Vi diskuterade demokrati
och aphierarkier med
polisen – hela natten

Mitt främsta minne från sommaren 2001 är att Göteborg förvandlades till en polisstat för en helg. Vem som helst kunde gripas för i stort sett vad som helst och med vilken ursäkt helst. Rättsstaten Sverige – i den mån den funnits – upphörde att existera i Göteborg i dessa tre dagar.

I tre dagar formligen dunkades budskapet in i pannan på oss: lyd order, håll käften och tala inte om medborgerliga rättigheter. Mitt andra minne är hur landets självgoda liberaler och socialdemokrater blodtörstigt hetsade i takt med batongslagen och skottlossningen, som vore det Tyskland 1933.

Som tillhörande den frihetliga vänstern åkte jag till Göteborg för att lansera en organisation jag var med i då och för att protestera mot en orättvis världsordning. Vi hade våra sovplatser inne på Hvitfeldtska Gymnasiet och som en av hundratals andra greps jag inne på skolområdet, anklagad för våldsamt upplopp. Vad dagen led inne på den omringade skolan blev det alltmer klart att vi inte skulle släppas ut. Så när polisen stormade skolgården var det uppenbart att vi skulle gripas. Frågan var bara under vilka former. För att undvika att bli misshandlade i röran på skolgårdens framsida bestämde vi oss för att gripas på baksidan, där det var lugnare. Vi hittade ett fönster som gick att öppna och klättrade ner på de byggnadsställningar som fanns där. Kravallpoliserna stod uppradade nedanför och väntade på oss. När vi kom ner beordrades vi att sitta ner och vi meddelades att vi var gripna. Klockan var då 18:45.

"Vem är er ledare?"

Där blev vi kvar i flera timmar. Under kvällens gång kom en polisman fram till oss och frågade vem som är vår ledare. ”Vi har ingen ledare”, svarade någon. Det svaret tolkades uppenbarligen som en lögn. ”Vem är er ledare?” upprepade polisen, nu något mer bestämd och uppretad. ”Vi har ingen ledare, vi bestämmer saker tillsammans” svarade någon.

Det här hade poliserna svårt att förstå. Poliserna, kanske uttråkade över att behöva stå där och titta på oss i flera timmar, började debattera demokrati med oss. De tyckte att det var konstigt att bestämma saker och ting tillsammans och hänvisade till apvärlden där det alltid finns en ledare.

Någon av de arresterade kunde förstås inte låta bli att svara att vi är människor och inte apor. Jag vet inte ifall poliserna förstod detta eller inte för under kvällens gång upprepades samma resonemang, bara med andra djur. Det hänvisades till alla möjliga djurarter där det finns en tydlig ledare och hierarki, som hos grisarna och hönsen. ”Men då blir det ju anarki” ansåg en polis om principen att bestämma saker och ting tillsammans. ”Ja, just det” svarade en ung person som satt på marken framför honom, och använde uppenbarligen ordet anarki i dess positiva demokratiska, icke-hierarkiska mening (”utan ledare”).

Var där för att "rädda demokratin"

Folk frågade hela tiden varför skolan omringats. På detta varierade polisens svar. Någon hänvisade till att maskerade människor setts på skolgården, varpå en aktivist svarade att det inte är olagligt att bära mask. Det är inte olagligt ens på demonstrationer (och vi hade inte demonstrerat när polisen omringade skolan).

Någon framhöll att oavsett skälet till att skolan omringats, så är vi inte allihop skyldiga till detta. Eftersom alla liknelser ändå handlade om djur svarade han med samma mynt: ifall en hund bajsar på trottoaren så tänker du arrestera hela kennelklubben? Frågan fick inget svar. En annan polis uttryckte åsikten att de (poliserna) var där för att rädda demokratin. Vid kvart över tio på kvällen fördes vi in i inhyrda bussar där vi blev sittande resten av natten eftersom det inte fanns tillräckligt med platser i polishuset för oss alla. Det var inte bättre eftersom vi inte fick något att äta – vissa hade inte ätit sedan frukost – och poliserna envisades med att hålla dörrarna öppna hela natten. Det blev rätt kallt. De tog våra namn, kroppsvisiterade oss, genomsökte vårt bagage, och körde bussarna till en polisstation.

Diskussionen fortsatte hela natten

Under nattens gång fortsatte den helt outhärdliga diskussionen om demokrati. Hela tiden hävdade poliserna att det måste finnas en tydlig hierarki i samhället. Poliserna var inte kapabla att föra rationella resonemang. De saknade förmåga att applicera ett resonemang på ett annat och att dra slutsatser. ”Det här vore väl uthärdligt om de kunde hålla käften! De är mentala åttaåringar!” kommenterade en vän frustrerat när polisen inte hörde det.

"Vi gör det här demokratiskt nu"

Polisernas demokratiuppfattning demonstrerades återigen när de ännu en gång skulle ta våra person- och adressuppgifter på bussen. ”Vi gör det här demokratiskt, i tur och ordning” förklarade den ansvarige polisen. ”Är det demokrati för honom?” frågade jag mina vänner retoriskt. ”När man gör som man blir tillsagd i tur och ordning, efter en lista?”

När vi släpptes halv sju på fredagsmorgonen den 15 juni hade jag ätit en hårdbrödmacka, två klunkar juice samt en tugga från ett päron sedan 14:00 tiden dagen före, eftersom vi inte fått den lagstadgade maten. Det var en ny dag med ett av de mest brutala bemötanden av demonstranter i modern tid. Men det är en annan historia.