Oaxaca: De dödas dag

Oaxaca den 31 de Oktober 2006

Idag vaknade jag i en belägrad stad, en stad ockuperad av en främmande makt. Det känns hotfullt, jag tror inte jag riktigt har fattat vad som är på gång. Det var oerhört overkligt att se poliserna igår. De såg inte så imponerande ut där de stod tryckta mot varandra, med sina sköldar och hjälmar. De verkade mest rädda. Men när jag hör på radion om alla som fängslats och när de läser upp namnen på alla som försvunnit, börjar det gå upp för mig att det här inte bara är orättvist och förolämpande, det är också farligt.

Polisen arresterar människor på måfå (och sedan anklagas de för olydnad och för konspiration) Människor försvinner och dyker sedan upp, svårt torterade i små fängelser utanför staden. Polisen har satt upp spärrar och befolkningen sätter upp barrikader. Polisen tar bort barrikaderna och folket sätter upp nya. Polisen körde bort motståndsrörelsen från stadens torg och igår satte de upp ett nytt läger utanför en stor kyrka fyra kvarter därifrån.

Illustrationer: J Kalvellido

Hur ska de kontrollera flera hundra tusen människor? Jag kan bara inte förstå hur de tänker. Fast terror har ju lyckats med det förut.

Igår kväll sa presidenten Vicente Fox på TV att i Oaxaca är det fred nu, och ordning och reda. Det är fruktansvärt cyniskt, (jag fick ett hysterisk skrattanfall! ) Det är ju inte klokt! Har han ingen verklighetskontakt alls? Vad tar han för piller? Kan man få samma recept?

Framkomligheten i stan är fortfarande mycket begränsad men en del affärer har öppnat idag. Idag organiserade PRI-anhängarna en demonstration till guvernörens ära. Man tvingade alla som arbetar för regeringen att delta med hot om att de får sparken om de inte går med. Trots det lyckades de bara med att få ihop 2000 personer.

Utanför staden hindrar polisen människor att åka in i Oaxaca och de kontrollerar alla som åker ut. Alla banker är stängda idag och ATM-maskinerna har inga pengar kvar. Men de flesta av oss har inga pengar längre som kan tas ut ur såna maskiner, så det spelar kanske ingen roll.

Den ekonomiska krisen har påverkat oss alla i olika grader. Stora hotellägare förhandlar med regeringen om förmånliga skadestånd eller ekonomiska bidrag för att "sätta igång Oaxacas ekonomi igen". Turistministern (El Secretario del Turismo) har utlyst att de kommer att satsa fem miljoner dollar på en kampanj för att dra turism till Oaxaca.

Enligt deras analys av verkligheten så är det bristen på turister som är problemet. Problemet för vem? Det som egentligen har drabbat oss hårdast är att 70,000 lärare inte har fått sina löner på tre månader. Även om det inte är några höga löner så är det ändå flera miljoner pesos (en peso är ung 75 öre ) som inte längre cirkulerar i samhället.

(Plakat: Rättvisa och Frihet) "Du, spana in plakatet!" "Ah dom bara provocerar"

Lärarna brukar inte bo på dyra hotell eller äta på fina restauranger som ägs av folk som bor i Mexico City. Nej det är lärarna som handlar i små närbutiker. Det är dom som lärarna handlar på marknaden. De går till läkare, tandläkare, bilmekaniker och använder sig av elektriker, skomakare och rörmokare.

Sen är det också många människor som var anställda på hotellen och restaurangerna (utan fackförening eller riktiga kontrakt) som förlorat sina jobb. Det är många familjer som har drabbats med andra ord och jag tror inte regeringen har tänkt på att ge oss något skadestånd eller några ekonomiska bidrag.

Ledaren för lärarnas fackförening Fransisco Pacheco Rueda lyser med sin frånvaro. I Oaxaca är lärarna arga och besvikna på honom och anser honom vara en förrädare. Lärarnas hittills strikta organisation håller på att upplösas. Kanske är det inte helt fel.

Det intressanta med APPO är att de egentligen inte har några ledare. De har flera språkrör, varav den mest kända (och vanligast förekommande) är Flavio Sosa. Men Flavio leder inte APPO. Besluten tas på stormöten. han är bra på att prata officiellt för han säger ofta mycket lite. Bara precis det som behövs. Till skillnad från Fransisco Rueda som pratar gärna och mycket. Alldeles för mycket tycker många.

Att det inte finns några ledare ger en enorm styrka. Folkliga ledare i Mexico hotas med livet eller med flera hundra tusen pesos och maktpositioner inom regeringen. De flesta väljer det sista. Det blir svårare att köpa APPO.

Även Oaxacas privatskolor var stängda idag. (Regeringens skolor har inte öppnat alls den här terminen.) Inga lärare hade lyckats ta sig fram genom staden. Min dotter Manuela och jag tog omvägar runt om barrikaderna och lyckades ta oss fram till marknaden.

I dag börjar det traditionella firandet av De dödas dagar (Allhelgonahelgen) här i Oaxaca. Det är Oaxacas största fest, större än jul. I så gott som alla hem så bygger man upp altare med gula och orange tagetesblommor (tagetes kommer härifrån, det finns en liten vild variant som växer vid zapotek ruinerna i Monte Alban). Vi köpte blommor och traditionellt bakat bröd och gick hem och satte upp ett litet altare.

I dag kommer barnens andar sägs det så man lägger ut godis och varm choklad till dom. Imorgon kommer de vuxna och en vecka senare kommer de som dött en våldsam död. Då får vi sätta upp många altare här i Oaxaca.

Nu sätter också APPO upp altare med ljus, rökelse, bröd och blommor runtom poliserna i stadens centrum, för att hylla sina döda.

I morgon onsdag åker jag till Piña Palmera ( se sajt om detta ). Äntligen, jag har inte varit där sedan i somras. Det ska bli underbart att se alla nära och kära igen och vara tillsammans med dem dessa viktiga dagar. Det ska bli skönt att få lite distans till staden även om en del av mig inte vill åka härifrån.

Det är oerhört spännande allt som händer men jag känner mig också helt urkramad av alla känsloväxlingar; förväntan, oro, hopp, ilska, hopplöshet, mer oro, spänning, sorg, entusiasm, ännu mer oro, indignation, kärlek och medkänsla, irritation, paranoja. Ja, listan kan bli hur lång som helst.

Jag försöker hålla hoppet uppe och komma ihåg att allting är precis perfekt som det är och jag fortsätter att hoppas att barnet som föds i den här riskfulla och svåra förlossningen kommer att överleva. (Oaxaca har högsta siffrorna i landet i dödsfall i samband med förlossning.)

Det är en ny dag i morgon.