Aktivism tröttar ut
eliten

Redan under vår första resa genom landet, på semester med värdfamiljen, fastnade vi i en vägblockad. Människorna i byn krävde att kommunen skulle ta sitt ansvar och göra något åt de översvämningar som byborna drabbats av.

Många familjer var redan utan hem och om inte åtgärder vidtogs skulle antalet hemlösa fortsätta att stiga allteftersom vattnet steg i floden med regnperiodens rikliga skyfall.

Under fyra långa timmar pågick diskussionerna mellan de tre parternas representanter som var inblandade i dispyten.

Det var passagerarna, som hela tiden ökade i antal allteftersom tiden gick. Det var byborna, som var stenhårda och lät sig inte upphäva blockaden förrän maskiner för att dämma upp floden anlände. Sist men absolut inte minst (?) var det den (välmående) prefekten, som dök upp, efter många om och men, ensam i en glänsande jeep.

Turligt nog slutade det hela lyckligt. Maskinerna anlände, byborna var belåtna, stenarna från vägen plockades bort och vi kunde fortsätta vår resa.

Jag vet dock inte om det som nu skakar landet kommer att få samma lyckliga slut. I söndags meddelade nämligen president Carlos Mesa att han avgår. Anledningen är att han är trött på alla blockader och konflikter som pågått runt om i landet de senaste tre månaderna.

Olika sociala rörelser har protesterat av olika anledningar och uttryckt det på olika vis. Den största missnöjda protesterande gruppen är socialistpartiets (MAS) anhängare med kokaodlaren Evo Morales i spetsen.

Ett av deras krav är att minst 50 procent av landets olje- och gasresurser skall gå till statskassan.

De menar att Carlos Mesa underlättar transnationella företags exploatering av landets tillgångar, likaså att Mesa är den stora försvararen av privatisering och kapitalisering som går stick i stäv med MAS politik.

En annan grupp som bidragit till presidentens avgång är innevånarna i El Alto. De är upprörda över och känner sig lurade av företaget Illimani, som skrivit under att de ska sköta vattendistributionen i staden men inte håller vad de lovat.

För att Mesas avgång skulle kunna träda i kraft var Bolivias kongress tvungen att godkänna den. De sammankallades i två dagar varefter de meddelade att de inte tyckte att Mesa hade godtagbara skäl för att avgå.

Under dessa två dagars väntan fylldes tidningarna med bilder från Bolivias alla städer där "folket" visade sitt stöd till deras omtyckte president.

Detta innebär att Bolivia numera styrs av en president som inte vill vara president. Och blockaderna och protesterna fortsätter, nu i ännu större utsträckning, intensitet och styrka. Cochabamba är den stad som drabbats allra värst.

För tillfället är den helt isolerad med alla vägar till och från staden spärrade, vilket innebär att det inte bara är människors resande som drabbas utan även livsmedelstransporterna och priserna stiger på marknaden.

Så numera protesterar befolkningen i städerna mot de som deltar i blockaderna. Och jag tror inte att presidenten har hunnit vila upp sig tillräckligt under sina två lediga dagar för att kunna hantera den så splittrade befolkningen.