Älskaren är
revolutionär

Över huvudet förälskad, stormande lycklig med ett hjärta som håller på att slå sig ur kroppen. Men som väljer att stanna för hjärtat vet att den här underbara kroppen kommer vara nära min älskade igen. Tänk om hjärtat ändå bara slog dubbel- eller trippelslag, i stället för att gå loss som en tokdopad kinesisk gymnast!

En kär Lars är en mycket lycklig Lars. Jag tror det är kärlek som är meningen med mitt liv. Jag är när jag älskar. Kärlek är det enda som är på riktigt. Det enda självändamålet värt att erkänna? Det behöver inte vara den riktade kärleken, som strålar mot en specifik varelse, även om den är tätt sammanknuten med den stora allomfattande kärlek som ligger i långt nere hos alla människor. En del har den uppe i magen, i hjärtat, i händerna. Andra har begravt den nere i fotsvampen.

Varför gör någon människa så? Om kärlek är det mest underbara i livet, varför gömmer människor passionen? Därför att kärlek och passion är det farligaste sedan Jesus civila olydnad. Älskande människor är nära livet och vet plötsligt varför de lever. De har nära livet-upplevelser titt som tätt och vet vad som är viktigt för dem. De vågar plötsligt prata med främmande människor, ta kontakt, få relationer till sina medmänniskor på ett helt annat sätt. Inget kan mäta sig med att älska! Det är det hetaste sen modersmjölken. Min älskade är det hetaste sen modersmjölken! Kärleken är äkta och stor och deltar inte i lögner och falskspel. Kärlek klär av människor den domesticering de ingått med samhällsregler och skoluppfostran. En älskande människa skrattar högt åt chefens ordningsregler och disciplinåtgärder. Hon är inte nitisk. En lycklig människa vill inte vara med om någon pennalism. En passionerad älskare tar inte aktivt del av spektaklet.

Älskande människor behöver inga moraliska konventioner för att veta hur de ska bete sej. De behöver inga order för att kunna fungera. Älskaren tjänar kärleken och kärleken ensam, och vet att lycka inte är TV-Shops nya produkter. Där gör älskaren en storslagen insats när hon synar de reifierade substitut som konsumtionssamhället erbjuder. Porrfilmer, Aftonbladets sexspecial, push up, Slitz... Allt är en inbakad sörja i konsumtionssamhället.

Kärleken är erkänd i ord men inte i handling. Ingen chef säger "Nej men det är lugnt Lars. Ta ledigt från jobbet några veckor och älska din käresta i stället. Du är ju nykär!" Det kapitalistiska samhället är inte utformat så att människor uppmuntras att älska varandra. Kärleken får inte plats i vardagsstressen. I stället uppmuntras älskaren att ge avkall på sina passioner. Originalet fjättras och i stället ska du konsumera substitut i deras butiker. Knas...

Älskaren vet vad som är rätt och fel utan massa moraliska regler. Hon är inte rädd att ta risker, men hon vet i ryggraden att tristessen är livsfarlig. Tänk om alla fruktade tristess och monotoni starkare än de räds att ta risker. Vart skulle då löneslaveriet ta vägen? Kejsarens nya kläder är bara fräcka så länge alla kniper käft, så länge alla jobbar sönder ryggen och skaffar sej musarm.

Jag har hört förlupna stackare säga att de har kontroll över sina känslor, att de kan motstå sina passioner. Kan självförnekelsen nå djupare? Det är när människan tvingar sej att glömma vem hon egentligen är som hon medvetet kan skada eller i värsta fall till och med döda sina medmänniskor. Älskaren däremot lever i kärnan av sitt hjärta när hon möter världen. Hon har insikt i vad som är viktigt och varför hon lever. Hon vet att passion ger mening åt livet. Hon vet att kärlek förändrar världen. Hon känner att älskaren är revolutionär.