Manu Chao uppviglade
Galicien men Expressen
var inte där

Plötsligt framträdde för våra ögon en helt ny och väldigt extremistisk värld i vilken vi befann oss mitt i. Saker som vi tidigare betraktat som fullständigt oextrema framträdde med de nya glasögon Expressen gett oss, i ett helt annat ljus. Vi fick också plötsligt upp ögonen för att våra omgivningar, de människor vi träffar och de utflykter vi gör är extremt extrema. För det vi på fredagskvällen tror skall bli en oskyldig bilresa till en Manu Chao-konsert i Lalín på den Galiciska landsbygden visar sig bli en orgie i extremism.

(På spanska)

"Rakt fram."

"Nej, höger, höger."

"Allt detta högersnack, vad heter vänster på spanska? Ni får ju lära mig lite mer användbara ord..."

Så låter det från framsätet strax efter att vi klämt in oss i en av färgen att döma extremt extremistisk extremistbil. Den är inte blå om man säger så

Vi är på väg till vad vi tror skall vara en vanlig konsert i en idyllisk by i Galicien. Men att det är något annat som väntar förstår vi redan när vi med en extrem hastighet närmar oss byn. För denna idylliska by har nu mer än fördubblat sin befolkning. Med vänsterextremister också till råga på allt.

I kön till Manu Chaos konsert ser vi en kille från bygden som har en t-shirt med texten Ya basta och vi ryser till litet och funderar på att tillkalla polis och be dem banka honom litet blå. Då hade vi kunnat agera poliser lika bra som stjärnreportrarna på Expressen. Men till slut vilar vi i vår egen extremism och låter honom gå.

Vid ingången blir det problem. Med gälla röster låter vakterna oss veta att ingen kamera är tillåten på området. Men med extremistiska knep som bara undertecknade känner till lyckas två av oss få med våra kameror. Kameror som vi tror skall användas till att ta ordinära konsertfoton, men motiven har efter framkallningen blivit något helt annat. Uppsträckta knutna händer och socialistflaggor. Socialistflaggor från galiciska nationalister också till råga på allt.

Manu Chao uppviglar publiken och det skulle kunna fylla Expressens sidor. Vi sjunker in i en extremistisk masspsykos och gungar med i rytmen till den nyskrivna sången om Genua och polismord, och när de spontana talkörerna om "Polisen mördare" sätter i gång dras vi med och blir på så sätt medbrottslingar till Manus uppvigling. Spontana är nog också en sanning med modifikation, säkert finns det organiserade aktivister utplacerade som sätter i gång ropen. Det är ett under att psykosen inte leder till regelrätta kravaller på den lilla fotbollsstadion. Vanliga demokratiska vänsteraktivister? Knappast. Uppviglare, terrorister och huliganer är vad vi är. Marijuanaröken, som ligger tät likt tårgasen på gatorna i Genua, gör också sitt till för att framkalla en kokande stämning.

Manu Chao sjunger om de illegala invandrarna och i bandet vimlar det av invandrare, säkert illegala. På konsertdagens morgon kom för övrigt 17 afrikaner illegalt över till Spanien för att komma ifrån situationer av krig och fattigdom. De hade som tusentals andra betalat människosmugglare för att åka till Kanarieöarna. Men en del smugglare är mer cyniska än andra, så ett 50-tal meter från land slängde de i afrikanerna i havet och drog med båten. Nio av de sjutton drunknade på vägen in till land. Vi ser genom våra Expressenglasögon hur ett avslöjande, säljande reportage om extremisterna skulle kunnat utformas. Stjärnreportrarna skulle rikta in sig på att få ledningen att gå med på en uthängning av de sjutton afrikanerna. Döda eller ej, de försökte trots allt olagligt att ta sig in på europeisk mark i strid med Schengenavtalet och den nya spanska utlänningslagen. Temat hade kunnat vara "så går det om man inte sköter sig". Är man illegal så är man, och det är extremism.

De som försvarar de illegala extremisterna måste också nagelfaras. Skumma plattformar som skapas av fackföreningar och andra, så som "Ingen människa är illegal" och "Papper åt alla". Att försvara illegala människor är illegal uppvigling så vi förstår att det kliar i reportrarnas fingrar att få hänga ut dem. Uppvigling skall dömas hårt.

I en extrem dimma tar Yelahs spanska redaktion dagen efter, fortfarande berusade av Manu Chaos uppviglingar, båten ut till öarna och stränderna i Atlanten. Här vimlar det av bläckfisk och skaldjur men de som arbetar med fisket har snart bara en pytteersättning från EU att leva på. En ersättning för att de mist sina arbeten och hela fiskebyar har slagits ut. Expressen som har storsläggan ständigt beredd mot farliga tendenser skulle kunna sättas in mot dessa fiskare. Det vore effektivare än kravallpolis. Så kan de hänga ut fiskarna och fabriksarbetarna. För de skriker och bråkar och klagar över EU:s fördelning av fiskekvoter, men med Expressens nya manifest skall man nog kunna tysta även dem.