Skitsnack råder!
Tystnad!

De är fortfarande små barn som sällan kan prata i en god ton till varandra. Hur ska man då få dom att samtala med varandra? Eller hur ska man få dom att knäcka varandra?

Jag har varit politiskt engagerad under en större del av mitt liv och känner nu att jag aldrig varit tröttare på det politiska livet. Jag känner verkligen att det är som en sandlåda.

Jag blir otroligt trött på att man kan ska känna att man måste leva upp till vissa roller. Och även att man exempelvis måste ha läst en viss bok, för annars är man inte någon riktig politiskt aktiv människa.

"Det finns inga större skitsnackare än folk inom anarkistkretsar", sa en god vän till mig en gång i tiden. Något som jag verkligen kan hålla med om nu. Borta är den bild av respekt som jag en gång i tiden hade av några av dessa människor. Som väljer att snacka om varandra istället för att göra något produktivt.

Enligt dom så ska jag tydligen ha haft kontakt med diverse nazistorganisationer. Personligen så har jag skrattat otroligt mycket detta och undrar när bevisen ska komma. Det är bara ord som folk verkar bestämma sig för att tro på. Undrar också varför ingen väljer att fråga mig om detta stämmer. När jag hör detta rykte så ser jag verkligen framför mig hur jag befinner mig i denna sandlåda och hur barnen kastar sand på mig.

Det känns då som om man kan beskriva en stor del av vänsterrörelsen som någon sorts skvallertidning som lätt skulle kunna bli en storsäljare. Där man även skulle kunna ge modetips, eller tips på hur man bäst skulle kunna gå ner i vikt. Men kan det inte bara vara inom en viss grupp som är politiskt aktiv inom vänstern där det råder så mycket skitsnack?

"Titta! Här kommer ungvänstermaffian", sa mitt ex en gång när vi satt på centralstationen i Stockholm. När det kom ett gäng med tjejer som kanske var runt 15 år gamla som hade palestinasjalar på sig i olika färger. Här kan man välja att se en stereotyp eller välja att nämna att mitt ex också hade en palestinasjal hemma. Till och med en stor palestinsk flagga målad på väggen. Att man då kan välja att håna något som man ändå varit en del av. Att man själv med hjälp av media målar upp vissa roller som man måste spela om man ska tillhöra en viss sorts politiskt inriktning.

Jag ser framför mig hur barnen i sandlådan kommer att dränka varandra med sina ord och med sin envishet. Vem kommer att stå kvar som vinnare?