Heja 8:e mars!

Nu är ju inte jag den som identifierar mig som kvinna, inte som man heller, men varför skulle jag inte ställa upp på en kvinnodag? Jag vet att det låter klyschigt och fånigt i en del andra människors öron, men visst är det så att det fortfarande finns så himla många dagar som bara är männens?

Se bara på OS. Vilka fick mest uppmärksamhet? Jo männen. Vårt kära lilla ishockeylag (underförstått: herrlaget) tog upp spaltmeter efter spaltmeter i tidningarna. Nu gick det inte så himla bra för våra hockeypojkar, men syntes gjorde de. Att tjejerna var mycket mycket bättre försvann i något medialt svart hål.

Och vem skrev den sunkigaste krönikan om de dåliga ishockeypojkarnas intestora bravur? Jo, Lasse Anrell. Se där, en man igen!

Även idag (söndag) var männens dag. För det var en man som vann Vasaloppet. Heja honom. (Jag kanske låter avundsjuk och bitter, men va fan, han var ju snygg också. Jag blir avundsjuk när snygga män inte bara är snygga utan starka också... Det är nästan så jag börjar åka skidor.)

Stadsministern är man. Kungen är man. Till och med Babsan är man! Överallt är de med sina håriga ben och kraftiga käkar. Ja, nu kanske inte Babsan har så håriga ben, men jag tror att ni förstår poängen. Ingen kvinna kan sjunga som Loa Falkman eller Tommy Körberg. Ingen kvinna kan köra rally som Kenny Bräck (fast ge mig en chans så ska ni få se på annat!). Ingen kvinna låter sina smala små pianofingrar flyga över flygeltangenterna så som Robert Wells'. Å andra sidan finns det ganska många kvinnor som ser ut som honom i håret. Eller snarare: såg ut, för så där har väl ingen kvinna sett ut sedan 1980-talet?

Nej, tacka vet jag män. Män kan byta mina vinterdäck och bräcka mig när det gäller att kunna flest poststrukturalistiska teoretiker. Heja män! Ni är bra. Nästan lika bra som jag. Men jag har å andra sidan ingen självdistans alls. För jag är kvinna. Jag är känslor och inte förnuft. Jag är passiv och har kjol och rakar benen och armhålorna och bikinilinjen men jag tycker inte illa om mig själv (varför skulle jag göra det, jag är ju både snygg och smart?). Eller hur det nu var.

Lite ironi har väl ingen dött av? ;o)

Nej, män är bra. Lika bra som kvinnor. Ingen man sjunger som Dolly Parton och ingen man skriver lika roliga böcker som Kerstin Thorvall. Men det gör ingenting. För vi har ju liksom alla de där. Både män och kvinnor. Och könet spelar egentligen ingen roll. Fast Babsan kanske är rolig just för att hon är Lars-Åke och inte någon Greta. Heja Babsan! Och gaypartyn skulle inte vara lika roliga om inte bögarna vore just killar och flatorna just tjejer (fast tvärtom vore kul, om bögarna var tjejer och flatorna killar, he he!). För den ambivalenta bisexuella queeran spelar det ingen större roll men bögar tycker visst att killar med kuk ÄR roligare än killar med klitta (pardon my French men det ÄR så man säger).

Men på bilbesiktningen blir jag inte sur för att min bilbesiktningssnubbe är en snubba. Och jag blir inte sur när min frisör heter Uffe. För det gör mig inte ett dugg. Bara bilen går igenom och bara håret blir kortare. Men för alla dem som det fortfarande spelar roll för så måste vi bara ha kvar kvinnodagen. För att visa att vi varken ger upp hoppet eller slutar bry oss om alla dem som fortfarande inte kan se bortom kön, kvinna och man. För de behöver vår hjälp. Och varför inte hjälpa dem extra mycket nu på fredag så de kanske slutar med sin småborgerliga kategorisering av fräna fräcka individer?! Jo det tycker jag. Heja oss och heja dem! Leve människorna och ner med könstänkandet! Heja 8:e mars ännu en gång!