Måndag 17 november 2003
Jag kliver av tåget, går till arbetsförmedlingen och slår mig ner vid den obemannade kundterminalen. Återigen är jag kund eller ingen alls, också i det mest basala, min mest utsatta livssituation. Den som inte konsumerar finns inte, alternativt har en väldigt underordnad rang i samhället. Han eller hon får leva som på nåder, på smulor från de rikas bord, eller som burksamlare. Men räta på ryggen, du är ju medborgare, oavsett ditt ursprung eller din situation i övrigt.
Jag vill få klarhet i detta: vad betyder det egentligen att vara medborgare, vilka förmåner ingår? En gång vart fjärde år sker en viss handling, men är det den enda innebörden av mitt medborgarskap? Jag går till medborgarkontoret och undersöker saken. Vad finns det att hämta här? Ja, här finns ju en massa information att få, säger den sympatiska kvinnan lite handfallet. Konsumentinformation och information om ombyggnader och nya stadsplaner Ingenting mer? Men det är väl inte så bara? En medborgare måste hålla sig informerad, beslutar jag, och går till stadsbiblioteket för att låna Imre Kertesz senaste, än så länge kostnadsfritt på mitt kort.