Nattsvarta drömmar med
stjärnklara
inredningsdetaljer

Stenkastande bosättarbarn i Tel Rumedia. Foto: Tel Rumeida Project

Tel Rumeida är snirklande gator. Från Shuhada street; martyrernas gata, upp till moskén och Kill hill, förbi olivlunden och ner förbi militärposteringar som sticker fram på hustaken likt varbölder på en människokropp. Ner till de palestinska barnens skola, Qordoba, som är mitt emot den israeliska bosättningen Beit Hadassah. Nedanför trappan flyger bosättarstenar om man står för länge. ’Det här är deras territorium’, säger Tom, en aktivist från Irland. AktivistRumeida. Need to know.

En man kommer förbi och småpratar. Han kan prata lite på nästan varje språk, han har haft en butik i Jerusalem för många år sedan. ’Tack tack, bara titta inte köpa’, säger han och skrattar och berättar sedan att han förlorade sitt hjärta i Tyskland. Drar fram ett kort som visar en ung kvinna som borstar sitt hår. Så försvinner han bort. Shuhada street. Förr en del av en suq; en marknad, fylld med fikon. Fylld med liv. Shuhada street är en martyr. Mördades 1998 av den israeliska ockupationsmakten. Butikerna längs med gatan stängdes för att aldrig öppnas igen. Palestinier hedrar Shuhada genom att fortsätta leva.

En polisbil stannar på Shuhada. Fyra hårtofsar med tillhörande barn sticker upp längs takterassen. På de små butikstrapporna nedanför sitter en palestinier och tre internationella. Poliserna vill titta på palestinierns ID-kort. Han plockar fram det plastgröna kortet och räcker fram det till polismannen. 'Du får inte sitta här. Du måste gå hem', säger han. Det sa förhörsledaren på Kiriat Arbas polisstation också. Palestinier borde veta bättre än att sitta på gatan. 'Varför?', frågar den palestinske mannen. 'Jag bor här'. Så ringer hans telefon och han svarar. Polismannen börjar skrika och stiger ut ur jeepen tillsammans med sin kollega. De tar tag i honom och drar honom våldsamt till jeepens bakdörrar och forcerar in honom på en liten sittplats.

Skumpa iväg i jeep till bosättarpolis. Fyra timmar på Kiriat Arba polisstation för att ha 'vägrat åtlyda polisens order'. Palestinsk säkerhetsrisk. Palestinsk man riskerar israelisk säkerhet genom att sitta på gatan. Godtycklighet i gatusäkerhet. Polisens godtycklighet vad gäller gatusäkerhet. Salam aleikum, Aleikum salam - Frid vare med dig. Kief halek? Hamdulillah (Hur mår du? Prisad vare Gud). Orden studsar mellan väggarna i Tel Rumeida. Alltid detsamma. Prisad vare Gud. Nattsvarta drömmar med stjärnklara inredningsdetaljer.

En del aktivister kallar Tel Rumeida för 'the wild east' eftersom 'alla' går omkring med vapen nedstoppade i byxlinningen. Ja. Bosättare. Palestinier går inte omkring med vapen. Släpande fötter på grussmutsig gata. Bosättarpromenad. Släp. Släp. Grusljud. En svart pitabrödspåse svävar över marken och landar nätt framför en bosättargul registreringsskylt. Shuhadas mintgröna butiksdörrar radar upp sig som kärleksövergivna utställningshundar. Markiser buckliga som söndertrampade återvinningsburkar. Socker med te.

Familjen Al-Azzeh bor alldeles nedanför en av de två bosättningarna, Tel Rumeida bosättning. I juli i år stannade turistbussar vid kurvan på väg upp till bosättningen och 'nya' bosättare bad med vippande överkroppar om att husen snart skulle vara deras. På kvällarna regnar stenar på familjen Al-Azzehs hus, smattrandes mot fönsterrutorna som hagelskurar som varje kväll återkommer som en trofast hund. Ibland en spis eller däck. Palestinska klagomål. 'Gå in i huset, annars skjuter vi er', sa soldaterna. Slut på palestinska klagomål. Israeliska soldater sade till Hashem Al-Azzeh att om han vill ha fred så ska han åka från Västbanken till Egypten. Om han inte vill ha fred så får han åka till Irak istället. Tack tack. En liten bäck med vatten letar sig nedför backen från palestinska hus vid Tel Rumeida bosättning. Vattenansamling vid checkpointen. Ingång. Utgång.

Väskgenomsökning och metalldetektorer samt ställe för dagliga trakasserier av de som kallas araber.

Uppgrävda vattenledningar och fem palestinska familjer utan vatten i tjugo dagar. Allahu Akbar Allahu Aaakbaaaar. Den neongröna minareten ljuder fem gånger om dagen. Salam aleikum, Aleikum salam. Prisad är Gud på en plats som verkar gudsövergiven för länge sedan. Mer socker med te. En journalist från Norge kom för att intervjua familjen Al-Azzeh tillsammans med andra internationella. Soldater kom i samband med det till huset och frågade Hashem Al-Azzeh: var är Hamas-ledarna?
-De är här i min ficka, svarar Hashem.
-Är du galen? säger en av soldaterna.
-Du ställde en fråga och jag svarade.
-Var är Hamas-ledarna?
-Jag sa ju att de är i min ficka.

En skolfröken går med sin skolklass längs med martyrernas gata. Över ena axeln hänger svart säkerhet med enhandsfattning. Automatisk mördarmaskin. Uzi. För barnens skull.

Mannen med tysk kärlek i Tyskland och utan tysk kärlek i Tel Rumeida, berättar att kvinnan som borstar sitt hår bor i Heidelburg. De var gifta i sex år och har ett barn tillsammans. Som Han Träffar. Att inte träffa sina barn, konstaterar han, är detsamma som att överge sitt liv. Ge över sitt liv. Det ar otänkbart. Dum fråga. Hej då. En tjugoårig israelisk officer, tjänstgör i AktivistRumeida. Frivilligt. Och har utsikt över Tel Rumeida bosättning. För att kunna se om bosättare attackerar palestinier. Fast han står mest i sin militärpostering bakom hörnet. Bosättarbarn kastar sten på palestinier.
-Ni är väl här för att förhindra det våldet...?, frågar jag.
-Ja, det är därför vi är här. Men det är komplicerat. Det är två sidor i den här konflikten, säger han.
-Men enligt Osloavtalet och FN-resolutioner ska bosättningarna inte ens finnas här...
-Men saker förändras. Osloavtalet is cancelled.
-Så du menar att Osloavtalet och FN-resolutioner inte är gällande...
-Ja, det är vad jag menar, avslutar han.

Rasistisk graffiti i Tel Rumeida. Foto: Tel Rumedia Project.

Israeliska bosättare skakar grinden så våldsamt att den slutligen ger vika och faller ihop som en trött ballong. De tar sig in till bottenvåningen i den palestinska familjens hus. Fadern i familjen står med sina barn och filmar från fönstret på övervåningen medan bosättarna går lös på inredningen på bottenvåningen. Bosättare forsöker samtidigt att sparka in dorren på hans grannes hus, men lyckas inte. Datorn ligger i trädgården tillsammans med bruna högar av skärvor från keramikkrukor, lök och döda madrasser. En svartröd 50-talsteve tittar fram under skrotet. Fönsterglas som mosaik över cementplattorna. Resterna av glas i fönstren hänger som giljotiner, som väntar på att få skrida till verket.

Det här hände 2003, samma år som Vägkartan För Fred antogs och som deklarerar att palestinier är Terrorister och att Israel använder 'våld' och att det enda sättet att skapa en tvåstatslösning är att palestinier till att börja med, Phase I, ska upphöra med sin 'terrorism'. Nära 4000 palestinier har mördats mellan september 2000 och 2006. Ungefär 500 israeler.

Solljus över Beit Hadassah. Yom Kippur, böner, fromhet och sånger från palmhyddor. Ett söndersågat palmträd på Shuhada street. Palmlördag och stympade palmträd. Det gör inget. De är palestinska palmträd. Ett tiotal bosättarynglingar trakasserar en palestinsk pojke medan sångerna upplöses som efterdyningarna av en jagvillspyuppminmatrap. En filmkamera darrar lätt i en människorättsarbetares, förkortning HRW - viktigt att komma ihåg!, hand. KameraVapen. De stannar vid att prata om att misshandla HRW-folket. KameraVapen är dåligt för bosättarynglingar.KameraVapen vill bevara vad som vill osynliggöras. SparkaSlåPuttaSpotta - som en tatuering i ansiktet. Omöjligt att gömma. Det blir ingen misshandel.

Den norska journalisten skrattar och frågar soldaterna om De är galna. Bosättare har spridit information om att Hamas-ledare ska hälsa på och alla förstår det absurda i situationen. SoldatLek. Bara för saken skull. För att SoldatLek är på soldaters villkor och det är bara att leka med. Efter ett tag är leken förbrukad. Soldater försvinner tillbaka till sina spaningsplatser. Yom Kippur slut. Ingen palestinier sitter på martyrernas gata. Davids stjärna på vitt och blått vajar längs med Shuhada street och på varenda lyktstolpe hela vägen upp till moskén. Davids stjärna på palestinska dörrposter i Tel Rumeida på Västbanken 2006. Svartsprejade eller ditkladdade med lera. På mintgröna dörrar med rostbruna fläckar.