Röd maj i Chile

Kravaller, hungerstrejker och tårgastäckta städer. Ja visst sticker det i ögonen på den socialistiska regering när de största protesterna på 16 år bryter ut i Chile.

Upptrappningen började i huvudstaden Santiago på första maj då kravaller bröt ut efter CUT:s (Chiles LO) officiella samling.

Vidare återupptog de fängslade Mapucheindianernas sin hungerstrejk. Alltför länge har deras kultur trampats ned och skogsbolagen förgiftat deras marker.

Hungerstrejkande mapuche, Chile. På måndagen hade den pågått i 63 dagar. Bild: Presos políticos mapuche (politiska mapuchefångar)

Fångarna sitter inspärrade under terroristlagen vilket betyder att de kan hållas på obestämd tid utan åtal. Strejken varade i 63 dagar men är nu nerlagd och överskuggad av andra händelser.

En bred solidaritetsrörelse över hela landet stödjer fångarna och deras krav. I Valparaíso har dock varje försök till manifestation brutalt slagits ner av polisen. Och just i Valparaíso höll flottan (som dödat fler Chilenare än utlänningar) den 21 maj sin årliga parad. Ljudet av marschmusik ekade taktfast mellan Valparaísos kullar i veckor innan paraden.

Även skolelever tvingas paradera och sjunga nationalsången.

Studenter angrips av vattenkanoner i Valparaiso, Chile

Som motaktion förberedde sig studentrörelsen på sitt håll genom att tillverka molotovcocktails och plakat. Studenter ifrån olika städer reste till Valparaíso för att gemensamt framföra ett tydligt klagomål till presidenten. Demonstrationen med ca 2000 deltagare slutade i kravaller och 73 demonstranter greps.

Pingvinernas uppror

Chile är ett råvaruproducerande land. Det exporterar främst koppar och trä. Alltså står inte utbildningen särskilt högt upp på listan. Länge har ett missnöje kokat bland gymnasiestudenterna som tvingas plugga hårt med endast korta uppehåll för semester.

Många har inte råd med universitetsstudier eller att ens betala avgiften för att avlägga det obligatoriska provet för att komma in på universitetet. Långa resor ersätts inte. Skolorna är i dåligt skick. Studenter tvingas studera långa dagar för att skolledningarna söker bättre resultat.

Skollagen är grundad av diktaturen och till för att marknadsanpassa undervisningen. Gymnasiestudentrörelsen är en klassiker i Chile. Nyligen släpptes filmen, ”Actores Secundarios” som handlar om hur gymnasiestudenterna var med och störtade Pinochet.

Inspirerade av filmen eller alldeles säkert utifrån behov började gymnasiestudenterna organisera sig. Regeringens och medias strategi var ifrån början att ignorera protesterna. Men vi vet alla att den strategin bara fungerar till en viss gräns.

Just nu befinner sig Gymnasieskolor ifrån Påskön till Chiles södra spets till öknen i norr under ockupation. Bilder av uniformsklädda gymnasiestudenter (därav pingvinernas uppror) i sammandrabbningar med kravallpoliser kavlas ut i media med jämna mellanrum.

Studentprotester i Guacano, Chile

Representanterna för studentorganisationerna har förhandlat med regeringen och på torsdagskväll höll presidenten Michelle Bachelet ett tal till nationen. Hon lovade att studenternas busskort skall fungera 24 timmar om dygnet och inte bara under skoltider, en viktig fråga för studenterna. Hon lovade också stipendier till kostnader för inträdesproven till universiteten och skolluncher. Och den hatade skollagen? Jo den skall långsamt utredas och reformeras.

Polisbrutaliteten har varit påtaglig under protesterna och staten har visat sitt dubbla ansikte av stenhård reprimand och förstående förhandlare.

Det har inte sett särskilt bra ut när kravallutrustad polis ger sig på gråtande 15-åringar i skoluniform. Vissa befäl har tvingats avgå på grund av övervåld.

Som vanligt försöker media splittra rörelsen i en dålig och bra gren: De som bara vill slåss och de som verkligen vill förändra och demonstrera fredligt. Det luktar lika illa som efter Göteborg 2001.

"Pingviner", i studentprotester i Valparaiso, Chile. Bilden från en ockuperad skola. Bild: Indymedia Chile

Studentorganisationerna har beslutat fortsätta strejken på måndag, och under måndagen har strejker genomförts över hela landet. Samtidigt pågår kravaller för fullt i Santiagos centrum.

När strejken fortsätter kommer sannolikt fler parter att lägga sig i näst på listan står vårdarbetarna. Redan nu deltar många föräldrar och lärare aktivt i strejken genom att samla in pengar till mat till eleverna som ockuperar skolorna. Man räknar med att ca en miljon människor är mobiliserade.

Flera universitetsstudenter har solidariserat sig med rörelsen och även dom ockuperat sina arbetsplatser. På sina håll ockuperas även gator av missnöjda studenter.

De borgerliga medierna frågar sig: kommer det här att bli en regeringsperiod av sociala rörelser? Jag frågar mig kan studentrörelsen verkligen utgöra en revolutionär kraft? Eller kommer den att assimileras av förhandlingar och tomma löften? Knappast. Än en gång ljuder de gamla chilenska slagorden återigen på gatorna.

Un pueblo unido jamás será vencido!

Ett enat folk kan aldrig besegras! ’

(Mapucheindianerna ej att förglömma)

P.S

Och vad händer med mig då? Jo utlänningar i Chile får inte delta i demonstrationer alltså har internationella polisen beslagtagit mina dokument. Jag får inte lämna landet och måste skriva in mig hos polisen varje måndag. Papperslös i Chile väntandes på dom.

Med risk att vara långrandig…

Ockupera den Chilenska ambassaden! Stöd eleverna i strejk! Skicka pengar till de fängslade mapucheindianernas familjer!