Senaste nytt
2008-06-19 14:02
FRA-lagen genomröstad
2008-06-13 17:52
Muhammed Riaz utvisad
2008-06-10 14:04
Yelah Förlag släpper
bok
Tipsa en kompis om denna artikel Skriv ut denna artikel Måndag 21 maj 2007

Apatiskt inför
våldsdomarna

När jag var i 18-årsåldern var jag väldigt arg, min ilska höll i sig tills för ett tag sen.

Jag var väldigt enformig i min ilska och riktade den väldigt ofta emot män. Som jag upplevde tryckte ner mig och jag visste inte hur jag skulle agera för att bekämpa dom förutom med min ilska. Kände mig mest som bäst när jag bara hade kvinnor runt omkring mig. Men sen en dag så kom det stora genombrottet för mig. Jag slutade bry mig och släppte helt enkelt taget om min ilska. Jag valde att lämna en sida som varit så stor del av mitt liv tidigare.

Jag är nu 24 år snart och är fortfarande arg, men jag har en vilja att förändra och den känslan kom när jag var på demonstrationen emot " Stureplansprofilerna". Men var även på den demonstrationen fullständigt apatiskt, jag kände ingen förvåning över att våldtäktsmännen hade släppts. Eller vad man läst i medierna om hur kvinnan berättade om hur hon blivit bemött i rättegången. Där hon tydligen fick bekräfta genom en lista vilka män hon hade haft sex med via männens försvars advokater. Blir man överraskad över hur offren blir bemötta i rättegångar eller hos polisen för den delen?

Men vidare, efter händelserna i Göteborg var jag en av flera som undrade. Vad som skulle hända senare när alla unga efter att de blivit utsatta för polisbrutalitet. Vad som skulle hända med dom senare när de blivit äldre? Undrar samma sak nu, med alla våldtäktsoffer som väljer att anmäla men blir sedan inte trodde ellerhårt ifrågasättade i rätten?

Allt fler människor får nog mera tiden går, får nog av polisen och även den svenska rättstaten. De som blir utsatta för våldtäkt och sedan möter sina förövare i rättsalen. För att sedan möta dom på gatan efter att de gått fria. Personligen så tror jag inte att de flesta av offren eller offrens släktingar kommer stå där med sina nävar knutna i fickan. Men det räcker inte med att bara vara arg eftersom man också måste se problemen som helhet. En enad kamp emot sexism och våldtäkt är viktigt eftersom det inte bara drabbar en, det drabbar alla. Kampen om att människor runtom i världen ska kunna gå på vilka platser och vart de vill vilken tid på dygnet som helst är väldigt viktig.

Karianne Esseveld


Läs mer:
Ett nej är fortfarande inte ett nej
Stockholm: Protester mot friandet av "Stureplansprofilerna"
"Flirtande kvinnor bär ansvaret vid våldtäkt"
Stockholm: Varje dag anmäls 19 fall av kvinnomisshandel
Sexualpolitik reglerar våra kroppar
Det var så roligt jag måste skratta, det låg en våldtäktsman i min säng

Fler texter av Karianne Esseveld

Relaterade mailadresser:
Karianne Esseveld
ANNONSER
http://yelah.net/butiken/product=73
http://www.yelah.net/articles/information20071218
http://www.arbetaren.se/prenumerera
http://www.uppmana.nu
http://www.stefanbergmark.se/
http://www.anarkistisktidning.org