner i Amazonas och i Asien. Fartygen som bordats här utanför är dessutom illegalt lastade med regnskogsträ enligt Greenpeaces konstaterande. Ändå är det Greenpeace som stämplas som bovarna. Sverige har sitt eget favoritfall i miljöaktivisten Linus Brohult som dömts i ett yttrandefrihetsmål där ordet yttrandefrihet inte ens fick yttras.

Kampen står mellan stora företagsvinster och överlevnad. De transnationella företagsvinsterna leder den kampen. På den sidan står företag, myndigheter, domstolar, de flesta politiker och fackföreningar. Den andra sidan har inte mycket att komma med. En bunt forskare och vetenskapsmän, en bunt miljöaktivister, några frivilligorganisationer, några få politiker.

De verkligt kriminella åker inte dit, och gör de det så köper de sig fria. Böterna de får är som skummet på ölen man blåser av innan man slukar innehållet. Deras vinster är så stora att de har råd med en liten bötesavgift för miljöbrotten. En liten post i budgeten. Och så länge inte miljölagarna skärps, så länge man fortsätter att bura in aktivister, så länge kommer vi att känna doften av Europas brinnande skogar. Och där borta i horisonten ser vi snart lågorna krypa upp över bergen.