En sluten värld har
blivit slutnare

Under de senaste 15 åren har fängelsevärlden blivit en allt mer sluten värld. En värld som allt färre får möjlighet att ta del av, för i takt med att det har blivit svårare att ta sig ut från fängelserna har det också blivit svårare att ta sig in. I en tid där till och med USA nu har insett att slutenheten skapar fler problem än den löser och nu försöker öppna upp fängelserna så fortsätter man i Sverige att öka repressionen. Man sätter upp fler staket och bygger högre murar, samtidigt som man gör det svårare för allmänheten att få en inblick i hur det ser ut inne på fängelserna.

Kumla och Hall, som är de två säkraste fängelserna, har nyligen blivit försedda med ett elstängsel som löper runt de sedan tidigare existerande stängslen och murarna. Man ska även bygga tre nya bunkrar, eller säkerhetsavdelningar som kriminalvården kallar det, för att ersätta de gamla bunkrarna som nu inte anses vara tillräckligt säkra. Med tanke på hur otroligt få som lyckas rymma från våra fängelser kan man tycka att det är onödigt, om inte annat så är det onödigt dyrt. Även på Tidaholm, som tillhör säkerhetsklassen under Kumla och Hall, har man byggt ytterligare ett nytt stängsel. För att bygga det var man tvungen att fälla en del skog och även flytta på en parkeringsplats som låg i vägen. Resultatet ser nästan lite komiskt ut. På utsidan av muren, som en gång i tiden i sig själv ansågs vara fullt tillräcklig för att förhindra rymningar, finns nu inte mindre än tre höga stängsel med tillhörande taggtråd. Står man vid det första stängslet kan man se muren ett par hundra meter bort. Innanför muren följer sedan ytterligare två taggtrådsdekorerade stängsel innan man är sinne på själva anstaltsområdet. Man kan undra om muren överhuvudtaget fyller någon funktion längre, eftersom det är omöjligt att nå den från såväl insidan som utsidan.

Men fängelserna blir slutna på mer än ett sätt. Generaldirektör Lars Nylén har deklarerat att civilister inte längre ska få komma in på fängelserna. Det betyder att frivilligorganisationer som till exempel KRIS och Röda korset, samt olika behandlingshem, inte längre får komma in och berätta om sina verksamheter eller stödja fångarna. Samtidigt har man lanserat en ny mediestrategi som gör det svårare för fångar att kontakta media. Bunkerplacerade fångar får inte längre ha någon som helst kontakt med journalister och även ”vanliga” fångar har fått det svårare att göra sina röster hörda. Om en journalist ringer upp och vill prata med en fånge, eller vice versa, är det kalla handen de möts av. Sådan kommunikation får bara ske brevledes. Eftersom vi fångar inte får använda internet och inte kan ringa utan personalens tillstånd, är också brev det enda som återstår. Det är inte så många journalister som har tid eller ork att ägna sig åt en långsam brevkommunikation, så rätt många reportage och intervjuer kommer aldrig att bli av. Och det har också blivit svårare för media att komma in på fängelserna. Alla sådana besök måste godkännas av huvudkontoret, som därigenom får möjligheterna att neka journalister tillträde till fängelserna eller att styra dem bort från de fängelser där missförhållandena är som värst och där fångarnas missnöje sjuder.

När medias granskning uteblir försvinner också allmänhetens möjlighet att få en insyn in denna märkliga värld. Kriminalvården kan nu strunta i eller tiga ihjäl alla problem, missförhållanden och övergrepp som sker här dagligen. Inget av det kommer ändå att komma till allmänhetens kännedom så det är fritt fram för kriminalvården att förmedla en falsk bild av verkligheten nu när de får stå oemotsagda. Har ni hört att en fånge blev utsatt för mordförsök här på Tidaholm för ett par veckor sen? Eller att fängelsets personal för en tid sedan isolerade samtliga fångar i hela fängelset för att de skulle iväg på en övning? Jag trodde inte det heller. Jag är tacksam att någon tar sig tid att mata in den här texten och på så vis låta er få ta del av den. Men alla är inte lika lyckligt lottade som jag. USA:s fängelsesystem har de senaste åren fungerat som något slags inofficiell förebild för den svenska kriminalvården. Högre säkerhet och hårdare tag. Men när USA nu, efter en omfattande utredning presenterad förra året, går mot öppnare fängelser, så slutar kriminalvården följa USA:s exempel.