Senaste nytt
2008-06-19 14:02
FRA-lagen genomröstad
2008-06-13 17:52
Muhammed Riaz utvisad
2008-06-10 14:04
Yelah Förlag släpper
bok
Tipsa en kompis om denna artikel Skriv ut denna artikel Söndag 13 augusti 2006

I dansen finns stoltheten
och frigörelsen

- Använd kraften i ditt bröst och styr mig, led så jag kan följa

Hans händer är placerade på min bröstkorg och jag gör mitt bästa för att bryta med allt jag tidigare lärt mig om att det är jag som kvinna ska följa mannen i pardans. När det en stund senare är mina händer som är tryckta mot en annan kvinnas bröstkorg inser jag att detta är könsmässig och sexuell frigörelse i praktiken. Jag befinner mig på en introduktion till queertango i Pride House. Vi håller på att återerövra tangon från det heteronormativa etablissemanget. Tangon föddes på argentinska bordeller och dansades framförallt av män med andra män. Men den argentinska överklassen tog till sig dansen, avsexualiserade den och exporterade den i sådan form till resten av världen.

Dansen som politiskt verktyg

I Gryning över Kalahari, där Lasse Berg går igenom vår mänskliga historia gör han konstaterandet att dansen är något urmänskligt. Den kan få oss i trans och i kontakt med högre makter och den är ett verktyg för kommunikation. Jag skulle efter årets pride vilja säga att den också är ett politiskt verktyg i allra högsta grad. För det är bara när heteronormativitetens innersta väsen och manifesterande av könsrollerna vidrörs och förändras som något verkligt kan hända. När jag och min vän Martin senare på kvällen är inne i Pride Park och mest lider av WigStockholm under ledning av en hysterisk människoföraktande sexist händer något. Ett avbrott uppstår i raden av dragqueens när uppsalabaserade dragkinggruppen Odd Fellas äntrar scenen. Helt plötsligt handlar inte dansen på scenen om någon krystad imitation av kvinnlighet.

När kvinnorna intar scenen i form av homosexuella män klädda som Village People är det inte längre bara show, det är politik på högsta allvar. Att inta en högre position och visa hur lite det faktiskt är som skiljer våra genus åt – det handlar inte om biologi, det handlar om makt. Kerstin Thorvall har ofta pratat om dans och om hon har klagat över att vi i vårt samhälle gjort dansen till ett medel i stället för ett mål. Att den enda funktion den ha verkar vara att föra samman människor för sex eller förhållanden. Hon vill att vi ska återerövra dansen och även om Thorvall inte syftar på en alltigenom politisk handling betyder det inte att vi inte kan ta det dit.

Att dansa med fienden

Så kommer så lördagen och Humlegården fylls av människor som ska ingå i paraden, dansa på flak, gå demonstrativt och allmänt bara flytta sig framåt genom centrala Stockholm. I år var vi 35 000 som gick i paraden och antalet som såg oss var 350 000. Största paraden hittills. Även den mest kommersiella, med en halv miljon mer i sponsorintäkter än förra året. Det må kännas konstigt att dansa på gatorna tillsammans med billiga möbelföretag, okolsyrade läskedrycksföretag och moderater men det hör liksom inte hit.

Svart flagga i prideparaden

I paraden får även vi anarkister plats och heder till den kreativa grupp med välarbetade outfits och tillhörande presentationer som förgyllde paraden. Troligen hade inte åskådarna räknat med att få hätsk anti-rfsl och anti-krigs-propaganda i handen den här dagen när vi alla ska vara vänner och lite exotiska att titta på. I alla fall inte av glatt dansande människor iförda rosa och svart.

När vi passerar den stora fontänen som annars bara brukar figurera när Sverige tagit guld i något bryter det loss ordentligt. Från vagnen framför oss sätter The Hidden Cameras superlåt Ban Marriage igång. Vi dansar som galningar och det är så politiskt inkorrekt och anti allt vad de etablerade hbt-organisationerna ger uttryck för. Att den sedan följs av Army of Lovers monsterhit Sexual Revolution drar inte ner tempot. Det ger snarare brännkraft åt det där som Emma Goldman tydligen inte sagt: Om jag inte får dansa, är det inte min revolution.

Anarkister i prideparaden

För det är här vi vidrör hjärtat av homonormativiteten, i prideparaden till dansvänlig musik. För det är bara närmast hjärtat i en maktordning som vi kan förändra och radikalisera det som handlar om det mest enkla: att få älska den eller dem vi vill oberoende av genus och på ett sätt som inte vare sig hetero- eller homonormen satt upp.

Stéphanie Green


Fler texter av Stéphanie Green

Relaterade mailadresser:
Yelahs redaktion
Stéphanie Green
ANNONSER
http://yelah.net/butiken/product=73
http://www.yelah.net/articles/information20071218
http://www.arbetaren.se/prenumerera
http://www.uppmana.nu
http://www.stefanbergmark.se/
http://www.anarkistisktidning.org